Aftonbladet – 26 april 1854, sida 3

Bondeståndet. Plenum den 26 April f. m. Bondeståndet, som i dag förehaft särskilda utskotets betänkande i bränvinsfrågan, har i allmänhet ogillat det resultat, hvartill utskottet kommit. Öfver läggningen är väl ännu ej slutad, då 19 talare ännu anmält sig, men af de några och tjugu som på förmiddagen dels talat i saken, dels upp äst eller låtit uppläsa skriftliga anföranden, har det ojemförligt största antalet varit emot upphörandet af privilegiet för jorden att ensam innehafva bränvinsrätten och en sädan rättighets förändring till en fri nä ring. Man har ansett att en sådan öfverflyttning tillsammans med den föreslagna beskattningen skulle helt och hållet beröfva jordbrukare, synnerligen de mindre, flera vigtiga fördelar för deras kreaturs utfodring, deras produk:ers lättare och mera vinst gifvande afsättning och i stället öfverlåta vinsten ät kapitalister, som snart skulle öfversvämma landet med en ännu större och vidhgare bränvinsflod än hittills; man har talat om svenska folkets urgamla rätt att utan ingrepp af statsmakterna idka alla slags husslöjder, följaktligen också bränvinstillverkning ; man har ansett det förevarand: utskottets förslag vara ett allt för brädstörtadt steg till inskränkniog i den bränningsrätt, som jordbrukarne varit vana att anse såsom en del af sin eganderätt, och man har önskat somliga längre, andra kortare tid för en öfvergäng. I allmänhet ansåg man att hvad utskottet föreslagit, ingalunda skulle motsvara syftet att få bränvinstill gängen inskränkt och superiet minskadt, utan ätt resultatet skulle bli helt annat. De som förklarade sig hysa dessa äsigter voro hufvudsakligen Anders Andersson från Skaraboras lin, Matts Persson, Olof Persson frän Gefleborgs län, Erik Christensson, And. Andersson frän Elfsborgs län, Olof Persson från Stockholms län, Jöns Persson, Johan Persson från Upsala län, Bjerkander, vice talmannen Svartling, Erik Ersson från Gefleborgs län, Petter Claesson, f. talman oen Nils Persson, Johan Petter Danielsson, Sahlström, f. vice talmannen Nils Persson, Nils Andersson från Skäne, Per Nilsson, f. vice talm. Per Eriksson, Johannes Nilsson och Olaus Börjesson från Götheborgs och Bohuslän samt Petter Märtensson från Jönköpings län. Af dessa ville dock en del återremiss och andra grunder bestämda för bränvinstillverkningen, såsom t. ex. Matts Persson och åtskillige med honom, ehuru de mer eller mindre bestämdt uttalade sig, att konstbrännerierna skulle alldeles undertryckas och bränning med 30 kannors panna och enkel redskap bibehällas gäsom jordens privilegium med en skatt af 3 sk. per kanna; andra, såsom vice talman Svartling och f. vice talman Nils Persson, ville återremiss och godkännande af bränningstidens nedsättning från 6 till 2 månader samt skattens utgörande för dessa 2 mänader till samma belopp som förut för 6 mänaders bränning, och slutligen största kannerymdens nedsättning till 30 kannor. Ännu andra åter, sär söm förre viee talman Nils Persson eeh Johan Petter