Aftonbladet – 26 april 1854, sida 3

fattar i anledning af de anmärkningar som vid de särskilda punkterna kunde komma att göras, utan först efter hela förslagets genomgående, proposition framställas om dess antagande eller förkastande i sin helhet. Redan under denna föregående diskussion uttryckte de flesta talare sitt lifliga intresse för förslaget och sin tacksamhet mot utskottet för dess nit och möda samt det sätt, hvarpå det i sitt betänkande sökt reda saken. Rörande sjelfva saken hafva under förmiddagen yttrat sig: domprosten Thomander, biskop Heurlin, komminister Beckman, hofpredikanten Tegner, doktorerne Sandberg och Sve, hvilka med mer eller mindre vigtiga anmärkningar biträdt förslaget, hvilket biträdande doktor Sandberg dock förklarade sig ej gifva för detta förslagets skull, hvilket han förutsäg, i stället för att minska bränvinets tillverkning och förtäring, sna rare skulle öka bädadera, utan på det ej något ännu sämre skall komma i fråga. Den enda som yttrade sig mot förslaget var prosten P. C. Arosenius, som ansäg att hufvudorsaken till det onda, hvarmed vär tid är behäftad, ej ligger till så stor del i bränvinsförtäringen, och att bristen på bränvin ej skall upplyfta samhället, så länge lagstiftningen i öfriga fall ej fastare sammanknyter samhällsbanden, så länge gjenaren ej stringare förbindes med husbonden, så länge fattigt folk bar rättighet att ingå äktenskap, så länge dessa missförhällanden qvarstå skall det onda nu debiteras bränvinet. Talaren lägger stor vigt vid husbehofsbränningens bibehällande. Det onda man velat tilligga bränvinsbränningen utgår ej frän bondens pasna, utan från fabriksbränningen. Stora olyckor förebädades genom husbehofsbränningens förminskande, såsom lönbrännneri, lönkrögeri och mordbränneri. Dock skulle de nu ej befintliga olyckorns af husbehofsbränningen träda i dagen, om rättigheter att bränna äfven upplätes ät städernas invånare. — För de öfriga talarnes yttranden skall redogörelse följa. — Borgareståndet. Dagens plenum. Vid föredragningen af betänkandet om vilkoren för bränvins tillverkning och försäljniog uppträdde hr Brinck och fästade uppmärksamheten på frägans vigt för hela vårt lands framtid och faran att genom förslagets sönderstyckning och möjligen blifvande äterremiss af särskilda punkter bryta sönder detsamras och omintetgöra hela reformen. Han föreslog derföre, att förslaget måtte i sin helhet uppläsas, derefter i sin helhet diskuteras och proposition secan likaledes framställas på förslaget i sin helhet. Ef:er någon diskussion härom stadnade man på ta!mannens framställning vid det beslut, att diskutera förslaje: paragraf för paragraf, men utan att derom votera förr än hela betänkandet blifvit på detta sätt genongånget, hvaref er proposition eiler propositioner komma att framställas i öfverensstämmelse med de yrkanden som då kunna göras. Man öfvergick säledes till föredragning paragrafvis. De punkter, öfver hvilka meningsskiljaktighet dervid yppades, voro förnämligast : Den I1:sta om vissa embetsoch tjenstemäns uteslutande från rätt att idka bränvinsbränning. Hrr Henschen och Stenqvist yrkade förbudets utsträckning till alla embetsmän, den sednare specielt till läkarne. Hr Palander ansåg orättvist att ej en embetsman skulle få bränna på en egendom belägen i annat län än der han har sin embetsutöfning. Hr Indebetou erinrade att bränningsrätten nu var skiljd från jorden och föreslagen att blifva en personel rättighet. Trod de utskottet i öfrigt ha gätt rätta medelvägen mellan de bäda ytterligheterna, absolut förbud och fullkomlig fribet för embetsmän att få bränna. Hr Kock hade äfven några mindre betänkligheter mot inskräpkningen, hvilka han dock gerna ville låta vika för det stora mälets ernäende. Hrr Hasselrot och Öhrström understödde utskottets förslag. Den andra, om bränvinsbrånningens inskränkning till 2 mänader, trodde hr Björck vara en inkonseqvens mot afsigten att göra bränningen till en fabriksnäriog. Hrr Arnberg och Nygren befarade ett förökadt antal brännerier, förökad bränvinsbränning och försvärad kontroll af tidsinskränkningen. Hrr Indebetou och Rydin visade deremot att inskränkningen var det enda sättet att de facto genomdrifva bränningens skiljande frän jorden, som ej de jure kunnat dekreteras. Den 5:te, om minimioch maximitillverkningen vid större bränneri föranledde hr Stolpe att yrka maximi stadgandets borttagande, hvilket skulle befordra större bränneriers uppkomst och således underlätta kontroilen. Frr Indebetou och Hasselrot redogjorde för de skäl som förmätt utskottet att stanna vid detta förslag, som i öfrigt tillkommit såsom en koncession ät minoriteten, hvilken ändå ansettimaximibeloppet, 1000 kannor om dagen, alldeles för högt. De 6:te och 7:de punkterna, om de mindre apparaternas konstruktion, föranledde hr Henschen att yrka en normalritnings fastställande. Olägenheterna häraf ådagalades deremot af hrr Indebetou och Ekenman. Den 20:de, om rättigheten att destillera bränvin, framkallade de flesta och allmännast delade Letänkligheterna bland alla de paragrafer ståndet under f. m. medhann. Hr Indebetou erkände denna vara den enda som hos honom väckt sä stora betänkligheter att han önskade en förändring deraf, och förbehöll han sig att vid det slutliga afgörandet möjligen få föreslå en ny redaktion af densamma. De 24:de och 27:de, om apparaternas stämpling och justering, framkallade anmärkningar om afg:ftens alltför läga belopp, anmärkningar som dock gendrefvos af hrr Ekerman och Öhrström. Den 38:de, om skattens fastställande till 16 sk bko pr k:a, önskade hr Henschen förändrad för att fä skatten förhöjd till 30 sk. En mängd talare uppträdde emellertid för utskottets siffra, som de ansägo högst betänkligt att nu öfverskrida. Den 40:e, slutligen, om de mindre panonornas till 3,, af rymden fastställda afverkningsförnåga, förantedde hr Henschen yrka afverkningsförmågans höjande till minst hela pannerymden, stödjande han sig hirvid på en i går verkställd profbränning, som visat aut 1!V. gång pannans rymd kan afverkas. Hrr Stolpe och Brinck biträdde denna åsigt. Flera talare försvarade utskottets förslag, hufvudsakligen af det skäl att det ej är att vänta det allmogen med den skicklighet bedrifver sin bränning, att de vinna på långt när det qvantum som gårdagens profbränning visade. Sådant har hittills alldeles icke egt rum. Hr Rydin erinrade derjemte, att det är gauska lätt vinna ännu större afverkningsqvantitet, om man nemligen icke frågar efter att väl utdraga all spriten u mäsken, men att förhållandet blir belt annat i läng den, då man mäste se till att man gör sig till godo sitt räämne så vidt möjligt är. Frägan är då endast om man vill förlora sprit eller skatt, och detta är ett skäl till att ej sätta skatten sä högt att den uppmuntrar till en på detta sä!t forcerad tillverkning. Föredragningen fortsättes i afton, dervid början gö res med 41 . J— Bondeståndet. Plenum den 26 April f. m. Bondeståndet, som i dag förehaft särskilda utskottets betänkande i bränvinsfrägan, har i allmänhet ogillat det resultat, hvartill utskottet kommit. Öfverläggniogen är väl ännu ej slutad, då 19 talare ännu anmält sig, men af de några och tjugu som på förmiddagen dels talat i saken, dels upp äst eller låtit uppläsa skriftliga anföranden, har det ojemförligt största antalet varit emot upphörandet af privilegiet