Aftonbladet – 22 april 1854, sida 3

medan hon lefrer draga försorg em sitt barn; ty ki man väl tänka. sig något ohatufligare än att det bar som det moderliga omhuldandet sökt bereda alla mö liga fördelar, skall, då lifvet ej! mer ger kraft : den värnande handen, utan understöd af de mater ella hjelpmedel som bidraga att skapa framgång verlden, oskyldigt utkastas i en verld, som med var ära stämplat dess födelse. Den testamentsrätt mc der redan eger innebär ej någon garanti för barne då man känner alla de hinder som möta för de: verkställande, och jag vädjar till rättskänslan om de kan vara billigare att den förmögenhet, större elc mindre, en moder förvärfvat sig och öfver hvilke hon eger att fritt disponera, heldre skall tillfalla nu mare eller fjermare anförvandter, som möjligen gjo henne den enda tjensten att lägga sten på den reda tunga bördan, än att den skall tillfalla den varels som genom henne sett ljuset; och om man kunde frå den gröna torfra, som höjer mången sådan olyckli moders stoft, kalla henne för ett ögonblick till dö lif hon lemnat, för att slita tvisten mellan snikn slägtingar och sitt barn, kunnen j väl tveka, min berrar, till hvilkens fördel utslaget skulle falla? — Föfpredikanten Wensioes äsigt om Försynens straf fande hand kan jag ej dela. Jag har ej kunnat finn: den sädan; tvärtom är det samhället, som genom sin: konventionella stadganden, hvilka der förseelse utgö grunden, i stället att försona, lägga skuld till skuld framkallar olyckliga följder af en visserligen beklag lig handling, som dock med kärlekens och försonin. gens helande balsam ej behöft förstoras till ett i sir uppkomst ej oläkligt sår. Vid anställd votering bifölls lagutskottets förslag, med 25 röster mot 18. S——— Zill Redaktionen af Aftonbladet. Då den af Fahlu stads invånare gjorda förvägrap, att utbetala en, såsom det heter, af staden (2) utlofvad undersökningskostnad i och för den projekterade jernväg.n emellan städerna Fahlun och Westerås, blifvit genom referater utur Fahlu Tidning, intagne såväl i Aftonbladet som landsortstidningar, föremål för allmänna uppmärksamheten, men ganske få hafva kännedom om den egentliga orsaken til denua vägran, så anhåller undertecknad ödmjukliger att i tit. tidning få nedanstående belysning af saken införd. Under loppet sf Januari månad sistlidne år utfärdades af Fahlu magistrat kungörelse af ungefär följande lydelse, nemligen: att de af stadens invånare, .Lvilka voro intresserade — för en jernvägsanläggning emellan Fahlun och We terås, kunna tillsam smankomma inför magistraten, för att rådgöra och besluta, huruvida de vilja afsända något ombud til. det under nästinstundande Februari månad i Hedesimora stad utsatta sammanträde rörande ifrågava .rande jernväg; — hvilken kungörelse hade den på följd, att endast högst få personer sig infunno; men icke destomindre, och utan att sådant blifvit i kungörelsen antydt, fattades vid detta tillfälle det egenmäktiga beslutet, att de för tillfället utsedde ombuden skulle å stadens vägnar utfästa en undersökningskostnad stor tretusende (3000) rdr banko, hvilket ock rid sammanträdet i Hedemora lärer gått i fullbordan. När nu första hälften af den utfästade summan skulle erläggas, så började man först inse, att man bortlofvat hvad som man icke ägde rätt att bortgifra, säframt nemligen detta icke skulle tagas utur egen kassa; och ibland de flere förslager som till den erforderliga summans ihopbringande framstäldes var äfven det, att uttaxering skulle ske i likhet med de allmänna stadsutskylderna; men som detta möttes af svart sagdt enhällig ovilja, och motionären sjelf, derpä uppmärksammad, började inse det vådliga uti ett sådant tilltag, så vände man sig till stadens s. k. minuteringsbolag, af hvars behållna ärsvvinst det ock lyckades att få hyad som för tillfället behöfdes; hvarjerhte proponerades att man hos samma bolag skulle insinuera, att af det löpande årets vinst äfven få den återstående hälften, eller 1500 rdr banko: eller ock (hvilket efter undertecknads vid första sammanträdet, då utbetalning kom ifråga, tillkännagifna äsigt, otvifvelaktigt hade varit det rättaste) att genom frivillig subskription söka att insamla det behöfliga; men huru vida någon af dessa utvägar sedermera blifvit försökta känner jag icke. I Högst besynnerligt förefaller det mig derför, att! Fahlu Tidning (med kännedom om affärens: behandling ifrån början) nu oupphörligt talar om skandal, och söker kasta skugga på Fahlu stads invänare i allmänhet, derföre at; desse icke velat adoptera en princip hvilken, en gäng godkänd, skulle i framtiden kuona lända till mycken förveckling och göra dispositionsrätten öfrer egen förmögenhet ganska vansklig och osäker. Hvad nu slutligen borgerskapets (icke, såsom Fahlu Tidning oriktigt uppgifvit, endast handtverkskårens; sednaste beslut, att icke utbetala något vidare till mneranämnde undersökningskostnad, särskildt beträffar, så, då man känner att den nyligen hbärjande koleraarsoten och synnerligast spärrningarne lade ett svårt och kännbart hinder i vägen för deras rörelse, samt tt detta borgerskap, utom stadsoch kronoutskylder, å ensamt vidkännas en, för alla öfriga stadens inyggare främmande, ärlig utgift för hållskjutsens ippehållande, utgående med en summa af tvätusen 2000) rår, hvartill nu ytterligare kommer ett nästan ika stort belopp för riksdagsmannaarfsode, synes 1 billighet tala för, att icke vidare (än som godilligt låter sig göra) belasta samma borgerskap med tlagor, hvaröfver man aldrig behagat rädfråga dem, ch hreartill de således icke eller lemnat sitt bifall. an att emellertid vilja, eller ens kunna ingä uti MOCCA rsvAR RA ÖÖM S re AA mm sv LL EE r ågot bepröfvande, hururida jernvägsbestyrelsen fullsort de vilkor, som för undersökningskostnadens , I tbekommande blifvit bestämde; så tror jag mig likIso äl slutligen kunna försäkra, att ingen ovilja, hvarbe en emot sjelfva jernvägsföretaget, sådant som dei lir rsprungligen blef framstäldt, eller ännu mindre emot be vesterås samhälle (hvartill icke den ringaste anledtil ing kan fionas) utgör grunden för borgerskapets igran, utan att denna torde få sökas uti det både af senmäktiga och, så att säga, bakvända sätt, hvarmed fr :derbörande ifrån första början handhaft denna anfy clägenhet, och hvarföre ansvaret och chikanen så2 des ej böra drabba Fahlu stad, och aldraminst dess N orgerskap. Stockholm den 10 April 1854. bo ÅA. FP. Boman, al Riksdagsful mäktig för Fablu stad. ie k—lr nd Lil RÅ ev 1 Lr