ter Stobees undanrödjarde finna en varaktig stad. Dei otillfredsställda hämnden gnagde hans nedriga hjerta. . fan skar tänderna, och förbannade både Gud och men. niskor. — Tyst, Gyllensten — sade konungen slutligen — saken kan numera icke hjelpas. För min skuld måste pi begrafva hemligheten af denna intrig i djupet af er bröst... GyllenrotH är förlorad... det kan icke hjelpas. oo Ja må han dö, den narren, — sade Regina; — Hans oskicklighet är skulden till allt. — Ni måste resa, Gyllensten — återtog Fredrik. — Jag har ett uppdrag att gifva er. Då ni kommer till Hamburg begifver ni er till juden Josua Johnson, hvars adress ni lätt kan förskaffå er, ty han är en af Hamburgs rikaste Köpmän oth såsom sådan känd i hela staden. Ni lemnar honom dessa papper, hvarigenom han ser att ni kommer från mig... De vexlar och penningar ni erhåller i utbyte skall ni sedan öfverlemna till kaptenen på den svenska briggen Örnen, som för närvarande ligger på redden utanför Hamburg. Löfvar ni mig, att uträtta detta ordentligt, så lofvar jag er å min sida, att efter ett par år söka ställa så tillatt ni kan återvända till fäderneslandet... Men tystnad, trohet och försigtighet... Hör ni det! — Jag skall i allo lyda ers maj:t — sade Gyllensten, i det han stoppade dokumenterna på sig. — Men Stobåe... — Er hämd måste hvila så länge. Jag vågar icke något mera försök. Det!torde dock ännu en gång komma något lämpligt tillfälle. ! Men nu är allmänna uppmärksamheten allt för mycket rigtad på denna sak... Vi ba ingenting annat att göra, än att söka igensopa spåren af vår delaktighet. Gyllenroth kan väl ingenting yppa, som skulle kunna komptomettera mig? — Hvem kan veta, — sade Regina. — Den fege stackaren skall måhända i dödsångesten gripa till hvarje änkbar utväg, och sålunda förråda ers majestät... Guds död! det miste förekominas, — afbröt konungen bleknande. — Du måste besöka honom i fängelset, Regina. Säg honom att hans enda hopp om räddning hvilar på mig; men att äfven jag drager mig un— SEEN ENS Et 200 RNE TNAART RET RTR