Aftonbladet – 22 april 1854, sida 3

Stölden i Östgötha privatbank. Andra förhöret den 12 April, På grund af säväl Isakssons uppgifter som andra omständigheter, hvilka gäfvo anledning till den förmodan, att hvarken Strids eller Sven Anderssons för nekande a? den sistnämndes vetskap om stölden och det stulnas delning var sanningsenligt, förekallades nu ytter ligare Andersson, och på ordförandens till honom fran ställda uppmaning att lätta sitt samvete och tala sär ning, erkände han, under uttryck af djup änger och med bittra tärar, att han, efter Isakssons ankomst till Tornby tisdagsaftonen den 28 Mars, men icke förr, af Strid och Isaksson gemensamt blifvit invigd i förtroendet om stölden och hvarest penningarne förvarades. Strid begärde, att af Sven Andersson få lära häst och äkdon; Andersson spände derpå för en häst och följde sjelf med Strid och Isaksson, för att hemta penningesäcken, hvilken förvarades under en hög ar ris och sten på Eketorps egor. Sven Anderson var visserligen närvarande vid delningen, men hale ingen egentlig reda derpä, emedan den verkställdes af Isakeson. Sjelf hade Andersson af det stulna icke erhållit något mer än de 2500 rdr rgs, hvilka Strid lånade åonom. Andersson uppgaf vidare, att alla sedlar och blanketter, som icke nedlades i Isakssons och Strics säckar, uppbrändes, emedan en mängd sedlar voro trasiga och en hop blanketter skrynkliga och genorm.borrade. Den stora säcken hade Andersson gömt ofvanpå vindskammaren, men päsen med silfrerpenningarne uti hade Strid sjelf gömt i spanmålsdr:åsen. Förhöret afslutades och Andersson återförrdes till cellen.