Aftonbladet – 20 april 1854, sida 3

10,000 rår rgs, hvilka han, inlagda i ett papper, eftermiddagen lemnade Jonsson, under yttrande, detsvar penningar; somv blifvit tillsändeI., för l!emnas Jonsson. Yuerligare tog Isaksson undan 40,0 rdr rgs, för att gömmas på något afsides ställe. I Sfriga penningarne lades ned i et: kopparkäril, so nedsattes ien trädbytta, hvilken i skymningen . Isaksson sjelf nedgräfdes i hans trädgård. De 40,0( rdr gömde han sedermera också sjelf i en milstolj vid Tanneforssvägen, men aftog af dessa ett par, so; han i mörkret trodde, 500 rdr banko sedlar, me som sedermera befunnos vara en å 100 rdr bant och en ä 50 rdr banko utaf Östgötha banks sedla hvilka han förvarade : stöflorna. edan Jsaksson afträdt, inkallades nämndemanne I Sven Andersson, en lång, ljuslagd man, med ett fö delaktigt yttre. Uppmanad, att berätta hvad han hade sig bekar om stölden, penningarnes delning m. m., försäkrad 3. Andersson, att han derom icke hade sig det rir saste bekant, och att han icke i det hänseendet fåt något förtroende af Strid; han hade endast af honor fått låna penningar. Sven Andersson återkom förs aat:en emellan Måndagen och Tisdagen från en res säll Kinda-orten, hvilken han företagit tillsamman med en sin svåger. På Tisdagen hade S. Anders son visserligen talat med Strid om den i Östgöta ban! oegångna stölden, men Strid hade då icke yppat nå got om sin delaktighet deruti, utan endast yttrat du skall få se, att de beskylla mig för stölden Om Onsdagen fick S. Andersson af Strid låna 250( rdr rgs, och hade han då, med anledning af Isaks sons besök vid Tornby den föregående natten, och hvad Strid derom yttrat, framställt den af Strid om vämnda frågan: de äro väl icke stulna heller, hvarpå Strid gifvit det förut omtalade svaret: tyc xer du att en tjensteman skulle befatta sig med så lant? — Några andra penningar, än dem S. An lersson fick låna, hade han icke sett till vid Tornby trid hade af S. Andersson köpt en halfspann ärter om Isaksson, då han reste, tog med sig; för att af lenina vid Strids hemvist, och hade Strid, vid ärter nas afhämtande, varit med S. Andersson på span målsvinden, der silfverpenningarne sedermera funnos Af de penningar, som S. Andersson erhållit af Stric cill låns, hade han betalat skulder, dels till kronofog len Ygberg, dels i Skenninge; dock funnos vid der efter S. Anderssons häktande i hans hemvist anställd: isitationen uti hans chiffonier 898 rdr bko, och vic näktningstillfället hade han isin sedelbok omkring 21 dr bko. Då han, Lördagen den 1 dennes, häktade: här i staden, hade han begifvit sig hit, för att träffa en af sina svågrar, af hvilken han skulle erhålla pen ningar till låns. Under hela förhöret med S. Andersson förmärktes nåssot tveksamt i hans hållning, men han fortfor doct att förneka all kännedom om och delaktighet ut stölden. Efter Sven Andersson inställdes för rätten smeder Lars Petter Ekström, af ordinär växt, långlagdt, ma gert ansigte samt trögt och dolskt utseende. På uppmaning, att aflägga en sannfärdig bekän nelse om sin delaktighet i stölden och huruledes der vid tillgått, berättade Ekström följande : Strid, som han förut icke känt, hade kommit til honom omkring 8 dagar före stöldens föröfvande oc beställt åtskilligt smidesarbete, hvilket Strid kom at hemta Fredagen den 24 Mars, och lät då skjutsbon den med åkdonet hålla ett stycke från smedjan. Ekström fordrade betalning för sitt arbete, men Strid svarade honom, att, om han ville följa med skulle hån få riklig betalning. Ekström frägade dä, hvart det skulle bära af, hvarpä Strid svarade, att de skulle n och stjäla i Östgötha bank. Ekström gick genast id på affären och inlade det beställda smidesarbetet. bestående af fjädersägar; som Str:d lemnat honom att skära upp, samt några andra instrumenter, i en päse, som lades i vagnen, i hvilken förut funnos ett större jernspett samt en i bäda ändarne spetsad vagnsaxel af jern, bäda medförde af Strid. Alla tre, Strid, Ekström och skjutsbonden, satte sig sedan upp på åkdonet och begåfvo sig af, men färdades långsamt och sade till på ett par ställen under vägen, för att drcka kaffe och intaga förfriskningar, så att de först i skymningen anlände hit till Linköping och togo vägen, såsom Str:d uppgifvit, Nygatan utföre till den gärd, der Isaksson bodde. Ekström och skjuts bonden fingo vänta på gården, medan Strid ett par gånger gick utät staden. Strid återkom sista gången sedan lyktorna blifvit släckta, och sade att de nu skulle begifva sig af, hvarefter de färdades uppåt torget, Strid och Ekström derunder gäende på hvar sin sida om vagnen. Då de kommo utanför rädhuset, tillsade Strid skjutsbonden, att han skulle köra tvärt öfver torget och vänta dem utanför Westmanska gärden. Strid och Ekström togo derunder spetten och de öfriga verktygen ur vagnen samt begåfvo sig in i gängen utanför bankens hvalf, der de först för sökte att genombryta muren; men sedan de ungefär halfannan timme fruktlöst arbetat derpi, togo de jernlörren i närmare skärskådande, och funnuo att dörrhakarne voro fastsatta i muren med skrufsar, hvilka le lossade, aflyftade dörrarne och fällde dem inät. Strid hade medfört ljus och tändstickor. Gängjernen på kassakistan afsägades, locket bändes upp och penigarne upptogos ur kistan med ett krökt jern. Ek ström hade sagt till Strid, att han skulle se efter, vilket som var penningar eller papper. och lägga de sednare tillbaka, men Strid svarade, att han icke orydde sig derom, utan skulle taga alltsammans Hela rofvet nedlades sedan i en uti kassakistan beintlig mindre eäck, hvilken åter lades in i en större och gröfre. Klockan var slagen 4, då de slutat sitt wbete. Skjutsbonden hade tröttnat att vänta och est sin kos. Ekström och Strid togo samma väg, om Strid uppgifvit, vandrade genom skogarne och passerade under vägen tvä äar, af hvilka den sista passerades helt nära Brickstad. Säcken bars af dem urvis. Vid Brickstad skiljdes Ekström frän Strid och begaf sig hem, sedan han af Strid erhållit en ung, innehällande 31 rdr i silfver, samt fått löfte om mera framdeles. Sedan hade Ekström icke samnanträffat med Strid. På tillfrägan förklarade Ektröm att han aldrig varit för brott straffad, men lömd för snatteri, ehuru straffet ännu icke gätt i verkställighet ; dessutom lärer han vara tilltalad för töld. (Forts.) to om MY ER CV oh MR ste VM mY Br um KR FR VN MR