Aftonbladet – 20 april 1854, sida 3

PASTA SVD OMIVM ODLA oa we becåfvo sig på väg hit till Linköping, dit de an lände i skymningen, äkte Nygatan utföre och in ge :om en åt denna gata belägen port på den gärd, der Isakssons bostad var belägen. — Der qvarstannade så-äl skjutsaren som smeden, men under tiden hade strid flere gånger varit utät staden samt under ett elbesök på gården tillsagt de väntande, att de skulle Jpegifva sig utaf sedan gatlyktorne blifvit släckta, hvil sct här sker kl. 11. Strid infann sig också vid den iden, hvarpå affärden företogs uppät Nygatan, och singo derunder Ekström och Strid på hvar sin sid: ma vagnen; vägen togs vidare genom en gränd uppå: orget till rådhuset, der skjutsaren fick tillsägelse at Fortsätta färden, sedan likväl Strid och Ekström obe märkt ur vagnen tagit de behöfliga verktygen. Strid .Joch Ekström ingingo i rådhusets nedra förstuga, samt senom den till gången utanför bankens hvalf ledande a trädörren och försökte att med de medförda jernspetter I gsenombryta muren. Sedan detta, efter ungefär en timmas arbete, befanns vara ogörligt, undersökte de , närmare jerndörrarne till kassahvalfvet och funno då, alt gängjernen voro fastsatta i muren medelst skrufvar, hvilkas muttrar de lösskrufvade, aflyftade så iunda dörrarne och fällde dem inåt hvalfvet. Sedan de inkommit dit, flyttade de den stora kassakistan från väggen, afsågade gängjernen och uppbände locket så pass att de kunde lägga några vedträd emellan, hvarefter Strid med ett krökt jern framdrog penningarne etc. och stoppade alltsammans i en säck. — Isaksson hade nemligen sagt ät Strid, att de skulle taga bäde .yllet och linnet. — Arbetet börjades omkring kl. 12 på natten oeh var fullbordat kl. 4 på morgonen. — Sedan stölden sålunda var: verkställd, gingo de utät Nygatan, vidare öfver lasarettsgärden och gärdena uppät f. d. Amanska gården, veko der af till stora vågen och vandrade framåt Malmslätten, togo sedan af åt Ledbergsvägen och vandrade öfver skogarne, tills ;)de omkring kl. emellan 8 och 9 Marizx Bebådelsedag Ipå morgonen kommo till Brickstad i Klockrike socken, der Strids slägtingar voro boende. Der inlades säcken i ett uthus. Ekström fick der af Strid en pung med silfverpenningar, undfägnades med frukost och vandrade derifrån hem till sin bostad. Strid qvarstannade vid Brickstad hela Mariz Bebådelsedag till Jsöndagsförmiddagen, då han gick hem till Klockrike, lömsade kläder och återvände på aftonen till Brickstad, hvarifrän han hemtade säcken, som han bar till 1jebskog på Målstorps egor i Lönsäs socken, der hav slgömde den i ett stenrös, samt gick sedan till det förr rjomnämnda Eketorp i Fornäs socken, hvilket han uppi gaf sig bruka, och tillbringade der natten. Måndags; morgonen omkring kl. 6 begaf han sig till Tornby :till Sven Andersson, och uppehöll sig der hela mån2l degen och tisdagen: På aftonen anlände Isaksson dit, nlsedan han sökt Strid på flere häll, utan att träffa ribonom, och förmodade Strid att I:s ifriga sökande blefter Strid föranledts af fruktan att han icke skulle i lfå nägot med af rofvet. Strid och Isaksson lemnanIdes då i enrum med hvarandra, och fråga uppstod ,hvar delningen skulle ske. I. önskade att den skulle -Iske vid Tornby, emedan det var ansedt som ett hederligt ställe och således mera fredadt för misstanI kår. I. och Strid begåfvo sig med häst och vagn till Iskogen och hemtade säcken. Vid delningen voro endast S. och I. närvarande; Sven Andersson hade relen gått till sängs. Strid ville lemna tillbaka alls sedelblanketter och trasiga sedlar, men det ville icke 1., hvarpä Strid uppbrände en stor mängd bäde blanketter och trasiga sedlar. Strid skulle ha 200,000 rår rgs; vet dock icke huru mycket han fick, ty ban räknade icke penningarne och tog icke mer af dem län 2,500 rdr rgs, som han sedermera lånade Sven Andersson. Då I. helt tidigt på morgonen skulle resa Ifrån Tornby, hade Strid af Sven köpt en halfspann lärter, hvilka I. Dbfrat att aflemna vid Strids hemJvist — och hade Strid då följt Sven upp på span målsboden samt der i sädesdräsen obemärkt gömt en påse med silfvermynt. De tfriga penningarne gömdes, inlagda i en säck, öfver en vindskammare. Sedan I. rest, hade Strid för Sven yttrat, att han af I. varit härdt ansatt angående stölden i banken, och då Sven sedermera lånat peningarne af Strid, hade Sven yttrat: de äro väl icke stulna,? hvarpå Strid svarat: tycker du att en tjensteman skulle befatta sig med sädant? F. d. landsfiskalen I. Isaksson, en person af minIre än medelmättig växt, klent bygd, med svart hår och skägg samt ett ytterst sjukligt och förtärdt ut seende, afgaf om stölden följande berättelse: Emelian I. och Strid hade aftal om stöldens begående blifvit träffadt, antingen i slutet af förl. är eller början af det innevarande; men först fredagen den 24 Mars i skymningen kom Strid upp till I. och sade, latt han nu vore färdig att sätta aftalet i verket. På tillfrägan sade sig I. icke hafva lemnat Strid någon ritning på lokalen, hvilken han icke heller närmare kände till: men han hade beskrifvit den sä, som han ungefär af yttre omständigheter kunde sluta, att den drar beskaffad. Strids besök hos I. hade icke varat Jlänge, utan hade Strid begifvit sig utät staden, hvarefter Isaksson icke vidare samtalat med honom ; men sent på aftonen hade I., som han vanligtvis vid den tiden plägade göra, gjort en tur uppåt staden, samt mötte då på torget Strid och Ekström, men gaf sig icke i samtal med dem, utan gick hem och lade sig. sedan hade I. icke på 2:ne dagar varit ute, utan hemtat mat hem, och icke hört af Strid det ringaste eller vetat om stölder blifvit verkställd, förrän mändagsmiddagen, då han gick ut för att äta, och då i en handelskod fick veta, att stölden verkligen blifvit förlöfvad. Redan förut hade I beslutat, att på måndagsaftonen resa ut till Sjögestad i något ärende och beställt hästar af f. drängen, numera gårdsegaren i Linköping Sven Magnus Jonsson — men tog nu vägen öfver Odenforss åt Kl ckrike, samt sökte Strid på ett stälse der han vanligtvis brukade hälla till, men dträffade honom ej, hvarföre han vände om och reste dtill Sjögestad samt derifrån bem. Till följande dagen beställde han åter hästar af Jonsson och afreste på eftermiddagen samma väg förbi Odenforss till Klockrike, men träffade icke heller då Strid i hans hemvist, utan fortsatte färden till Tornby, der han sade sig förut icke hafva varit, och dit han ankom sedan det blifvit mörkt. Sven Andersson kom ut och tog emot honom samt visade honom in i ett rum på nedra botten, men svarade pä I:s fråga efter Strid att han icke fanns der; då I. ytterligare frågade om Sven icke kunde uppgifva hvar ban vistades, svarade Sven att Strid skulle komma inom 5 minuter, då Strid också ganska rigtigt infann sig. Sven gick under tiden ut och in, och Jonsson hade ocksä kom mit in i rummet; men sedan han fått qvällsvard och gätt att lägga sig i ett rum ofvanpä, börjades, sam tal om affären. Sven gick derefter ut och spände en af sina hästar för en vagn, hvarefter I., Strid och Sven färdades ett längre stycke väg till en skogshage. I. höll der med hästen, under det att Sven Andersson och Strid begåfvo sig längre in i skogen och bemtade säcken med det stulna, som legat gömd djupt nere i ett stenrös, efter hvad I. kunde finna, ty han hade en längre stund hört stenar ramia. Vid återkomsten till Tornby infördes säcken i det förut nämnda rummet, och penningarne uttömdes der, hvarefter delningen företogs. De stora sedlarne räknades styckevis, men de andra lundtvis, dock var det icke synnerligen noga med räkningen. I. skulle erbälla något öfver 100,000 rdr banko, och tyckte sig också hafva erhällit omkring 113,000 rdr banko. Det öfriga stannade qvar, och känner I. icke, om eller huru detta sedermera ytterligare delades. Så vidt I. kunde finna af den mindre noggranna räkningen, hade han trott bela den stulna summan uppgå till omkring 248,000 och några huudra rdr banko. Alldenstund sedlarne blifvit burna i en säck tillsammans med silfveroch kopparpenningar, bade en mängd sedlar af mindrell valörer gått sönder, oeh af dessa samt Östgötba bankss gamla gröna sedlar, äfvensom af blanketterna, instop-3 pades en stor mängd i kakelugnen, så att den blefle alldeles fullproppad. Af de qvarvarande blanketterna, k tog I. en hor, som han nedlade i sin påse. Kl. halflr 5 på onsdagsmorgonen var delningen slutad och I.lt reste då genast hem till Linköping, skjutsad, liksomif förut, af Sven Magnus Jonsson. Vid hemkomstenh tällde I. påsen på en soffa i ett af sina rum ochji n—ND 5! —AAAV mL AL MJ tet Brtjnd bt 6 få et br Pri td ft lö Of bt ft Ol JR fn