Aftonbladet – 20 april 1854, sida 2

ROME 1 CCEGAe VI FUTIUTTSRATUITI SLIDE PEUSIVUSe belopp än den egentliga lönen utgör, och att denna oegentlighet alliså länder statsverket till fromma. Hr Schwan instämde. Hr Stolpe yttrade sig i samma riktning. Hr Cassel faun en disproportion mellan den lönetillökning man vill tilldela öfverdirektören och den man tiillerkänner bans sekreterare, som dock skall uppsätta och expediera alla de mäl som bero på öfverdirekvörens afgörande, och alltså .Ifår draga största tungan af göromälens tillvext. Hrr Wallenberg och Almgren fuano hr Askers anmärkning 11så befogad, att de med anledning deraf yrkade äterre, miss, den sednare med 1en anmärkning, att om det lär sannt att öfrerdirektirens göromål ökats, så har -Jäfven statsutskottet vari: synnerligen frikostigt emot honom. Hr Gråå, som reserverat sig mot utskottets förslag, trodde att om görom len vid kontoret blifvit -lökade, så drabbar bördan deraf icke öfverdirektören Jutan de underordnade tjenstemännen. Hr Ekenman lansäg öfverdirektören pligtig ät sitt embete egna hela sin tid, hvarpå han mäst vara beredd dä han mottog detsamma, och mer tid kan han ej egna derät, hvadan ökade göromål ej vore något skäl att ät honom bevilja ökade löneförnäner. Deremot fann han de förökade lefnadskostiaderna i hufvudstaden tala för den föreslagna löneillökningen, och yrkade alltsä bifall. Häri instämde Ir Nordvall. Vid anstäld votering segrade dock äteremissen med 26 röster mot Hvad i öfrigt uti 4:de, 5:te och 6:te punkterna föreslagits för landtmäteristaten blef af ståndet godkändt. I åttonde punkten upplyser utskottet hvad som iafIseende på landshöfdingelönernas reglering blifvit åtIzjordt, och fick dervid Ibero. Nionde punkten tillstyrker att 77,000 rår ställas till ÅK. M:ts disposition i och för landsstatstjenstemännens lönereglering, medl förbehåll att de indelta I1lönerna, boställsräntorna !likvål deruti icke inbegripne, utbytas mot en gäng föjr alla, efter de 10 sistförtutoa årens medelmarkegsängspris bestämda penningeanslag, i den män att :sädant utbyte kan författningsenligt ega rum. Hr Giezelius yrkade bifall till iörslaget, men med uteslutande af det dervid fogade förbehåll. Hr Berger visade uti ett längre sakrikt .Janförande, hvari en mängd af ständets ledamöter ini Istämde, att detta ärende helt och hället sakvade nödig utredning, hvarigenom uppstå en mängd oegentligheter, som skulle leda till oberäkneligt trassel och åstora svårigheter. Anseende tal. det man ej kan komma på ren fot härutinnan förr än alla till landsIstaten utgående indelta löner komma att till statsverIket ingä, hvarefter man kan veta hvad belopp hvarje tjensteman tillkommer och bör tillkomma. Punkten laterremitterades. ) Hvad i öfrigt uti 10:de, 11:te, 12:te och 13:de punkterna för landsstaten föreslagits, gillades af ständet. 0 PT OO we MO OT Fr fr rr Bondeståndet. Plenum dea 19 April, e. m. Föredragningen fortsattes af statsutskottets utlåtande angäende: Fjerde hufvudtiteln. Tolfte punkten, hvari utskottet tillstyrkt en af Erik Christenssen föreslagen löneförböjning åt tygskrifvarne vid artilleriet, bifölls sedan motionären oc:: Matts Persson talat för saken. Trettonde punkten, hvrari tillstyrkes förhöjning i anslaget till kavalleriochh artillerihästars skoning, återremitterades, sedan Per: Nilsson och Ola Svensson irän ISkäne yttrat sig emot förhöjningen, hufvudsakligen Jaf det skäl att priset på renonter nu ej är högre än fförut, och sedan Nis Larsson med åberopande af de förres skäl upplyst att krigskollegii yttrande icke af:Isåg mer än 2300 rdr, då regeringen nu likväl begärt 14600. ) fjortonde punkten, om förändring af ett reservationsanslag till förslagsanslag, bfölls utan diskussion. Femtonde punkten, om lönetillökning ät officerarne vid Gottlands nationallbeväring och arfvoden åt extra Junderbefäl och spel, hvilket utskottet tillstyrkt, bifölls Tlikaledes utan diskussion. ) Sextonde punkten, som afstyrker af Olof Lagergren I motionerad 50 procents-arfvodes förhöjning ät de inJfanteri-underofficerare vid nationalbeväringen, som redan bafva arfvoden, ville motionären hafva äterremitterad och androg vierför flera skäl; men ståndet biföll dock punkten, emedan frägan ej blifvit väckt genom kongl. proposition. Lagergren anförde hurusom J underofficerarnes tjenstgöring ädreg dem mångdubbla uppoffringar af tid och penningar, långt öfverskridande det lilla årliga arfvode de nu hafva, hvilket icke ens räcker till mer än på sin höjd en half uniform, under det de likväl skola vara fullständigt uniformerade. Dessa underofficerare, som väljas af de beväringsskyldige, kunna derföre ej länge qvarstanna vid befattningarne, utan taga snart afked och ätergä säsom soldater i ledet, öfverläTtande åt kamraterna att genom nytt val kasta upploffringarne och besväret på en annan. Derigenom blifver alltid den gottländska underofficerskären, med undantag af nägra få, som i trots af kostnader och mödor stanna qvar på sin post, och hvilka Lagergren försäkrade enligt erfarna militärers omdöme vara fullt jemförlige i duglighet med indelta armeens underofficerare, föga mera vapenkunnig än sjelfva truppen. Att beväringen hade skäliga anspråk på en duglig underofficerskärr, det var likväl något som borde vara tydligt för hvar: och en, som ihågkommer att hvarje gottländning, frrån den 17-åriga gossen till den 50-äriga mannen, när: som helst äro redo att träda under vapen för fäderneslandets försvar och dervid nödgas öfvergifva sitt fredliga näringsfang att skötas af qvinnor och barn, tvarföre Lagergren ansäg sig tala icke för underofficerstlåren, utan för sjelfva den befolkning, som ställer nära 9,000 man i ledet och som har ett oförnekligt anspråk på militäriskt bildade ledare, från den högste till den lägste. Sjuttonde punkten, hvari utskottet afstyrker af Jacob Lindby väckt motion om 4 sk. slitningspenningar per dag åt beväringen på Gottland, återremitterades, sedan Lagergren, Ola Månsson, Johan Persson från Upsala län, Johannes Nilsson från Skåne, Petter Mårtensson, Jöns Persson,, Lars Larsson och många andra yttrat sig för anslagetts beviljande. De af Lagergren anförda skäl innefattarde hufvudsakligen att beväringsmanskapet på fasta landet har 4 sk. slitningspenningar för det att det sliter :egna skor, strumpor och skjorta, och derföre vore det billigt, att gottländningarne, som l under vapen slia egna klader frän topp tilltå, också finge slitningspenningar. Det borde i allmänhet vara en grundsats att medborgaren, dä ban öfvergifver sitt jordbruk eller annat sitt fredliga yrke för att ställa sin person till militärtjenst i statens tjenst, under tiden har både föda och kläder af staten, men detta hade man förut ej velat erkänna i afseende på gotuländningarne. Alla öfriga puvkterr af utlätandet om fjerde huf-I vudtiteln biföllos utan diskussion. i) Femte hufvudtteln brifölls i allo. Ingen diskussion derom uppstod mer äm i fråga om andra punkten, I hvari en förhöjning af 5666 rdr 32 sk. bko ät ma-Irinregementets underwfficerskorporaler och soldater tillstyrkes af utskottet. Jöns Andersson från Skäne och Jöns Persson hyste Iden öfvertygelsen att de stora summor, som redan lvid denna riksdag tagits i anspråk för landtoch sjöförsvaret, gjorde det svärt att för närvarande lägga ökade bördor på det skawtdragande folkets skuldror, och ville derföre ej nu bifalla anslaget, men Ola Mänsson, Häkan Petersson, Nils Svensson frän Blekinge och flere andra voro för bifall, emedan de ansägo detta anslag innefatta en af behofvet påkallad förbättring i vilkoren för en ringare klass. Sjette hufvudtiteln. Första punkten biföls. Andra punkten, hveri utskottet tillstyrker att anslaget till bergskollegiun och bergslagsstaterna må bibehållas oförändradt,föranledde först Anders Anderson i Walla att erion det konstitutionsutskottet, med uledning af regerir:ens åtgörande i fråga om bergssollegii omorganisatin, icke kunnat gilla statsrådets handlingssätt, utan dremot beslutå vidtaga af grundisgen föreskrifna åtärder. Ständerna hafva under tera föregående riksdagar haslntat datta amheteverka