Aftonbladet – 20 april 1854, sida 2

ej hafva tänkt. För att få medel sparda till behöfligare ändamål än att upprätta sappörkompanier, yrkar talaren återremiss. Det begärda anslaget blef döck utan votering beviljadt. Åttonde punkten, instruktionskompanier. För bildande af dylika kompanier har K. M:t be-l, gärt och statsutskottet tillstyrkt 40,000 rdr årligt. anslag. Doktor Säve. Vi hafva ärliga lustläger, som i offi-: ciell stil kallas Ööfningsläger. Jag hemställer om ej l på dessa dyra läger tillräckligt tillfälle kunde finnas att instruera armen utan att hehöfva komma med ett; så stort ärligt anslag som 40,000 rdr, hvilken betydliga summa skall medföra en tyngd i vågskälen, I som ej blir angenäm för bondeständet. Dä ståndet, !: i sina enskilda aftärer, är kändt för stor sparsamhet, torde man ej kunna beskylla detsamma för inkonse 1vens, om det något hushällar med statens medel. Hofpredikanten Hasselrot ansäg att ändamälet kunde vinnas om man toge 20 man från hvarje regemente, hvarigenom armeåns numrär ej skulle förminskas med mer än 500 man, hvilka, dä man talar så högt om behofvet af instruktörer, skulle som så dana uträtta mer än hvad de nu göra. Häruti instämde lektor Sonden. Prosten Carlander ansäg att man borde föredraga det oundgängligt nödvändiga framför det möjligen yttiga, hvartill måhända instruktionskompanier kunna räknas. Biskop Heurlin tyckte att Svenska armån, heldre in att minskas, borde ökas, och päminte om Napoleon och hans öfvade armeer, genom hvilkas instruerade skick han endast förmådde uträtta bvad han gjorde. Prosten Almqvist ville veta om dessa instruktörer skulle öfva rekryter eller vara ledare för hels armeen, och fick af biskop Annerstedt det svar att de skulle tjena till bådadera. Doktwr Sandberg. I fall man ej uppfattar repre sentantens ställning som någon annan än att, lik nämndemannen, mer eller mindre sofvande jaka med till allt hvad anslag heter, kan han väl vara skyldig att äfven bifalla dem; men den som det ej gör, den som vill se till att fällen räcker någorlunda till för alla parterna, kan ej annat än önska afslag å en framställning sådan som den nu ifrågavarande. Anslaget bifölls af ständet med 35 röster mot 10. t Den sextonde punkten. Uti en inom bondeståndet af Olof Lagergren från Gottland, med hvilken Jacob Lindby förenat sig, väckt motion, har blifvit yrkadt löneförhöjning för underofficerare vid Gottlands nationalbeväring. Utskottet har afstyrkt bifall till den gjorda motionen. Lektor Söderberg beklagar utgängen af denna fråga inom utskottet. Talaren upplyste att det vore ett förhållande med desse underofficerare, hvilka, -— då det är stor brist på tillräckligt öfserbefäl, — ofta få göra officerstjenst, såsom att föra plutoner om. m. För att kunna detta, måste de under längre tider af året begagna sig af en officersundervisning, hvarefter de få göra befälsmöten och beväringsmöten m. fl. skyldigheter, allt för en mycket för ringa lön. Om sälunda det är beböfligt, att för underofficerare som tjenstgöra på linien, bereda en löneförbättring, Sr det ännu mer för dem som äro anställda vid artilleriet, hvilket fordrar ännu högre insigter. Då nu således underofficerarne genom sin tjenstgöring, som innefattar, utom ofvannämde, mänga flere skyldigheter bortdragas från sin egentliga sysselsättning jord bruket, hvilket, på det den unge skall kunna uppfylla sina militära äligganden, får öfverlemnas åt de gamle. Haäraf är en följd, att underofficeren, så fort han kan, söker att blifva qvitt ett förtroende, som, då det sä illa Iönas, ej kan vara annat än tryckande. Vill man således för Gottland, som i och för sitt fosterlands försvar gör så stora personella uppoffringar, bereda en stabil och skicklig underofficerskår, som der är så nödvändig, då ofta en afdelning är lika stor, som ett kompani inom den indeldta armån, måste man något se till de personer som nu, med alltför ringa ersättning, hafva dylika vigtiga och besvärliga uppdrag. Prosten Gahne vitsordar lektor Söderbergs uppgift, och upplyser att underofficersbefattningen ej beror på individens fria val, utan måste ban, då han dertill af sina kamrater blifvit utsedd, fortfara minst ett år, och derunder för sin lilla lön skaffa sig uniform, som ir lika med och säledes lika dyr som armåns. Biskop Heurlin upplyser att inom utskottet finnes en gottlänning, som ej brukar försumma att bevaka Gottlands intressen. Denne har ansett att gottlän ongarne gerna, utan den af Olof Lagergren begärda förhöjningen, kunna reda sig, och detta har inverkat på talarens liksom på fleres af utskottet öfvertygelse. Punkten bifölls, d. v. s. motionen afslogs. Vid den sjuttonde punkten, som afser af Lindby från Gottland begärda slitningspenningar å 4 sk. pr dag under mötestiden för Gottlandsbeväringen, lyckades det Gottlandsrepresentanterne biskop allström, lektor Söderberg och prosten Gakne, hvilken sednare här synuerligast förde öns talan, bättre, i det de fingo billigheten häraf erkänd och punkten återremitterad. Sjette hufvudtiteln. Andra punkter: Bergskolleg um och Bergsstater. Den diskussion, som öfver denna punkt fördes, vände sig omkring Bergskollegii organisation, hvilken de fleste talare ansågo olämplig, liksom nästan hela kollegium som ett förvaltande verk öfverflödigt, — en äsigt som regeringen förr sjelf biträdt, men frän hvilken densamma nu frångått, dä den hastat att organisera detta verk framför kammarkollegium och kammarrätten. Domprosten Thomander kunde som skäl för denna organisation, genom hvilken den enda fördelen vunnits att få presidentens och rådernes löner höjde, ej Sinna något annat än att det mätte legatregeringen varmt ) om hjertat att från möjligen ekonomiskt obestånd rädda den förnämste af dessa embetsmän. ; Biskop Ieurlin upplyste, att statsutskottet tillstyrkt den anslagssumma som förut utgått till Bergskollegium, utan att inlåta sig i något omdöme om fördelningen, hvilket skulle utgjort ett erkännande af organisationen, som utskottet ingalunda ville hafva uttaladt. Doktor Broman ifrade derför att de 1600 rdr, som äro afsedde till bergstipendier, skulle uppföras på stat, på det nägon garanti och uppmuntran skulle finnas för studerande af bergsvetenskapen, att på nägot sätt blifva ersatte för siva sträfvanden genom möjligheten att blifva använde i bergsstatens tjenst. Punkten bifölls. Aftonplenum. Fortsättning af sjette hufvudtiteln; 3:dje, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de punkterna biföllos utan d:skussion. Nionde punkten, landstaten. Härvid hade utskottet tillstyrkt att, för att bereda en bättre lönereglering för landstat-ns tjenstemän, ställa till K. M:ts disposition ettreservationsanslag af 77,000 rdr jemte 1000 rdr i forsellönersättning, med ,