Aftonbladet – 18 april 1854, sida 2

Sjelfva den halfofficiella ;Berlitigske Tidendex, som i sjelfva verket har en fin näsa och kan vädra upp ministerförändringar, liksom vissa jur känna ett avnalkande oväder, menar i sitt för några timmar sedan utkomma nummer, att .det skulle vara så väl i landets som i deras egna intressen, om ministrarne lemnade platsen åt andra. Sir Charles Napier har i dag afrest till eskadern, som ännu beständigt befinner sig i Kjögebugt för att proviantera och sfvakta rapporter från de flera skepp. som den åt åtskillige näll utsändt på rekognoscering. Efter hvad väl underrättade personer förmäla, skall den emellertid sna:t lätta ankar, för att begifva sig till sitt egentliga mål, de ryska farvattnen, och det är knappt troligt att den ärnar afvakta den franska eskaderns ankomst, hviln dock icke är långt sflägsen. Under tiden oar folk sig dagligen med lustfärder till Kjöbugt för att bese flottan, som verkligen reter en imposant anblick, och der man motages med den största artighet af officerarne och vexlar välkomsthelsningar med manskapet. Amiralen har, som m vet, två gånger varit i Köpenhamn. Han har, för att tillst: sanningen, icke just imponerat på den kritiserande Köpenhamnsbefolkningen, som tyckt att han med sitt godmodiga utseende och sin föga militäriska drägt — han har sålunda visar sig offentligen med en rund hatt med guldtrensar, och i skor med blå strumpor — :og sig snarare ut såsom en beskedlig kälkborgar: än som en kommenderande amiral, nan må för öfrigt vara så stor sjöhjelte som heist, med alla thy åtföljande originalitetsprivilegier. — Det besök, som sir Charle: ryligen aflagt hos vår konung, hos hvilken han dejeunerade, gällde för öfrigt nägra krigsörnödenheter, som hennes britiska m-jestät icke ville ha betraktade såsom krigskontraband; man nämner bland dessa hampa och stenkol, och tillägger att engelsmännen önska att få ha ett upplag af krut på dansk grund. Resultatet sf dessa framställningar är icke bekant. Det annalkande kriget förer naturligtvis anken på vårt otillbörligt försummade försvarsväsen, rörande hvilket ea liflig debatt utan tvifvel snart uppstår inom pressen. Det är 1å isynnerhet om Köpenhamn som man skall strida, i det man (d. v. s. nästan alla civila) vill fullo inser det dåraktiga i att vilja låta landets hufvudstad spela fästning och derige a0m utsätta den för ett bombardement, så länge verken äro af den beskaffenhet som de auvarande. hvilka blott bestå af gammaldags vallar och grafvar. Militärerna vilja nu i stäl. let för dessa, några med bibehållande af dessa. inlägga detacherade fästen, efter exemplet at Paris, rundt omkring staden och längs med sjöarne, som bilda ett naturligt värn, och krigs.dministrationen skall redan ha tagit någrs mått och steg för ait kunna framlägga en dyhk plan. De civila deremot vilja på hvad ätt som helst ha bort vallarne, för att derisenom skaffa luft, för den osunda, ofantlig! starkt bebyggda och befolkade staden, som ir ett ypperligt hemvist för farsoter, och derizenom skulle tillika vinnas den fördelen att van förvärfvade nya byggnadspatser och såunda kunde nedbringa de utomordentligt höga mshyrorna till en rimlig ståndpunkt. Men vågra vilja gå ännu längre; de vilja angripa let onda vid roten: göra Köpenhamn till en ippen stad, så småningom flytta allt som hö:er till arsenalen och krigsförråderna öfver till andets centralpunkt, Fredricia, som af natuen redan är en af de mest gynnade fästainser i verlden. Desse ha på den alldrasednate tiden fått bistånd af en militärperson, dei samle öfverste Blom, som i en liten skrift rörande vårt försvarsväsende visar betydelser ft Fredricia fästning med en motsvarande skans på Fyens-sidan, vigten af Als och det geni fver liggande Dyppel jemte det naturliga i att ira Korsör tiil Sällands. fästning, i stället lör Köpenhamn.