Aftonbladet – 15 april 1854, sida 3

ska bladen, likväl icke med ett enda ord om förmäla underrättelserna om storthingets hem ga möten och hvad om förhandlingarne dervic förljudits, anse vi oss böra återkomma til saken, för att yttra vår förmodan om rätta för nållandet. I Vi böra härvid icke förtiga, att den för t slaring, som Posttidningen dagen förut inne. aHöll, (sedan vi nemligen i tisdags hade om uI talat den första norska artikeln i Krydseren) ttl ingenting i sak upplyste, så vidt icke någon. bling ditåt skall ligga i följande slutord, affat. Jade i den fina diplomatiska ton, som i så hög grad utmärker den svenska regeringen: officiella organ: Ej heller vilja vi säga att vi förundra oss öfve len uppståndelse, saken verkligen väckt i Norge; mer stt man här i Sverge, — och sedan man läst det i fficiella bladet sistlidne lördag införda tillkännagif andet, att med undantag af de uti neutralitetsförslaringen särskildt uppräknade få platserna, alla hamnar uti de förenade rikena blifva öppna för alla nationers så väl örlogssom handelsfartyg, utan rin saste inskränkning eller begränsning — ett enda gonblick lägger vigt vid tidigare funderingar i Christiania, det skulle icke annat än förväna, nb. om nå:ot räsonnement i Aftonbladet numera kunde väcka förvåning. Vi skulle kunna hviska vår värda kollega , skilligt i hans öron om den förvåning det kulle väcka att se regeringens oficiella tidung yttra sig i en sådan ton om de förhandingar i ett allvarligt ämne, som ega rum pland brödrafolkets representanter, — nb. om ägot raisonnement i den tidningen numera !unde väcka förvåning. Man ser emellertid åtninstone häraf, att om Posttidningen icke läger stor vigt på hvad hon så artigt kallar prunderingar i Christanias, så lägger hon så nycket större på sin egen betydenhet. Selan man lästs — märk kursiva stilen! — hvad. on behagar kalla det i officiella bladet inörda tillkännagifvandet;, så bör man här i iverge icke ett enda ögonblick mera lägga vigt vid tidigare funderingar i Christiania., San man se! Men nu faller det sig så, att i ännu i denna stund icke fått se något offiaellt tillkännagifvande af det innehåll, som T. bröstar sig af att hafva kungjort för set förvånade Sverge. Det åberopade lör:agsnumret innehöll, under rubriken officeit, !ideles icke något sådant uti den frågan, utan ndast den kungliga kungörelsen angående vad till handelns och sjöfartens betryggande under krig mellan främmande sjömakter bör ikttagas, och hvilken kungörelse länder till ft-rrättelse för svenska skeppare och redare, nen ingalunda ens tör svenska tästningskommendanter, mycket mindre för norska. Dermot fanns uti samma nummer visserligen en wotis, åt hvilken vi äfven längesedan egnat len uppmärksamhet den förtjnade. af innenåll att sedan kriget var förk!aradt alla uti :seutralitetsfösklaringen iunefattade bestämmelser numera omedelbart skulle träda i verkställighet; men d-nna nots hade icke det ingaste teckea till någon officiel karakter. Afven vi taga för afgjordt att de ordres, om förut varit gifoa för fredstillståndet, så vidt de varit i str:.d med neutralitetsförkla:ngens bestämmelser, genast blifvit återkalade, i samma stund underrättelsen om krigsörklaringen hit anlände, då de förra naturigtvis genast måste träda i gällande kraft; ch vi förmoda, att d-nna återkallelse ickel. innu hade hunnit till Christiania anlända, när. storthinget höll sina hemliga möten om sasen. Men vi kunna ingalunda uti den omständigheten, att Post-Tidningen en viss dag nnehållit en liten notis utan all officiel egenskap, inkilad emellan kungörelserva och det roliga fetstilssmåplocket, finna någon sådan zaranti, att vi ej skulle anse den uppståndelse saken väckt inom det norska Storthinget förtjent af den största uppmärksamhet. Men vi vända oss från den svenske offi;ielle tillbaka till de norska bladen. Enligt Morgenbladet, som vi i detta afseende hafva alla skäl att anse för väl underrättadt, har. den i kommandoväg insmugglade ordren icke, allenast inneburit befallning att varna och ilj nödfall skjuta på det femte krigsskepp, som kunde vilja inlöpa i befästad hamn (äfven så-, lan som icke uti neutralitetsförklaringen blif-) vit förklarad för krigshamn), utan äfven blif-. vit utsträckt till lotsarne i form af förbud att inlotsa ett femte krigsskepp till en fästning. Denna order säges vidare icke allenast hafva väckt oro inom storthinget, utan äfven hos sjelfva statsrådets ledamöter, hvilka sägas hafva sänt sig ,mycket indignerade deröfver att de olifvit förbigångna i en sak af sådan beskaffenhet och betydelse. Under den sex timmars debatt, som senare gången egde rum inom storthinget, skall icke en enda af de många talare, som derunder yttrade sig, hafva försvarat ordren eller funnit den försvarlig. Christiania-Posten protesterar väl emot den). tydning af det förefallna, att den ifrågavarande öreskriften skulle hafva gifvits såsom en eftergift för Ryssland och innebära ett brott emot neutralitetsförklaringen, samt anser att bestämmelsen, om den blifvit gifven, endast sunnat ske i öfverensstämmelse med afslutad raktat eller sedan vestmakternas samtycke på förhand erhållits; man bestrider likväl icke riktigheten af Morgenbladets uppgift om hvad som förefallit inom storthinget. Då Morgenbladet, i likhet med Krydseren och före dem andra utländska blad, härvid åter omförmälte ryktet, att Rysslands erkännande af neutralitetsförklaringen endast skall hafva förvärfvats genom upplifvande af en älire svensk bestämmelse, enligt hvilken icke flera än 4 fremmande krigsskepp skulle hafva tillstånd att samtidigt ligga inom en fästnings skotthåll, så måste äfven vi, ehuru ingalunda invigda i diplomatiens hemligheter, likväl uttala vår öfvertygelse, att detta rykte är ogrundadt, så vidt det skulle innebära att den oftentliggjorda — neutralitetsförklaringen blifvit modifierad genom någon särskild klausul till Rysslands förmån och till prejudice för de sjömakter, som för närvarande äro dess fiender. Vi äro öfvertygade härom endast af det skäl, att en sådan klausul skulle vara lika ovärdig de förenade rikenas regeringar, som omöjlig att försvara inför såväl Sverges och Norges folk som hela det öfriga Europa. Hvad vidare den så kallade gamla svenska bestämmelsen af är 1742 angår, som, enligt de norska bladen skall hafva blifvit åberopad. — I mev Sr — — IA OA