Aftonbladet – 15 april 1854, sida 2

Öfversten gick ut i förstuga liga lugna och befallande ton. — Hör upp med bultningen, och säg genast hvem de är, som så här kommer och stör en fredlig familj mid i natten? — I konungens namn befaller jag er att öppna por: ten, öfverste Stobge — sade en röst. o— I konungens namn! — utropade öfversten förvå nad. — Hvad har konungen med mig att göra? o— Det kommer nog att visa sig. Emellertid hoppa jag ni lyder den uttryckliga befallning, jag medfö Ifrån hans maj:t. I o— Utan tvifvel — sade öfversten, i det han tog bommen från dörren. — Konungens bud äro naturligtvi: heliga för alla hans undersåter. Stig in, mina herrar. örren gick upp. En fendrik, en underofficer ock fyra man soldater visade sig på trappan. — En respektabel styrka — sade öfversten hånande — Hvad är meningen, min herre? — Man har befallt mig att arrestera er, herr öfver ste, och föra er fängslig till Stockholm — sade fendri ken. — Se här konungens skriftliga ordres. Det gö mig ondt, herr öfverste, men ni vet att en soldats för sta pligt är att lyda. — Besvära er icke med några exclamationer öfver e; hårda tjenstepligt, herre — sade Stobee med samme hånfulla ton, som förut. — Stig heldre in, sitt ner och värm er... Carin, ställ om några förfriskningar åt våre gäster. — Herr öfverste — sade fendriken allvarsamt — v hafva icke tid att begagna er gästfrihet. Hans maj:t ordres lyda, att vi genast skola begifva oss åstad. Stobee tog två steg tillbaka af förvåning. — Herre — utbrast han — ni vill väl icke att ja; i detta väder och vid denna timma skall sätta mig up; på hästryggen och följa er? — Ni får åka, herr öfverste. Vi hafva försett os: med en vagn, och hästar äro beställda hela vägen änd till Stockholm. Ni ser således att intet uppskof ka! komma i fråga. Stobee gick fram och tillbaka öfver golfvet med snabb: steg. Slutligen stannade han framför fendriken, och yt: trade i det han skarpt fixerade honom: — För hvad brott är jag anklagad? oo Ni är beskylld för bögförräderi... De närmare detaljerna är det mig förbudet att utveckla. — Jag förstår — sade öfversten med ett bittert skratt. — Man fruktar måhända att jag på vägen skulle kunna tänka ut ett försvarstal. Man kastar ju plötsligen snaran om halsen på den, man vill fånga, och drager åt, innan han får tid att andas... Jaså... Konungen vill sålunda roa sig med en högmålsprocess!... Förmodligen ett majestätsbrott.., ett crimen lese majestats?... Mån, och yttrade i sin van: