sin nationalkänsla undertryckt. Men intill dess det sker, och vi hoppas att det aldrig skall ske, må vi understödja den: Manbehöfver icke vara stor statsmany; för ätt inse, att Ryssland, derest det skulle gä segrande eller något så när helbregda ur striden med de vestra makterne,; just af denna strid lärt sig inse nödvändigheten att beherrska Öresund, och per fas et nefas skall det vid första tillfälle äfven bemäktiga sig det. På detta sund beror vär sjelfständighet. Måtte det icke komma så långt! — I samma blad läses följande: För nägon längre tid sedan omtalade vi, att det lärer ha varit ifrågasatt att beordra de 2:ne vära lifgrenadier-regementer till Stockholm. Man sade att kommenderingen stod i sammanhang med ett läger, som skulle bildas längre norr ut. Czarens erkännande af vär neutralitet lärer dock föranledt hvarje handa inskränkningar i årets tillämnade truppkommenderingar. Bland annat har äfven ryktet om lifgrenedier-regementernes uppkallande till Stockholm bortdött. Vi älska också att tro det regeringen be gränsar så mycket, som möjligt, sammandragandef af större truppmassor, utan att de gifna anslagen stället användas till reelare saker: till sjelfva krigs materielen. Det skulle göra landet godt att veta det ingenting, vid en sä vigtig framtid som den hvilken nu synes ingä, blefve onödigtvis användt Intet är lämpar sig för öfrigt mindre till större trupp massors sammandragande än det närvarande, om mar tager i besinning såväl de stegrade priserna, hvar med man skulle få betala säväl födoämnen som til och med sjelfva lägerhalmen. Den 2 Maj börjar be fälsmötet för lifgrenadier-regementerne på Malmslät ten, -samt den 16 Maj beväringsmötet. Om nägo regementsmöte ha ännu inga ordres anländt. D torde uteblifva och väl vore det för länet.