Aftonbladet – 12 april 1854, sida 3

ögonvittne. Den 11 Mars befunno sig på ö! mellan båda orterna 1200 turkiska soldate med ett par kanoner. Samma dag försam. lade sig 10—12 bataljoner ryskt infanteri, et regemente kavalleri och 24 kanoner, ofvanom Oltenitza. -Derefter förstärkte Ferik Achmec Pascha under natten besättningen. Denna åtgärd synes ha varit ryssarne obekant. Den 12 kl. mellan 8 och I på morgonen öppnade de elden från sina strandbatterier och kanonaden varade en half timma, utan att den besvarades från den ryska sidan. Men när ett ryskt regemente gjorde försök att vada öfver den temligen grunda strömarmen, beskjöts det häftigt och knappt hälften uppnådde åter den andra stranden. Nu öppnade ryssarne elden från alla strandbatterier och började på samma gång sammanfoga en flottbro, för att förena stranden med ön. Turkarne läto bron bli färdig ända till helt nära ön. Först då öppnade de en kanonad mot brohufvudet på andra stranden och det lyckades dem att lösa bron från stranden. Bron vände sig genast längsefter och samm med det derpå befintliga manskapet och artilleriet utför strömmen. Nu började de turkiska skarpskyttarne tillika med artilleriet en mördande eld på den simmande bron. Detta skedde mellan kl. 4 och 5 e. m. Den derpå följande natten samlade ryssarne några lemningar af bron, som drifvit till land. Antalet af de nedskjutna eller drunknade ryssarne öfverstiger 2000. Sedan den dagen förnyades kampen på samma ställe, och aflopp alltjemt slutligen med betydlig förlust för ryssare. Rörande de sednaste ryska krigsoperationerna skrifves från Warschau: Bland ryska militären göra sig olika åsigter gällande rörande Dobrudschas besättande. Ar 1828 forcerades visserligen äfven Donauöfvergången i Dobrudscha, men då förmådde icke den turiska flottan oroa Svarta hafvets vestkust. Varna kunde på en gång angripas från sjöoch landsidan, och den turkiska armeen var på långt när icke så stark som nu. Nu är len ryska armeafdelningen i Dobrudscha hoad i båda flankerna, från kusten och från and. En annan mening är den, att Dobrudcha i alla fall var den enda punkt der en fvergång var möjlig, emedan man här hade tt möta mindre truppmassor och emedan poitionen vid Kalafat hindrade hvarje öfverång på venstra flygeln.