Aftonbladet – 8 april 1854, sida 2

ande, att räntetagares nu egande optionsrätt kulle försvinna och den indelta räntegifvaens skyldighet att, då hans ränteeller ti-lpå ondespanmål fär lösas efter markegång, erfa ägga forsellön, eftergifvas, så och dåiöfrigt rägan om räntepersedlarnes förenkling, 1i1sä ult fall, enligt den kongl. propositionen skulle I si, somma att uppskjutas till ett blifvande riksde nöte, lyckades det att derför vinna majoriJu! eten, äfven inom borgareoch bondestånden, i ;huru, såsom läsaren har sig väl bekant, velerbörande sedermera på allt möjligt sätt sökt undvika att verkställa det af Rikets Ständer si lefintivt fattade beslut, som kunnat komma de skattdragande ränteg.fearne till godo. ra En annan vigtigare proposition, kontrasignerad af den nye t. f. fnansministern, hvarom motion blifvit väckt vid riksdagen, och, som vi tro, redan då blifvit af bevillningsutskottet tillstyrkt, var den om upphafvandet af de s. k. tull-lindringarne. Ef tersom vi här företrädesvis tala om riddarhuset, böra vi ej dölja att debatten i dette imne derstädes framkallade en talare, hvars alang :örut var nom representationen obekant, men som i denna fråga, så väl gom 1! en annan, om ett uniformt postporto, framstod säsom en af husets mest utmärkta, v: mena friherre Knut Bonde; och vi tro oss icke såga mer än sanningen, då vi åt hans före trag tillskrifva den seger, som den liberala isigten denna gång lyckadss att vinna äfven nom det hög ofliga ståndet. En annan fråga, som väl icke direkte utg ck från regeringen, men som likväl med det figaste intresse upptog de sednare månaderna at riksdagen, var den om en jernvög mellan Köping och IHlut samt ändring i vilkoren för den af 1848 års ständer för en d-! af samma jernväg, (från Örebro tiil Hult) lemnade garanti. Uti denna fråga splittrade sig riddarhusets vanl:ga majoritet derigenom att friberre Palmstjerna, i förening med h: Printzensköld och grefve Lag-rbje ke. stäl!de sig i opposition mot anläggningen af jernväsar, hvaremot förslaget fick att påräkna ett våde hfligt och verksamt understöd af det anga hofvet och dess ganska nitiska representanter på riddarhuset, hvilka också denna gången lyckades att gevomdrifva saken såväl i statsutskottet som hos adeln, oaktadt chefen för fnansd-partementet, hr Gripenstedt, enskildt fritog sig fråa all delaktighet i beslu tet och unvandrog det sin influence., Äfven i presteståndet gick det ig-nom likväl, om vi ej orätt minnas, endast medelst öppnandet af den förseglade sedeln (20 röster mot 20). Denna riksdagens sista akt, för hvars lyckiga afslutande, efter hvad det då allmänt sales, tronföljaren lyckats förmå H. M. Konungen att i en eller annan vecka fördröja stäniernas hemförlofvande, hade frånvunnit rikslagen allt det obetydliga politiska ;ntresse den förut haft, så at: man icke en gång kom att till K. V:t exped-era skrifvelsen angående gransknng f statsrådets protokoll ellsr den s. k. decharsen, enär denna skrifvelse endast godkändes if adeln och presteståndet, hvaremot den at borgareståndet hänsköts till expeditionsutskottet och i bondeståndet bordlades för andra sången, samma dag riksdagen afblåstes. Til riksdagens historia hör likväl, att borgareståndet under den 10 Maj 1851 med 31 rö ster mot 12 beslutat att til endtledigande wmäla samtlige då varande statsråder, med u-dantag af grefve von Platen, och att bones ånd.t den 7 s. m. enhälligt beslutat en skrifvelse d ruti Rikets Ständer framstäl:a sin önskan att Kongl. M:måtte utur statsrådet och från embetet skilja krigsministern vov iHoh-nhausen, för tillämpningen af Rikets Stän lers föreskrit-r, rörande beväringsmanskopets vapenöfningar m. m. Uti det to tal, hvarmed konungen den 4 September 1851 afskedade ständerna, hade Kongl. Maj:t icke något annat att yttra, ianlednieg af afslaget på propositionen om representatio sförändringen, än att fiderneslandet vaf Rikets Svänvder väntade den vidare utveck lingen af denna för dess framtid maktpaliggande fråga, och att Rikets Ständ-rs fosterviardskärlek vore en säker gru d för Kongl. Maj:ts förhoppningar, att Rikets Ständers be.mödanden för detta ändamal ej skola blifva fruktlösa ! Uti tront-let förklarades vidare att den vigtiga fråg.n om grusdräntornas förenkling och om förändring i afseendå sättet för deras u görande genom hbuvudsakligt bifall Kong. vaj:ts proposition i dessa ämnen, nu vore bragt till en länge eft-rsträfvad lösning och att Kongl. Maj:t skyndsamligen ville vidtaga erforderliga mätt och steg, för att bereda en snar verkställighet åt denna så allmänt nyttiga itgärd. Äfven beslutet om jernvägsfrågan vidröres likväl med nögoa tveksamhet. Sakens v:gt (heter det),, de betydliga uppoffringar, dess uttörande krätver, och de skiljda meningar, som i d:tta afseende ännu visa sig, föreskri:va Kongl. Moj:t att, vid ärendets närmare pröfning, åt Rikets Ständers beslut derom egna den sorgfälligaste omtanka. — H. M. Konungen har i dag hållit konselj. — H. M. Konungen har genom H. K. H. Kronprinsen låtit till medicinalrådet, profescarn riddaren af Nardstierneorden,. d:r Berg