Aftonbladet – 8 april 1854, sida 2

Regina sprang upp såsom satt i rörelse af en fjeder. — Hal! — utropade hon — jag anade det ... min bittraste ovän, Emerentia v. Diiben ... min och ers maj:ts bittraste ovän ... — Hvad säger du? — Har icke ers maj:t märkt det? Var det icke hon, som redan under drottningens regering motverkade edra planer, sire? Är det icke hon, som i hvarje ögonblick söker utså missnöjets frö i den svaga Ulrikas hjerta? ..-. Och af fruktan att jag genomskådat henne, af fruktan att hennes spel af mig skall blifva afslöjadt, söker hon genom denna nedriga intrig att störta mig ... Men jag skall hämnas ... Må hon darra, denna skenheliga Emerentia. Jag känner henne ... Jag skall krossa henne! — Lugna dig Regina ... lugna dig! ... Jag är ju åter öfvertygad om din oskuld ... — Ack, ers maj:t, lofva mig att aldrig mera tvifla på min tillgifvenhet, min trohet, min kärlek! — Nåväl, jag lofvar dig det. — Och icke ett ord till Emerentia, ännu så länge... Låt henne lefva i den tron att intrigen lyckats och att ers maj:t i sin vrede stött mig ifrån sig ... Lofva mig det! — Jag lofvar det. — Välan ... då skall jag blifva hämnad ... Farväl ers maj:t. farväl! Hon slog sina armar om konungens hals och tryckte honom till sitt bröst. Ett ögonblick derefter var hon försvunnen. Konungen var ensam. — Är det en dröm? — sade han för sig sjelf. — Penna qvinna är då en hexa från afgrunden, en tjuserska, som med sina trollkonster förmår blanda bort allt... göra svart till hvitt och hvitt till svart ... Likväl måste jag bekänna, att om detta var förställning ... då äl hon utan tvifvel en af verldens största skådespelerskor ... Men huru som helst ... udda fur vara jemnt ... Jag vågar, jag kan icke bryta med henne ... Och sanningen att säga ... j:g vill det icke heller innan ... Konungen lemnade långsamt och tankfull kabinettet i TREDJE KAPITLET. Freden i Nystad den 30 Augusti 1721 hade satt kro nan på Fredrika politik. Det var nu icke mera någo