Aftonbladet – 7 april 1854, sida 1

SPORTS NESS ATEIST TEESE pestartade sjukdomar, icke enligt gällande författningar få undergå sin karantän vid någon annan karantänsplats i Sverge än Känsö. På samma gång onsdagens Posttidning uti sin icke officiella afdelning upptager underrättelsen om de nämnde karantänsbefulhafvarnes kommenderande, meddelar den dessutom uti sina officiella afdelningar tvenne handlingar, hvilkas samtidiga utfärdande just på samma dag, då vi erhållit den hugnande underrättelsen om Englands och Frankrikes tolkning af den neutrala flaggans rätigheter, väl icke är något annat än en sällsam ödets ironi, men dock synes i hög grad egnadt att återkalla en allvarlig uppmärksamhet på kolerakarantänernas frukter. Man läser först den kungliga kungörelsen af gårdagens datum med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:t uppå Rikets Ständers derom gjorda anhållan medgifvit tullfri införsel af spanmål och mjöl till och med Juli månads slut. Hvem borde ej härvid, med kännedom om de jemförelsevis låga priser, hvartill spanmål och mjöl nu kunna erhållas i de ryska östersjöhamnarne, och då man tillika samma dag får Englands och Frankrikes lugnande förklaringar om den neutrala handelns och sjöfartens frihet, kunna hoppas en snar sänkning af de höga priser, hvartill vår nödvändigaste föda — brödet — och så många andra deraf beroende lifsförnödenheter för närvarande äro stegrade? Läser man likväl ett stycke längre fram på samma sida i det officiella bladet, finner man derbredvid också en kungörelse af kommerskollegium under samma datum, enligt hvilken, bland andra orter, Petersburg och Kronstadt äro förklarade smittade af kolera, samticke allenast alla öfriga finska och ryska hamnar vid finska viken ifrån och med Åbo, utan äfven alla ryska hamnar vid hela Östersjön förklaras misstänkta för samma sjukdom. Följaktligen skola alla derifrån kommande fartyg, enligt den ännu icke upphäfda förordningen af den 12 Nov. 1847, så framt de icke tillbragt så lång eller längre tid på resan, underkastas ifrån 7 till MM dygns karantän, äfven om de icke föra niågon sjuk eller några såsom smittbara ansedde varor ombord, och den lindring i den dyra tiden, som man borde kunna hoppas at de lägre priserna för spanmålens uppköp på andra sidan Östersjön, kommer således att väsentligen motverkas genom kostnaderna för cn af vår egen regering ålagda karantänens undergående. Dessa kostnader måste blifva desto känbarare, ju högre frakterna äro upjdrifna och sannolikt komma att ytterligare wppdrifvas, under det fartygen icke sällan till.ka måste underkasta sig långa resor efter en vidsträckt kust, blott i och för karantänens undergående på den fläck, som regeringen dertill utsett. Vi klandra icke kommerskollegium, som fortfarande förklarat dessa orter för smittade eller misstänkta och derigenom bibehållit karantänstvånget öfver derifrån ankommande fartyg. Ty kollegium eger icke att handla annorlunda än efter de instruktioner, som det erhållit af regeringen, och på grund af de rapporter det erhåller af konsulerna, äfven om det sjelf skulle vara på det fullkomligaste öfvertygadt om både de förras orimlighet och de sednares betydelselöshet. Vi skulle icke heller klandra regeringen för dessa instruktioners och författningars bibehållande, om de gåfte någon den ringaste trygghet emot den farsdt, som de äro ämnade att afvärja. Men när efarenheten längesedan ådagalagt, att så icke ä förhållandet, att koleran är en sjukdom, som uppkommer och fortplantas oberoende af alla spärrningar, vare sig till lands eller sjös, och att det onda, som dessa spärrningar förorsaka, dessutom vida öfverväger den lilla förmån, hvilken lärer inses ligga uti inbillninsgen om en säkerhet, som dock icke finnes amnorstädes än iinbilllingen, då måste vi utttala vår öfvertygelse, tt regeringen, genom eett sådant sätt att besagnal sin ekonomiska lagstiftningsrätt, icke akttager rikets sannskyldiga nytta, och att conungens beslut om kolerakarantänernas återtpplifvande under nuvarande förhållanden icke can förklaras annorlunda, än att konungens ådgifvare underlåtit att deremot göra de töretällningar, som det varit deras ovilkorliga ligt att göra, samt för honom fördolt de ipplysningar, som, om de blifvit behörigen ramställda, otvifvelaktigt hos en konung, iom vill sitt folks väl, skolat föranleda ett innat beslut. Hvilka följder detta beslut i öfrigt kan afva på vårt förhållande till de flottor, som ör närvarande kryssa i Östersjön, torde vara vårt att förutse, och vi afhålla oss för närvarande från att häron uttrycka någon förnodan. Man har i våra daga talat stort om hvad Sverges sjelfständighet och ära borde anses ordra. Om det hör till vå sjelfständighet, att sjelfve kunna stifta eller låta vår regerin stifta huru orimliga lagar som helst, så skulle let ju likväl möjligen kunna hända, att ett ultför hufvudlöst bruk af vår sjelfständighet ifven kunde råka i kollision med sjelfva vår ra. Eller — när de nationer, som företrädesvis SN FE FE Fa