Aftonbladet – 6 april 1854, sida 2

— Hr Fr. Lindholms soir var ganska talikt besökt. Bland yngre pianister är denne ngling en serdeles intressant företeelse både anseende till en redan uppnådd betydlig skicklighet och ännu mera i betraktande at vad man i framtiden af honom bör hafva utt förvänta. I förra hänseendet nämna vi en synnerlig färdighet och precision, som i förening med ett gauska korrekt och vackert anslag ger hans spel en ej vanlig klarhet och elegans; hvad det sednare beträffar, skall han utan tvifvel framdeles utveckla den sjelfständighet i uppfattning, den poetiska individualitet i föredrag, som utgör hufvudkännetecknet på den sanne konstnären. En lärare kan här ej verka genom direkta föreskrifter, men han kan — sävida han sjelf är en poetisk natur — väcka och lifva elevens egen musikaliska instinkt, samt bidraga till att gifva den en ädel riktning. En ung talang bör sålända begagna sig af en lärares råd, men ej kopiera hans manår; hans stil, hans föredrag bör vara en efterklang, ej af lärarens spelsätt, men af den inre musik, hvilken bor hos hvar och en, -som naturen kallat till konstnär. Hr Lindholm är ännu blott sexton år gammal; den intressantaste perioden af hans artistiska utveckling är det således, som nu stundar. Hans nummer för tillfället voro Moscheles G-moll-konsert — en väl skrifven och briljant, men nog långtänjd komposition, likasom de flesta konserter från den tiden — samt ett par obetydliga, ehuru svåra pjeser af Chopin, Qvartettackompagnementet utfördes, för det mesta af dilettanter, ej serdeles yana vid orkesterspel. Af fru Ölander (född Nordbiom), hörde man en vacker melodisk sång (Zuleima) at Nordblom samt en bekant folkvisa, båda ut förda med denna sångerskas rena, nat qv och hjertliga föredrag. Mitt hem, .; ;2 bert, den hon äfven sjöng, hade 3. fed känsla hon deri inlade, erford vt NE energi jemte ett lifligare ter po. — en än v:olinisten hr Backman, ät hö : : ) sät höra sig m ed et litet fed af Artör; och visade äfv en nu såväl i föredrag som intonation vaekra anla CREST