Aftonbladet – 5 april 1854, sida 1

Af. 0. A00K8 Vid Nybrogatan ä Ladugårdslandet. lands, utan på Europas bästa, hvilket haft till följd skingrandet af alla de moln som ännu kunnat förefinnas mellan detta land och Frankrike, dess bundsförvandt. Vidare har den ryska politiken blifvit lagd i dagen på cett sätt, att alla de, som det ligger uti Englamds och Frankrikes intresse att fästa vid sin sak, Österrike, Preussen, Tyskland, Grekland, Epirus, Thessalien, kunna klarligen inse illa skäl de hafva att sluta sig till Englands ock Frankrikes politik, att de kunna inse dett: på ett sätt hvilket är som mest egnadt at utöfva inflytande på deras nationalstolthet eler deras illusioner. — Allt detta har tillkonmit af en händelse och på sätt och vis af en slump; men denna slump tillhör dem som nästan alltid inträffa för den som går rätta vägar. Många hafva delat den nyfikenhet som uttalats af Times, som jag tror hafva yttrat, att det vore ganska intressant att få veta hvilka förslag czaren framställt till Napoleon III. Det synes som vore de ganska lätta att gissa. Det är sannolikt att kejsar Nikolai ombud, oaktadt den hemliga önskan han förmö8dar oss hysa att bemäktiga oss Tunis, icke bestodo uti att erbjuda oss sitt bistånd för denna vigtiga eröfring. Om eröfringsandan hos oss skulle återvakna, hvilket jag innerligen önskar icke måtte ske, skulle vi i alla händelser icke blifva så anspråkslösa. Det finnes anledning tro, att czaren icke ansåg sig göra för mycket då han såsom ersättning för Konstantinopel erbjöd oss Belgien och våra fordna Rhengränser, och troligen träder Times icke sanningen för nära då denna tidning Nåter påskina, att det var på Preussens belkostnad som alla ryssars sjelfherrskare, under förutsättning af Turkiets fall, ville hålla oss skadeslösa. Ett sådant rykte var verkligen gängse bland bäst underrättade personeri Faris, och om jag då icke meddelade er detsamma, så var det, emedan jag har för grundsats att icke sända öfver Östersjön andra nyheter än sådana som äro tillräckligt bevisade för att finna plats uti en allvarlig tidning. Sådana anbud voro för öfrigt icke illa beräknade; de vidrörde de känsligaste fibrerna i fransmännens hjerta, och deras antagande skulle ha bragt oss i osämja med England och hela Europa, som måhända åter skulle fråntagit oss hvad czarens frikostighet åt oss afstått, hvarvid han likväl alltid haft i behåll den reela vinsten. Vare härmed huru som helst; nog af att Englands politik, då den försvarar den sjuke mannen mot den friske mannen, har öfvat ett förträffligt inflytande på situationen och vunnit mycket bifall, ja än mer, den har vunnit vår beundran. Sir Hamilton Seymour och lord John Russell hafva i högsta grad förvärfvat sig Frankrikes aktning och sympatier. Alla dessa omständigheter äro händelser egnade att bära rika frukter för framtiden. De äro egnade att befästa det förhållande som af en händelse inträdt, men som efter alla rimliga anledningar skall hädanefter blifva grundvalen för den europeiska politiker, nemligen Frankrikes och Englands enigkt, och man kan förutse att så skall blifva, å man betänker att på dessa första harmonic skall följa en annan, olyckligtvis af en frfärlig natur, men som skall förena de tveme folken i samma faror, och vi vilja hoppis det, i samma framgång och samma ära. Detta fenowen, hvilket synes såsom inledningen till en ny historia, kan sannerligen blifva ett af de mest fruktbärande verlden någonsin skådat; det kan skänka framtiden praktfulla skådespel af moralisk och materiel storhet. Låtom oss hoppas att den europeiska visheten icke vid detta stora verk skall stadna vid blotta inledningen, och att i detta fall liksom i så många andra, en stor välgerning skall härflyta af det onda. I hvad som rörer detaljerna af denna stora angelägenhet, har jag efter allt utseende ingenting nytt att meddela eder. För ögonblicket är man här mycket böjd att tro det Österrike, Preussen och Tyyrskland i allmänhet bestämdare uttalat sig till förmån för de tvenne vestra makterna. Helt: säkert känner ni de bevisade eller ryktesvis omförmälda fakta som tjena till grund för denna åsigt och denna fördelaktiga gissning; men de uppgifter på hvilka man stöder den, synas ännu icke nog tillförlitliga eller nog bestämda för att man kan af dem draga en positiv slutsats, hvilken det torde vara rådligt att uppskjuta tills vidare. Dessutom är det olyckligtvis ganska långt från ett tydligare uttalad: gillande af de vestra maktermas politik till en medverkan af den natur, satt den verkligt och kraftigt kunde gagna det emgelskfranska förbundet, och ända hittilis khar ingenting visat att Österrike och Preusssen öfverskridet det mellanrum som skiljer ddet ena slaget af understöd från det andra. ör öfrigt måste man hålla dem räkning för deras ställning. Det tillkommer måhända amiralerna Napier och Parseval-Deschenes att gifva mera bestämdhet åt Tysklands hållning. — Det skrifves från Reval, att så snart sjön blir isfri, väntar man sig få se den engelska flottan bombardera staden. Denna väntan delas af mången. Utgången af de första krigshändelserna skall sannolikt icke blifva utan ett mäktigt inflytande på stämningen hos de tyska hofven. Den politik som emellertid följes af de båda förbundna makterna i Turkiet vinner här mycket bifall. Den förbindelse man pålagt Porten, att icke utan deras medverkan göra fred med Ryssland, var en naturlig och försigtig åtgärd. Att hålla traktaten öppen för de andra makterna och att utverka koncessioner af sultanen till förmån för hans kristna undersåter, voro åtgärder förest:afvade lika mycket af en klok politik som af menniskokärleken. Ännu råder här den åsigt att grekiska insurrektionen skall qväfvas, men i detta afseende äro underrättelserna hvarandra mycket mAÄAtextmanda