Aftonbladet – 5 april 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 5 April. Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 26 Mars. Här, såsom sannolikt öfverallt annorstädes, har allmänna uppmärksamheten slukat de meddelanden, som egt rum mellan engelska regeringen och ryska kejsaren i afseende på Turkiet. Man ansåg det nästan säkert, att offentliggörandet af dessa handlingar i England skulle följas af ett likartadt offentliggörande i Frankrike, d. v. s. att äfven franska regeringen skulle tillkännagifva de anbud som ryska czaren låtit göra henne vid det han vände sig till henne, sedan han misslyckats hos England. Denna väntan har blifvit besviken. Franska regeringen har åtnöjt sig att låta i Monitören införa den korta artikel ni utan tvifvel läst, och hvari han inskränker sig att uppgifva, att ryska kejsaren i sjelfva verket, efter sitt misslyckande i afseende på England, hade vändt sig till Frankrike i samma ärende och försökt vinna detta land för sina planer genom förslag som, säger artikeln, icke voro utan likhet med dem som han gjort engelska regeringen. — Detta afslöjande af Rysslands hemliga intriger, hvilket blifvit framkalladtaf Journal de S:t Petersbourg genom en oskicklighet för hvilken man har svårt att göra sig redo, har medfört och skall medföra vigtiga följder. I afseende på sjelfva det inre väsendet af den ryska politiken meddelas genom detta offentliggörande föga nytt åt dem som haft tillfälle att något litet blicka in i förhållandena, men det sätter dem emellertid i tillfälle skåda vidden och arten af denna politik under en skepnad hvarom de aldrig kunnat göra sig någon föreställning, och som i hög grad slagit dem med öfverraskning. Hvad som hufvudsakligen låg makt uppå var för öfrigt att till gemene man bringa kännedomen om detta moskovitiska system, hvilket utgör den stora, den verkliga fara som hotar Europa.och dess civilisation, och det offentliggörande hvarom jag talar är fullkomligt egnadt att allmänliggöra denna helsosamma insigt. Måtte det sunda förståndet i Europa deraf draga de slutsatser, som naturligen härflyta deraf, i afseende på nödvändigheten af endrägt mellan dess stora och små stater att sträfva på en och samma väg, kraftens, rättrådighetens, hofsamhetens och den sansade frihetens. Ett öde, som utan tvifvel och efter hvad alla tecken gifva vid handen, ingår i Försynens vilja och afsigter, har denna riktning blifvit anvisad, dessa dygder liksom påtvingade Vesterlandet genom det stora och ständiga hot som det ser utgå från norden. Hvad mig beträffar, framställer jag dessa betraktelser utan någon bitterhet mot Ryssland och ännu mindre mot czaren. Måhända har en-hvar här nere fått sig sin roll tilldelad. I min tanka skulle den ryska herrskarens bestämmelse vara att tämja och civilisera de barbarer som lyda under hans spira, och icke att kasta dem öfver den del af jordklotet der civilisationen redan herrskar; men enär det annorlunda förhåller sig, enär Ryssland tror sig uppfylla sin bestämmelse genom att ständigt inkräkta, ständigt förstoras, enär det synes öfvertygadt att det ännu icke intagit sin rätta plats på jorden, så är det nödvändigt att vi andra, som tro oss verkligen innehafva den plats oss tillkommer, det är nödvändigt att vi rätt fatta det vår bestämmelse är att tillintetgöra dess. Det händer icke sällan, att på samma gång söm faran inträder, medföra också händelserna den upplysning som gör henne märkbar och! lemna oss medel i händerna till skydd mot henne. Detta är hvad som inträffat 1 föreva-1 rande fall, och på ett särdeles slående sätt. Den gamla afunden, som var nära att återtändas och som till och med gaf sig tillkänna genom ett för ögonblicket rådande misstroende, denna afund har plötsligen utplånats mellan de tvenne folk, hvilkas endrägt var oundgängligast för Europas väl, och denna endrägt har genast medfört de tvenne resultater, hvilka voro som mest att önska. Först och främst har det blifvit bevisadt att England, som i den orientaliska frågan mer eller mindre misstänktes för egennyttiga afsigter, tvertom derutinnan betett sig loyalt, oegennyttigt, och haft blicken fästad, icke på Eng-1