Aftonbladet – 1 april 1854, sida 3

kan anses ega lagligt gällande grund, emedan den af Gustaf II Adolf tilltänkta stadgan ej är densamma som den hvilken gäller derför, och dessutom efter 1810 ej förr tillåtne samhällsmedlemmar erhållit rättighet att förvärfva fastighet i stad, utan att ega, ehuru de uppfylla alla föreskrifna skyldigheter, rättighet att i stadens angelägenheter besluta, hvilket tillkommer dels magistraterna, dels städernas äldste, för hvilkas skiljda verksamhetsoch beslutanderä:t nägon i författningar utstakad skiljegräns ej finnes, inses behofvet af en författning som kan ordna detia och till likformighet bringa de nu i städernas kommunalstyrelser rädande olikformigheter. Hofpredikanten Wensioe visade att någon inkonseqvens ej af utskottet vore begängen. 1840 års kongl. bref afser blott de för bela riket bestämda föreskrifter som angåä i städerna sig uppehällande fremmande personers förhållanden till allmänna stadganden. Nägot stadgande, som sälu.da finnes till, har utskottet ej kunnat tillstyrka såsom icke befintligt ; utskottet har 2eremot, hvad det ej förstätt, förordat sådana ssadganden, hvarigenom skillnaden mellan borgare i stälerna och burskapsegande fastighetsegare mätte regleras, så att ej de sednare mätte blifva blott till kommunen skattande ledamöter utan äfven i dess bästa beslutande; hvilket har sin billighet bäde uti deras i allmänhet lägre insigter och den högre bevillning de erlägga. Genom en sådan kommunalstadga skulle detta missförhällande jemnas, hvarjemte en mera allmän likfermighet i städernas förvaltning kunde tillvägabringas. Genom votering, som af professor Lindgren äskades, bifölls betänkandet med 39 röster mot 8. Samma utskotts afstyrkande betänkande n:o 71, angående väckt motion, om ändring iresereglementet af den 31 Okt. 1851, bifölls; samma förhållande egde rum med betänkanderna n:ris 72 och 73 af underordnad betydelse. Borgareståndet. Dagens plenum. I sitt betänkande n:o 70 föreslår ekonomiutskottet en skrifvelse till K. M. med begäran att genom en kommitte måtte utarbetas förslag till vissa allmänna grunder för städernas styrelse och förvaltning, samt sedan städernas yttrande deröfver blifvit inhemtadt och mälet i öfrigt fått grundlagsenlig behandling, utfärda en allmän kommunalordning för städerna. Härom uppstod en längre diskussion. Hrr Ekholm, Brinck, Stolpe, Wetterberg, Nygren, Gustafson, Malm borg, Asker och Rydin yrkade afslag, hufvudsakligen emedan de ansågo förhällandena i olika städer vara så olika att nägon gemensam ordning, tillämplig på alla, ej kan uppgöras, ty en sådan skulle antingen innefatta så många stadganden som ej kunde tillämpas, eller ock så få att den hade ingenting att betyda. Befarande derjemte en och annan att om man afhände städerna deras rätt att i förevarande angelägenheter reda sig sjelfva, skulle man afstä från rättigheter som de nu ega, hårdare tilldraga centralisar tionens band och föröka regeringsmaktens inflytande. Häremot genmäldes af hrr Hasselrot, Henschen, Boman och Frick, att huru olika städerna än voro, så funnos dock en mängd förhällanden i hvilka alla voro lika och i hvilka gemensamma stadganden säledes kunde och borde finnas, såsom styrelse, valrätt, beskattningsrätt o. s. v. I utlandet, der väl städerna äfven äro olika, hafva dock mängenstädes stadsordningar blifvit utfärdade och man har funnit sig väl deraf. Äfven här finnas, trots saknaden af stadsordning, flera omständigheter uti hvilka städerna hafva gemensamma institutioner. Sålunda hafva det. ex. alla magistrater och äldste. Sockenstämmoförordningen är äfven lika tillämplig för alla, och hvarför skulle icke Äfven andra fall kunna förefinnas der gemensamhet vore möjlig, god och nyttig, så att ej, såsom nu, man med förekommande frågor, efter forskningar och förfrågningar om lagens bud, i de flesta fall mä komma till det resultat, att ingen lag finnes, utar man nödsakas, då tvist uppstår, i besvärsväg söka slita densamma, hvarvid sälunda genom den högre instansens utslag stiftas lex in casu. Hr Henschen, som var motionär i ämnet, förklarade sig dock allt för väl inse, att frågan gick ståndsintressena och ständsfördomarne alltför nära på lifvet för att någor synnerlig sympati derför var att i borgareståndet förvänta. Utgången visade äfven riktigheten af detta förutseende, ty med 44 röster mot 7 afslogs utskottets ifrägavarande tillstyrkan, mot hvilket beslut hr Henschen reserverade sig, hvarvid han, i sin egenskap af embetsman och magistratsmedlem, ironiskt tackade borgareståndet för dess bemödande att upprätthålla embetsmannaväldet och godtycket. Derefter biföllos n:o 71, afstyrkande väckt motion om ändringar i resereglementet, och n:o 72, likaledes afstyrkande ett förslag om tullstämpelafgiftens nedsättning eller upphörande. Af de kongl. propositionerna blefvo slutligen de, som tillhörde statsutskottets behandling, till detta utskott remitterade. Propositionerna om decimalsyste mets införande i mätt och vigt samt i fråga om eti medelportos införande, blefvo deremot i detta plenum icke föredragna.