Aftonbladet – 1 april 1854, sida 3

Article Image
ster? har jag ej blifvit utropad till konung? är det ej jag som afträdt krona och spira åt min gemål; och ej han, som dermed begåfvat mig? Fredrik rynkade pannan, med mörk blick stirrade han framför sig; men skrynklorna jemnade sig hastigt; den mörka blicken klarnade. — Min älskade Ulrika, — yttrade han med inställsam ton och blick — hvem känner ej allt det der? — Ers majestät, — inföll ministern, vändande sig till drottningen — det kan icke falla mågon in att förneka sanningen af ers majestäts ord;, men i samma ögonblick ers majestät lyftat Carlarnes3 krona från sitt eget hufvud, för att fästa den på sin germåls, har ju ers majestät afsagt sig kronans rättigheter .... — Hvem har sagt det? Jag har afsaagt mig min krona, men jag är ej afsatt... jag fordrar att få dela kronans glans med min gemål, och regalierrna måste äfvenledes bäras framför mig; annars infinnerr jag mig på intet vilkor i kyrkan. Om jag endast vore konungens gemål, skulle jag ju dela hans kröning . .-. Dessa ord tillfredsställde den nye konungen. Han insåg att drottningen genom den ceremoni, i hvilken hon yrkade att få deltaga, ställde sig i bredd med det hon icke ville erkänna sig vara — en konungs gemål, som krönes. Principen en gång erkänd, — skulle han nog sedermera helt och hållet afkasta sig oket. Han svarade deröre med ridderlig värdighet: — Min älskade gemål! din vilja är 1 min lag. Ständerna måste bifalla. Så randades då ändtligen den dag havilken Fredriks fantasi, redan innan han steg på svensk ! botten, förespeglade honom. Bittida om morgonen vakzna :e han, smög sig sagta från sin gemåls sida ur den äkktenskapliga bädden, kastade nattrocken omkrig sig och. försvann genom lönndörren 1 alkoven. Vid kungens inträde i garderoben, spratt Ulrika upp ur ländstolen, den hon inrättat för sig så beqvämt som möjligt. Den nye kungen nickade och afbröt blickens oration med en fråga, hvilken kammartjenaren besvarade genom att öppna en dörr, dold af ett draperi, som tycktes betäcka nägra dyrbara drägter. (Forts. följer.)

1 april 1854, sida 3

Thumbnail