Aftonbladet – 1 april 1854, sida 3

ken varit okynnig, och olofligen tillegnat sig sockerbitar, sylter och dylikt snask, visserligen blifvit agad, men dock icke strängare än han tålt vid. Hustru Lundblad: att hon, som varit stjufmor ät gossen, understundom agat honom, dä han icke velat gå i skolan. Hon bestred deremot att hafva agat gossen under hans sjukdom, eller anbefallt honom bära upp ved och vatten; gossen hade velat så gerna göra dets. Poliskommissarien Thomasson förklarade deremot att till hans kunskap kommit, att hustru Lundblad tvingat barnet att bära tunga bördor, hvilka varit mycket större än hvad hans älder och krafter medgifvit, samt att gossen blifvit strängt agad under och efter sin sjukdom, hvilket haft till följd att barnet åter insjuknat och aflidit. Lundblads grannar, vaktmästaren Flink och hans dotter, pigan Carlsson och hustru Törnblom, hördes i går som vittnen och berättade sammanstämmande, vatt aflidne Lundblads 11:äriga son, som varit mycket klen till vexten, nästan hvarje dag blifvit agad, ja vill och med flera gånger om dagen. Hustru Lundblad hade alltid sjelf piskat barnet och oftast dermed fortfarit öfver !, timmas tid, derunder barnets hemska jemmerskri hörts ända ut på gatan. Det klena barnet hade varit anbefaldt att före kl. 6 på morgnarne, innan andra i huset boende personer ännu varit i rörelse, bära upp ved och vatten 3:ne trappor upp. Gossen hade med ok burit tvenne fulla vattenämbar och till sådant arbete hade han blifvit anbefalld äfven under det han var sjuk i messlingen. Barnet hade till och med dagen före dess död mäst bära de tunga vattenämbaren uppför de branta trapporna. Den onaturliga stjufmodren hade till och med under det messlingen och febern varit som starkast, tvingat gossen, som hade sin sängplats i köket, att gå till afträdesstället 2:ne trappor upp på vinden. Gossen hade en gäng neddignat af mattighet. Under det han i vintras, under den starkaste köld, gick stjufmodrens ärenden, hade han fått gå barfotad. Slutligen tillade vittnena att det stackars barnet blifvit behandladt på ett så grymt sätt, att deticke med ord kunde beskrifvas. Betjenten Lundblad hade ett fromt, ja nästan enfaldigt utseende, men hustrun var deremot icke olik en furie. Hr polismästaren Ekströmers till hustru Lundblad framställda, lika allvarliga som rörande er inringar om omenskligheten att behandla ett barn på ett så grymt sätt, syntes icke bringa Lundblad till nägon ånger. Målet uppsköts till nästa tisdag, emedan kommissarien Thomasson trodde sig kunna styrka att barnet fätt stryk några timmar innan det afled. Det bör omnämnas att Lundblad inträdt i giftermål med sin nuvarande hustru till följe af en i Dagbladet införd frieriannons af Lundblad. Hustru Lundblad, som förut varit en mil Hjelm och hushällerska hos en rik herre, hade i boet medfört nägra tusende riksdaler, som hon dels sammansparat och dels erhållit af sin fordne patron. — Förre styrmannen Olander, hvilken undergåltt bestraftniog derföre att han sistl. sommar, under uppgift att han vore disponent öfver en af honom hitförd saltlast, lyckades att af 2:ne handelshus tillnarra sig en större penningesumma, dömdes i går uti poliskammaren till 3:ne års allmänt arbete ä fästning. Olander har förut undergätt bestraftning för 3:dje resan stöld. — Skomakaregesällen Carl Robert Brandt, hvilken d. 8:de sisti. Mars dömdes att böta 17 rdr 40 sk. för fylleri och gatufredsbrott, fälldes äter i gär i poliskammaren att böta 16 rdr 40 sk. bko för enahanda förseelse. Brandt insattes genast ä motsvarande fängelse vid vatten och bröd: — Klagomål öfver det sätt hvarpä allmänna renhållningen numera utföres ha ofta försports. Bri stande tillsyn öfver renhällningshjonen hafva förorsakat att ä hufvudstadens gator ända intill middagstiden utstjelpt orenlighet befunnits qvarliggande. Entreprenören Larsson fälldes i går uti poliskammaren att böta 66 rdr 32 sk. bko för försummelse vid renhällningen.