Aftonbladet – 1 april 1854, sida 2

sol uppgå! Ett år har sjnnkit i evighetens natt, secdan den störste hjelte, den ädlaste man föll för ett mordisskt skott i sin halfva bana! — O, Carl, Carl! denna stumd är då din dödsstund! Om din odödliga ande i detta ögonblick omsväfvar mig, ser du att det åtminstone ffinnes en — men nej, hvad säger jag! ej allenast en, utan tusende rättskaftens män finnas ännu, som älska och ära ditt minne,... för hvilka du varit, är och blir solen, och hvilkas största ära en gång skall blifva, att hafva varit Caroliner! O, Carl! Carl! bär ärlige Svenskars bön inför Guds tron, att han må hägna ditt fädernesland, i sinom tid straffa förrädarne och läta ditt Sverge framistå herrligare än förr!...