Aftonbladet – 30 mars 1854, sida 1

STOCKKOLA, den 30 Mars. Den offentliggjorda hemliga och förtroliga korrespondensen i början af förra året mellan ryska och engelska kabinetterna, hvilken vi nu hafva fullständig framför oss, är den mest afgjorda triumf för den liberala pressens medlemmar i åtskilliga länder, som alltid förutsagt att striden om de heliga orterna icke var något annat än det första, länge mediterade draget i ett spel, som snart borde göra sultanen matt på sin egen ruta, och sätta den ryska autokraten i en lättköpt besittning af hans herrliga länder. Vi återkomma ännu en gång till dessa lärorika papper; de kunna en gång lära oss hvad vi skola tänka om och vänta af vår mäktige granne, och visa oss rätta arten af den högsinthet,, som den servila pressen så outtröttligt lofsjungit och ännu lofsjunger hos den ryska sjelfherrskaren. Det visar sig nu klart hvad czaren hade för afsigt med besöket i England 1844. Det var att känna sig före litet med afseende på Turkiet. Kort derefter afgaf hans rikskansler, grefve Nesselrode, ett s. k. memorandum till Londonskabinettet, hvari hans herres ,högsinnade afsigter med Turkiet temligen tydligt framträda; det säges i detta dokument att Turkiet innehåller många frön till upplösning, och faran af den här förutsedda katastrofen måste minskas genom ett på förhand uppgjordt aftal mellan Ryssland och England, hvilket skulle vara så mycket nyttigare, som det skall ega Österrikes fulla samtycke,, Längre ned i samma skrift uppgifves meningen närmare, natt ingå i en öfverenskommelse rörande alla de omständigheter, som stå i sammanhang med upprättandet af en ny sakernas ordning, ämnad att ersätta den som nu förefinnesn. Det var således meningen att stycka Turkiet, såsom Rysslands regeringar förut styckat Polen. Österrike var redan underrättadt; nu ville czaren äfven försöka att vinna Englands samtycke. I början af förra året trodde sig czaren omsider färdig att gå till verket. De första dagarne af det nya året utgick befallningen om 1:e och 53:e armåekårernas framryckande mot turkiska gränsen, för att gifva stöd åt den kommande Menschikoffska beskickningen. Nu var således äfven tiden inne att ånyo sondera England. Det var den 9 Januari, på en soire hos storfurstinnan Helena, som czaren på ett särdeles nådigt sätt närmade sig engelska mi