Aftonbladet – 28 mars 1854, sida 2

samma altare. Hon bad för sin make. Jag för Sverge och min gemåll... TIONDE KAPITLET. Kort derefter lemnade drottningen flottan. I hennes slup befunno sig utom Norris och de högre af hennes uppvaktning på hennes uttryckliga befallning de trenne nämnde officerarne och öfverstinnan Stobee. Hennes gemål hade tillika med de högre officerarne tagit plats i en annan slup, och de öfriga stego ombord på de andra båtarne. Den lilla flottiljen, om man så får kalla alla dessa slupar, dansade fram öfver den spegelklara vattenytan, som endast på de större fjärdarne visade en lätt krusning, och inom ett par timmars förlopp landade man vid Stäket. Drottningens slup hade hunnit ett godt styccke framför de öfriga, hvilka på tillsägelse af arfprinsem med flit hållit sig efter. Han ämnade henne till ära uppföra en liten barnlek, — nemligen repetera på raillexi det allvarsamma, blodiga skådespel, som här gafs, efter dato, jemt en månad förut. Då hon nu landsteg, visade Stobå henne hela försvaret, och för att göra det rätt åskådligt, bad han henne föreställa sig sluparne, såsom de fiendtliga galererna — Ers majestät! just så nalkades de — sade han — och ungefär vid detta afstånd gåfvo de eld. Det såg verkligen så ut, som om dessa Ins ord förmått ånyo frammana den föregående månaders hemska tilldragelser. De främsta sluparne gåfvo eld Arfprinsen hade derstädes dolt några små kanoner. Dagens trenne hjeltar voro naturligtvis ej beredda på något försvar, men damerna besparade den besväret. De upphäfde ett skri, så förfärligt, att arffinsen förskräckt genast befallde upphöra med beskjutendet af en fästning, som försvarades af en så tapper garnison. Drottningen blef väl litet bestört, men om nu drottningar mindre än andra qvinnor visa sig våpiga, eller officerarnes leenden lugnade henne, — allt nog hon stod snart trankil. Regina, som medföljt i drottningens slup och