Aftonbladet – 28 mars 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 28 Mars. Bland en mängd omständigheter, som, enligt det halfofficiella bladets uppfattning af den närvarande ställningen, skulle förrorsaka, att Ryssland just icke hade så synnerlligt att frukta för följderna af ett krig med EZngland och Frankrike, anföres äfven, att erngelska Ostindien sväfvar i fara genom Rysslands anknutna förbindelser i Bockara och Kakbul och möjligheten af en rysk armås framträingande genom Afghanistan till Lahore, hvillket för ingland vore den ömtåligaste sakp. Väl kan med allt skäl antagas att det skulle vara mindre angenämt för engelsmännen, om de finge i verkligheten sc Indiens fält öfversvämmas af ryska trupper, men oaktadt alla förbindelser i Bockara och Kabul lär det icke hafva sig så lätt för en någorlunda ansenlig rysk styrka att med erforderlig krigsmateriel komma igenom kirgisiska stepperna och Turbestan ner till Indiens gränser, och äfven vid ankomsten dit kunna de dessutom emiotse ett ganska hårdhändt emottagande, ty lIbritisktostindiska armåen är ingen militärisk cobetydlighet. Om en mindre rysk styrka diit framkomme, så vore den ju snart förlorard, och något för England ömtåligt förhållande skulle deraf visserligen icke uppstå. För em större armå åter torde det tills vidare till följe af öfre Indiens geografiska förhållanden, och åtminstone intilldess tillgångar för europeiska truppers underhåll i dessa länder hinna anskaffas, få anses rent omöjligt att framtränga genom Penjab. Derföre lärer väl England icke heller hafva mycket att frukta af den ryska invasionen öfver Bockara och Kabul, icke ens om sjelfva den så snabbt framryckande Osten-Stackenska kåren skulle ställa kursen åt detta hålll. Ryssland synes för närvarande just iccke heller hafva något så beskaffadt öfvertflöd på trupper, att det kan undvara någon lbetydligare armåkår, som skulle försöka sim lycka på ett tåg öfver Högasien till Indien.. I en framtid skulle dock Ryssland möjligtvis kunna åstadkomma en sådan kår och äfven under tiden kunna för densamma så pass bana vägarne och möjliggöra krigsbehofvens anskaffande, att en march till Indien åtminstone vore tänkbar; men det torde vara, bland annat, emot en sådan möjlighet som England vill taga nödiga mått och steg under det krig som nu börjas. Sannolikt göres allt för att rycka Kaukasusländerna från de ryska klorna samt här bilda en motvigt mot den moskovitiska politikens vidare framträngande åt detta håll. Somliga tyckas äfven föreställa sig att czaren, emedan han ej behöfver vända sig till något penningebeviljande parlament,, har lättare att få medel till krigets förande än hans motståndare; verkligheten vederlägger emellertid en sådan föreställning. Det heliga och mäktiga Ryssland med sina 65 millioner menniskor och slafvar hear redan innan den egentliga striden börjat kcommit i en nog märkbar penningenöd, till hwars afhjelpande pappersbruken genom sedellfabrikation i ganska stor skala anlitas; och å dessa sedlar ger man sedan tvångskurs, gemom författningar, hvilka, såsom t. ex. i Donaufurstendömena, hota med krigsrätt, om det xgoda pappersmyntet ej godvilligt emottages. Afven betala ryssarne med s.k. qvittenser, hvilka enligt hvad man sett blifvit påbudna till emottagande till och med i Finland. Men dessa omständigheter tala i sanning icke till förmån för czarens financiella ställning och mans kredit på de europeiska börserna är förr närvarande ganska klen. Vi tro att han skulle i financielt hänseende skatta sig öfveerlycklig om han finge utbyta sin autokratiskka makt att låta göra papperspengar mot rätittigheten att få engelska guldmynt med den lättthet som drottning Victoria erhåller dem af cengelska parlamentets patriotism och han skulle nog äfven skatta sig bra lycklig om han hade sådan kredit som Louis Napoleon i dest qvasikonstitutionella Frankrike. Befrielsen från ett penningebeviljamde parlament, synes således för czaren ickke medföra någon särdeles afundsvärd lycka,, då man ser huru hans motståndare kunna jusst af sådana penningebeviljande institutioner med stor lätthet få hundradetals millioner, mecdan han deremot i all sin maktfullkomlighett finner sig nödsakad att betala med qvittensseer, göra papperspengar och gifva dem tvångkwvurs. Sådan är den lycka som den gamla oorubbade och fullkomligt utbildade despotismem i detta fall skänker. Det halfofficiella bladet må gerna tillägga den ett högt värde, i våra ögon är den deremot ingenting mindre än prisvärd. — Förliden Onsdag, då frågan om tillfälligt upphäfvande af importtullen på spanmål pe om ÅA or 020 1 3