Aftonbladet – 24 mars 1854, sida 2

ligen derhän: hur skall jag ställa till, för att icke på minsta sätt blifva komprometterad? Om ej det sista tillägget varit, skulle hon intet ögonblick tvekat att visa både Fredrik och Gyllensten brefvet. — Likväl — tänkte hon — hos prinsen kan jag till och med vända mig detsamma till godo ... men Gyllensten ... Besynnerliga sammanställning i menniskohjertat! Hon skydde att visa sin nya medbrottsling några ord, skrifna af en okänd, under det att hennes egna handlingar mer än tillräckligt skulle upplysa honom om hennes brottsliga stämplingar ... Regina satte genast sin plan i verket. Vid nästa möte med Fredrik visade hon sig blek, darrande, gråtande, räckte honom biljetten, frågade om hennes rena, uppoffrande kärlek kunde få namn af brott och besvor honom att skaffa upplysning i saken och hämnd på den fräckhet som vågade klandra sin öfverhets handlingar. Att Regina med den färg, som hon förstått att gifva saken, skulle lyckas uppreta prinsen var naturligt. Men på hvem skulle han hämnas?... på luften! Emellertid lofvade han att anställa noggranna efterforskningar, hvilka som varit med på fartyget. Äfvenledes rådde han henne till hvad, som äfven var hennes egen önskan, — att begrafva hela händelsen i tystnadens mörker. Baronen hade omkommit, ingen visste huru, och dermed punkt. Benen må ligga, der de lågo... Och sanningen att säga — tillade Regina — skulle det föga hjelpa min stackars man om han också komme att ligga i vigd jord ... NIONDE KAPITLET. — Hämnd! hämnd! — hade både Fredrik och Regina atropat efter den scen emellan dem, drottningen och Stobee, hvilken vi i det föregående skildrat och hvarvid öfversten så djupt förolämpat och förödmjukat såväl fursten som mätressen. — Hämnd! — ropade Gyllensten med blixtrande ögon, då han några veckor sednare — det var i början af September — första gången sammanträffade med arfprinsen, — jag åtager mig allt — fortfor han, — lemna honom blott i mina händer. Men Fredrik hade börjat besinna sig under de sednaste dagarne. Han insåg, huruledes han genom en förtidig förföljelse skulle sätta allt — till och med den lysande kronan — på spel. Och om Gyllensten misslyckades i sitt anslag, så skulle Stobee, denna gång ät-l. minstone, icke försumma att krossa sina förföljare. ;