årens riksdagar med de då hvilande grundlagsfrågorna och jemväl af reger. proponerades år 1815, ehuru propositionen derom då blef af Rikets Ständer afslagen. Landtmarskalkens lagstridiga behandlingssätt föranledde den följd, att ridd. och adeln blef tvunget atti samma plenum, då frih. Tersmeden väckte sitt förslag, anställa omröstning deröfver, huruvida motionen skulle erhålla laglig behandling hvilket också, precist efter uträkning, af riddarhusets lydiga majoritet vägrades med 180 röster mot 68. Det ridd. och Adelns plenum I(den 11 Dec. 1850), då denna fråga förevar, ,lemnar en förkänning af hvad majoriteten dert städes kan våga, helst när den har en ordlTiörande, som med eller emot bättre vetande Jlånar sig åt dess planer. Hr friherre Palmstjerno, C. O., hade hedern. af att hafva varit motör till detta bortadvocerande af laga former. Han understöddes af sin broder, frih. N. Palmstjerna, hrr von Hartmansdortt och Carl Printzensköld, och, fastän nog tvätydigt, af n. v. landtmarskalken grefve Hamilton. hvaremot friherre Tersmedens obestridliga rätt värjdes af en mängd talare, såsom grefve Ankarsvärd, friherre Sprengtporten, friherre Raab, A. C., hr Cederschjöld, R. Th., Dalman, W. F., BHjerta, L., Mannerskantz, Ribbing. B., m. fl. Af konungens rådgifvere yttrade sig endast en, hr Sandströmer, som troiigen icke var med i förtroendet, och således yrkade att den väckta frågan både måtte bordläggas och remitteras. I fortsättning med denna märkliga riddarhusepisod, väckte det naturligtvis ännu mindre förvåning att, då ärendet sex dagar derefter (den 17 och 18 Dec. 1850) förekom till afgörande på riddarbuset, finna hela embetshierarkien och den förtrogna hofpersonalen, för att ej tala om det embryon till det nu blomstrande junkerpartiet. som redan då knoppades, högljudt lyttra sitt förnäma förakt för det kongl. förslaget. Visserligen uppträdde under diskussionen ministrarne hvar efter annan för det samma, nemligen: kontrasignanten justitieministern grefve Sparre, medelst uppläsning af en skriftligen författad qvasilikpredikan, dervid h. ex. likväl aktade nödigt att särskildt tillkännagifva, att då han tillstyrkt förslaget, han jemväl ämnade rösta derför., Hr statsrådet Gripenstedt, hvars tal var som vanligt grannt och svarfvadt samt möttes med bravorop, men alltigenom förrådde en märkbar kyla; krigsministern hr von Hohenhausen, som väl pligtskyldigt förklarade att han tänkte år 1850 vidhålla, hvad han år 1848 underskrifvitv, men erkände helt naivt att för honom, förslaget gerna kunde falla, emedan phan tröstade sig deröfver, under förhoppning, om så behöfdes, att detsamma förr eller sednare skall efterträdas af ett annat, som bättre och säkrare skall betrygga fäderneslandets sjelfständighet, ära och lycka (!!!). Väl yttrade sig finansministern hr Sandströmer och sjöministern grefve von Platen med värma för bifall, och statsrådet Ginther upptog på ett lika skarpsinnigt som öfvertygande sätt till verderläggning alla de deremot framställda anmärkningarne, med särdeles nit hopletade företrädesvis af grefve Lagerbjelke, Gustaf (hvars förslag sedermera vid denna riksdag haft ett ännu snöpligare öde). Men hvad hr Sandströmer beträtfar, så hade han redan då begärt sitt afsked, ehuru det icke utfärdades förr än ett par veckor sednare, och de tvänne andra af konungens rådgifvare hade, som bekant är, icke just någon längre tid derefter att fägna sig åt konungens, eller, måhända rättare sagdt, sina kollegers och det allt mer kringgripande ungdomspartiets förtroende. Resultatet blef emellertid, att det kongl. representationsförslaget föll på riddarhuset med 362 röster mot 8Y och hos prelaterna med 36 emot 15. Deremot, och hvad som bevisar att förslaget hade många förtjenster och i flera väsentliga delar uppfyllde de anspråk som man då billigtvis kunde göra på en reform, blef detsamma med 33 röster mot 19 bifallet i borgareståndet, der oppositionen mot regeringen i öfr:gt var ganska allvarsam. Deremot afslogs det af det mera radikala bondeståndet, med 87 röster emot 18, som tillföllo förslaget. Det kongl. representationsförslaget var således fallet på ett sätt, som för ministrar hvarje annat konstitutionelt land skulle nafva gjort det omöjligt att fortfarande qvarsitta vid styret, såvida nemligen de ville rädda itminstone sin politiska heder; men sådant kom här alldeles icke i fråga. Fast heldre såg det ut som nederlaget hos åtskilliga väckte både glädje och tillfredsställelse, att man ändtligen blifvit af med denna vanbyrding till styfbarn, som man under de svåra omständigheterna 1848 sett sig tvungen att adoptera. Det vämjeligaste af allt var det skrymteri, hvarmed denna fråga från början ill slut behandlades af sina förmenta fäder, hvilka utan tvifvel i både politiskt och ännu ner i moraliskt hänseende gjort bättre om d?, anseende till de förändrade omständigheernan, öppet öfvergifvit sitt förslag. : Emelertid voro icke alla så likgiltiga som minitrarne. Örebromännen framlade sitt förslag under Bengt Gudmundssons flagga, och fingo letsamma antaget hos bondeståndet. De liverala vännerna af det kongl. förslaget hade vildat en kommitt, för att deråt gifva n i flera hänseenden förbättrad form och åtskilliga förenklande bestämmelser. det framlemnades i konstitutionsutskottet af r Brinck och antogs hvilande af borgaretåndet. Slutligen funno jemväl de konserative nödigt att å sin sida uppgöra ett förlag, hvilket utarbetades af konstitutionsutkottets ordförande hr grefve Lagerbjelke, an-Eg ogs af utskottets pluralitet, samt derefterla pep oo OT oe Ke KK