Med någon förundran såg hon sig omkring, då hon blef varse att öfversten var ensam, och frågade med bekymrad min om han var sjuk. — Madam Hofverberg — sade öfversten — här äro fem dukater; vill ni förtjena dem? Glädjen lyste i madamens små, gråblå ögon, och hennes läppar drogos i sär till ett förnöjdt grin. Hon neg ödmjukt, och förklarade att hon helt och hållet stod till öfverstens tjenst och att han kunde vara försäkrad om den största tystlåtenhet. — Jag vill ge er ännu mer — återtog öfversten — blott ni talar sanning. Var icke den resande, hvars åkdon nyss stadnade utanför er port, öfverstelöjtnant Kock von Gyllensten? Gumman blef lång i synen; hon antog en förnärmad uppsyn. — Det vet jag icke. De som besöka mitt hus hafva intet namn. Jag känner icke herrn... Kort sagdt: jag känner ingen af mina gäster. Jag trodde att det var någon flicka, som hade den lyckan att behaga herm... Men att fråga mig om namn — fy fan! För hvem tar herrn mig? Oaktadt vreden, som brann inom honom, hade Stobee nog sans att låta gummans sista ord lugna sig; de erinrade honom om att ifall hon äfven kunde förtiga en farlig hemlighet, var den dock i hennes våld och han vågade icke utsätta sig och hertigens öfriga vänner för hennes vrede. I följd af dessa betraktelser teg han med hvad han ansåg henne vara och gick. Gyllenroth, som stått bakom en stenpelare hade väl hört en åkande komma. men ej sett hvem det var. Han kunde således icke begripa orsaken hvarföre Stobee åter sprang upp. Då öfversten dröjde, förklarade han saken på sitt sätt, skrattade och sade för sig sjelf: — Han har någon kurtis deruppe — det slår icke felt. Men hvem kan också undra derpå, då han tagit en gammal käring till hustru. Låt mig se, hvad har jag nu att rapportera? Visst äro de här sammankomsterna politiska, det är utom allt tvifvel, men — det måste jag tiga med. Jag får ingalunda blottställa madam Hofverberg. — Anfäkta den käringen, som aldrig kan låta öfvertala sig, att i sitt hus endast tillåta sammankomster af män, tillhörande oss!... Men hon är slipad nog, att vända kappan efter alla vindar... och tiga med allt... Jag måste sålunda rapportera, att Sto