AAA nettens hjerta. Han drack således tappert om, och förmådde sin kamrat att göra sammaledes. Listen lyckades. När han på den starkare elden i Reginas ögon såg att vinet gjorde sin verkan, bytte han hastigt om ämne för samtalet, hvilket hittills endast handlat om politik, d. v. s. om sättet att lyfta kronan på Fredriks hjessa, och om möjligheten att ordna ett fullkomligt spionerisystem på hufvudmännerna för den holsteinska ligan, besynnerligen den hatade Stobee. Han började nu tala om sig sjelf och om sin olyckliga kärlek. Hvar fanns väl någonsin en qvinna, som ej rördes af berättelsen om en olycklig kärlek? Reginas ögon fuktades. I ett obevakadt ögonblick frågade hon, om han aldrig mer kunde älska. — Jo — lydde svaret — jag älskar redan, — och nu följde skildringen af hans nya passion, af h:ns nya älskarinnas skönhet, snille, och behag, med så glödande färger, att äfven en mindre erfaren härunder skulle i kornettens blickar ha läst bekännelsen af dess kön. Då han slutligen vid Reginas fötter tolkade sina känslor och bönföll om gensvar, förklarande huruledes han af hennes blickar, hennes känslofullhet redan länge anat hennes kön — då sjönk hon, berusad af kärlek till hans bröst ... och förbindelsen mellan dessa tvenne likstämmiga själar var sluten. Emellertid hade händelsen, denna så oberäkneliga, så oförutsedda, man kunde nästan säga gudamakt, så fogat, att Gyllenstens ankomst ej varit utan vittnen. Samma afton hade en mängd officerare, bland hvilka Stobee äfvenledes befann sig, tillställt ett dryckeskalas till firande af segren vid Stäket. Sednare på qvällen skulle dessutom en sammankomst ega rum mellan den fördrifne hertigens vänner. Läsaren torde påminna sig att äfven dessa sammankomster brukade hållas hos madam Hofverberg, hvars tystlåtenhet vid alla dessa korsande inigen som afhandlades i hennes bostad, var allmänt änd. Omkring klockan XI smög sig Stobee derföre bort från kalaset och få minuter efter honom äfven Gyllenroth, hvilken med Argusögon bevakade alla öfverstens steg. — Jag vill ge mig fan på — sade Gyllenroth för sig sjelf — att han nu åter gått till Hofverbergskan. Om jag blott kunde begripa hvad han gör der. Icke