Aftonbladet – 23 mars 1854, sida 2

HHel, Nga forbehall blivit gjorda. Att viskulle vara genom denna adress bundna i afseende på vårt omdöme om regeringens handlingar kan jag icke tro, och jag finner det farligare att från oppositionens sida drifva denna sats, än om det skedde från den motsatta. Dessa förhällanden ha ej med hvarandra att göra. Grundlagen stadgar att, i rädplägningarne om utländska förhållanden, blott en af rädgifvarne deltager, nemligen utrikesministern. Om så är att rustningarne kunna inställas, så har man så mycket större skäl att vara tacksam. Jag tillstyrker bifall. Hr Asker. Då KE. M:t i en skrifvelse underrättat Rikets Ständer om neutralitetens erkännande, så Synes det äfven öfverensstämma med den parlamentariska grannlagenheten att derpå gifves ett svar. Ur sådan synpunkt har motionen blifvit väckt och ett sådant svar synes mig ej lämpligen på annat sätt kunna affattas än i form af en adress; och då två stånd redan beslutat sig derför, synes mig att borgareståndets vägran att dertill ansluta sig skulle se besynnerligt ut. Man har talat om ödets vexlingar, och det är ofelbart sannt att ett stort krig kan föranleda neutralitetens rubbning; men de som sådant göra, de få skylla sig sjelfva! Man har sagt att Rikets Stän!er ej borde hembära sin tacksamhet förr än kriget blifvit bragt till ända. Detta kan jag ej fatta. Man måste väl erkänna att neutraliteten är en fait accompli. Man säger att vi hade bordt iakttaga en afvaktande ställning. Ja, så göra de stater som föra i skölden ett dubbelt handlingssätt. Det är just det öppna uppträdandet som ställt oss på en sådan ständpunkt att vi blifva respekterade. Man säger att ständerna ej fått del af den diplomatiska korrespondensen. Jag kan ej uppfatta detta på annat sätt än som en klagan att man ej kommit in i hemliga utskottet. Ständerna ha dock genom sina delegerade fått del af underhandlingarne, fastän ej i sådan form att de kunnat offentliggöras. Dechargefrägan är en sak för sig; här är endast fråga om neutraliteten. — En talare har yttrat att denna sak faller under historiens dom. Man bör ej förgäta att samtiden utgör ett moment mellan forntiden och det tillkommande. Skulle man blottuttala sig om det förflutna, skulle historieskrifvarne få bra litet stoff att behandla. Jag bifaller. Hr Ekelund instämde med hrr Wern och Asker samt uttryckte sin förundran att härom uppstått en så läng diskussion. Hr Gustafson instämde äfven med hr Wern och ville endast häfva den talares dubier som trott remiss till utskott nödig, genom att erinra att sådant ej var vanligt i afseende på inbjudningar från andra riksstånd. Hr Henschen. I anledning af hr Werns yttrande måste jag förklara, att jag visserligen vill och kan skilja afsigterna eller bemödanderna från följ derna: men då hr Wijk föreslagit, att man skulle prisa en förutseende politik, och svisheto, hvars egenskap är att välja de klokaste medlen för ändamålens uppnående, har jag funnit betänkligt att Rikets Ständer skulle öfver denna vishet uttala lofordet innan erfarenheten bekräftat förutseendet. Regeringens goda afsigter har jag icke betviflat. Hr Ekholm. Jag skulle för min del önskat att motionen ej blifvit väckt och att inbjudningarne icke ankommi. Dä emellertid nu så skett vill jag blott för dem som frukta att adressen kan innebära ett förtroendevotum till regeringen i allmänhet, erinra om stadgandet i 12 S, som ej kan tydas så, att denna adress skulle innebära nägon hyllningsgärd åt regeringen, alldra minst uttrycka något förtroende. Att adressen är obehöflig torde vara klart, då hvar och en är förvissad, att K. M:t med sina kända upplysta och fosterländska tänkesätt ingen stund lemnar landets väl ur sigte. Litet malplacerad torde den äfven vara, och i vårt grannrike har ingenting sädant afhörts, ehuru man der har samma skäl att vara tacksam. Men då förslaget blifvit väckt, vill jag ej motsätta mig detsamma, och kan något godt deraf vinnas, så är jag så mycket belätnare. Hr Indebetou. Man synes i våra dagar ha glömt hvad ett krigstillstånd vill säga. Det är dock ej ett halft århundrade sedan kriget förde vårt fädernesland på branten at sin undergång. Dä man nu ser att vi genom regeringens förutseende blifvit befriade från sådana vädor, så synes mig tidpunkten just vara lämplig att uttrycka sin tacksamhet deröfver. En motion i detta stånd hade visserligen varit öfverflödig, då inbjudningar från tvenne andra ankommit, men jag är dock tacksam mot hr Wijk för det nan genom sitt förslag visat att borgareståndet insett och värderat hvad som blifvit gjordt. Talaren slöt med att förklara det han ansåg de till hemliga utskottet gjorda meddelandena vara för ständerna tillfyllestgörande. Hr Wallenberg ansäg detta vara ett misstag. Utan kännedom om den diplomatiska korrespondensen kan man ej bilda sig något omdöme om huru underhandlingarne blifvit förda. Det är derför jag anser motionen opåkallad. Dä jag emellertid från flera häll hör yttras, att motionen är obehöflig och att man önskade det den aldrig blifvit väckt, finner jag deruti det skarpaste klander öfver densamma. Jag tror ej att man uppfyller sin pligt säsom representant då man i annat än utomordentliga fall gör bruk af adressrätten. Här talas om en förutseende vishet, men derom kan man dock ej uttala något omdöme förr än resultaterna visat rigtigheten af detta förutseende. När det visat sig ha burit nyttiga frukter vill jag, jag upprepar det, vara den förste att derför uttrycka min tacksamhet. Hr Wern talar deremot om att man bör erkänna afsigten. Jag kan ej undgå att finna det rent af kränkande för den det gäller att tala em afsigternas renhet, då nägot tvifvel derom ej ett enda ögonblick uppstått eller bör få uppstå. I afseende på hvad som är lämpligt frän oppositionens ständpunkt, är min äsigt den, att det lämpliga är, att en hvar öppet säger sin mening, äfven i frågor af grannlaga natur, och kan jag ej annat än beklaga att mängden af adresser förringar deras värde. Hr Mechel: Då de flesta synas önska adressen, så har jag ingenting deremot, utan underkastar mig. Hr Hörnstein: Man säger att historieskrifvarne skulle få föga stoff om ej samtiden uttalar sin mening. Jag måste erinra, att det är fakta efter hvilka historien skrifves, och en adress från ständerna kommer ej att utöfva något inflytande på dess dom öfver våra dagars tilldragelser. Jag anser frågan ännu stå för mycket på politikens område för att ständerna kunna befatta sig dermed, och i händelse majoriteten beslutar en adress, anhäller jag i protokollet få antecknad min reservation deremot. Talmannen framställde nu, då diskussionen var slutad, proposition på bifall, hvilken med blandade ja och nej besvarades. Talmannen: Jag anser ja vara öfvervägande. Röster i ståndet: Votering. Talmannen: Önskas votering, sä får jag anhälla att hr Hörnstein uppgifver kontraproposition. Flera bland dem som begärt votering afstode derifrån. Hr ZHörnstein: Om ingen annan än jag begär votering, så afstår äfven jag; kontraproposition vore eljest helt enkelt den, att motionen och inbjudningarne, såsom för tidigt väckte, läggas till handlingarne. . Begäran om votering understöddes emellertid icke vidare, utan bifölls adressen med uppdrag för expeditionsutskottet att den författa och landtmarskalken och talmännen att den öfverlemna. Inkomstbetänkandet föredrogs derefter ånyo. Bil. Litt. C. om nedsättning till hälften af tackjernstionde och hammarskatt, sysselsatte ståndet hela aftonen till efter kl. 10, då -—-—ee 3 KV Ar ee AA Mm mm CT MÅN Or a RA An MM dd —M RR a (-) ty denna del af betänkandet blef i sin helhet återremitteradt. de Bergareståndet. pl Plenum d. 23 Mars, kl. 10 f.m. de Inkomstbetänkandet. M Statsutskottets utlåtande i anledning af motion om aluntiondens upphörande (litt. D.) bifölls. Utlätandet Litt. E. med tillstyrkande om befrielse JA fxmm olaga FUN 2