Aftonbladet – 23 mars 1854, sida 2

10, BT MERA OGRVH SaAdan atgard: Jag tror det ej heller rätt mot K. M. att framkomma med en tacksägelseadress för det han i ett särskildt fall haft landets bästa i sigte. Jag tror det ej finnes mer än en tanke derom, att K. M:s omsorger ständigt och i alla frägor ha till mål landets väl. Ej heller kunna I vi gerna tacka för det sätt hvarpå de diplomatiska I förhandlingarne blifvit förda, ty med all aktning för den diplomatiska kårens skicklighet, tror jag dock ej -Jatt detär den som utverkat neutralitetens erkännande, Jutan det är de fremmande makternas egen fördelsom förmått dem att godkänna densamma. Att representationen gillat den följda politiken har den tillräckligt j ådagalagt genom den enhällighet hvarmed den bevil.Ijade medel till dess upprätthållande. Jag tror ej att nägra ytterligare bevis derpå behöfras, och jag anser det dessutom ej lämpligt att den ena statsmakten i oträngt mål yttrar sig om den andra statsmaktens tillgöranden. — För min ringa del vågar jag, öfvertygad att K. M. icke behöfver något nytt bevis på borgareståndets underdåniga vördnad, trohet och nit, således föreslå, att motionen, säsom för tidigt väckt, måtte läggas till handlingarne. Flera instämde. Hr Brinck. Dä man af de ständets medlemmar som äro ledamöter i hemliga utskottet ej förnummit någon misstanke att ej neutraliteten verkligen kommit till ständ, och då motionären änyo framlagt sitt förslag samt tvenne stånd redan fattat beslut i ämnet och inbjudit borgareständet att sig deri förena, så anser jag det högtärade ständet böra antaga förslaget och uppdraga expeditionsutskottet att författa adressen. Hvad framtiden beträffar, så stär det ej i mensklig förmåga att bestämma ödets vexlingar, men för min del är jag öfvertygad at:neutralitetsförklaringen afsett landets fromma och att den skall lända till dess gagn och nytta. Hr Hjort m. fl. instämde. Hr Gezelius. Det är förnämligast bergareståndet som representerar handeln och det är derföre borgareständet bör vara mest belätet att få ostördt fortsätta sina fredliga värf samt derför främst uttrycka sin tacksamhet. Det är sannt, man kan ej veta hvad ödet bär i sitt sköte, men man kan ej undgå att vara tacksam för hvad som blifvit gjordt, och då tvä stånd redan beslutat en adress, så bifaller jag förslaget. Hr Mechel. Genom mitt yttrande vid diskussionen om anslag till medel för neutralitetens upprätthållande, tror jag mig ha ådagalagt att jag erkänner nyttan af K. M:ts beslut uti ifrägavarande fall; men då motionären föreslagit att derför i en särskild adress uttrycka ständernas tacksamhet, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten derpå, att den stora enhällighet hvarmed ständerna beviljat de äskade medlen har längt tydligare och kraftigare ådagalagt deras tankar i ämnet än som mähända kan ske genom en deputation. Motionären har kanske tyckt, att en god sak ej kan ske för ofta. Jag är deremot af en helt annan äsigt. Jag tror att mätta härutinnan snarare bekräftar än rubbar den undersätliga vördnaden. Ingen betviflar, att K. M. med sin upplysta vishet söker att ständigt främja landets bästa. Skola nu ständerna i alla sädana fall hembära sin tacksamhet, och uteblifvandet deraf anses säsom ett ogillande? Snarare borde dock tacksamhetsbetygelser ifrågakomma vid ätgärder som blifvit fullbordade än dem som nyss blifvit började. Jag hemställer till ståndet om ej K. M. under förhandenvarande förhällanden kan af en sådan adress som den ifrågavarande finna sig högeligen besvärad, och om ej skäl förefinnas att noga öfverväga hvad som härutinnan är att tillgöra. Hr Rooth För min del erkänner jag vigten och värdet af de ätgärder som blifvit vidtagne, anser tiden just nu vara inne att derför betyga vär underdåniga tacksamhet och är öfvertygad att flertalet bland ständets medlemmar häri förena sig med mig. Hr Stolpe. Längt skiljd som jag är från all etikett skulle jag ej ha väckt ett förslag sädant som det ifrågavarande, och önskade ocksä helst att det al drig blifvit väckt; men då ett sädant nu blifvit framstäldt, kan jag ej annat än bifalla det. Jag anser att ett bifa I ä ena sidan ej innebär detsamma som ett afslag ä den andra. Jag önskade att man ville Dana detta, och jag instämmer med dem som yrka bifall. Hr Palander yttrade sig för bifall. Hr Almgren: Den förste talaren har ansett tidpunkten ännu ej inne att inkomma med en tacksägelseadress och han har ej kunnat öfvertyga sig om de företagna åtgärderna syfta till fosterlandets väl, utan han har endast sett neutralitetsförklaringen och han finner detta skäl nog att lägga hela förslaget ad acta. Jag tror tvertom att man bör bifalla förslaget, jag tror att då jag så gör, fullgör jag en fosterländsk pligt, och jag tror att nationen är berättigad attvara tacksam för hvad vi nu ega, för den trygghet, den ro, som tillåta oss att i lugn sköta våra fredliga yrken! Jag bifaller. Hr Lindström. Jag hade ej väntat nägon diskussion i denna fråga. Jag anser hr Wijks motion för tidigt väckt och skulle ha röstat emot densamma. Mig synes tidpunkten ha varit vida lämpligare vid riksdagens slut; men då nu inbjudningar ankommit från de andra ständen sä bifaller jag dem. Hr Björck. I den kongl. skrifvelsen står, att anslagens beviljande bidragit till neutralitetens upprätthällande. Jag tror ej att så är förhållandet, utan tvertom, säsom en annan talare yttrat, att sädant varit en ovilkorlig följd af makternas egen ställning och egna fördelar. Det följda systemet är efter min uppfattning origtigt och har utan skäl vällat landet oro och uppoffringar, som kunnat vara öfverflödiga. Jag instämmer i den äsigten att ständerna ännu ej fatt del af hvad som rörer denna fräga. Der kunna finnas vigtiga förbehåll som vi ej veta af. Jag hemställer om ej ett bifall skulle sanktionera allt sädant. I min tanka är det äfven olämpligt att tillskrifva konungen personligen hvad som göres. Om det skulle gä olyckligt, vill man då också tillskrifva det konungen? Jag tror att man i ett konstitutionelt samhälle ej bör tillägga konungen personligen styrelsens ätgärder, vare sig de äro berömliga eller tadelvärda, utan i båda fallen hålla sig tillrädgifvarne. Denna adress skulle ganska lätt kunna tydas såsom en decharge för statsräden, men detta är väl ej meningen. Jag har deltagit i granskningen af flera regeringsätgärder, hvilka äro grundlagsvidriga och mot hvilka anmärkningar blifvit framställde. Mig skulle det i öfrigt vara kärt om genom neutralitetens erkännande någon minskning kunde ske i de uppoffringar som fordrats af landet. Hr Hörnstein. För min del anser jag den förevarande motionen vittna om föga takt. Det förtroende nationen hyser till den af konungen följda politik är ulleligen ädagalagdt dä allt hvad som blifvit besärdt är till fullo beviljadt. Man ansäg dä ej lämpigt att resonnera öfver denna politik och de yttranlen som fälldes möttes af ogillande. Jag hemställer om tidpunkten nu är lämpligare att resonnera i ämnet, om man nu bättre än då kan bedöma förhällanderna? Hvad som i denna sak göres, det tillhör histerien och aller under framtidens dom. Jag tror derföre, att let är skäl att ej låta ögonblicket alltför mycket leda ära känslor. Hr Henschen. Alla älska freden, och Rikets Stänler hafva nyligen, genom sitt enhälliga bifall till konungens proposition om ett större kreditiv, på det eraftigaste uttryckt sig önska neutralitetens upprättvällande. Nu är frägan säledes, icke om den tacksamwet man hyser för fäderneslandets närvarande poliiska ställning till fremmande makter, utan huruvida å tidigt, innan följderna af neutralitetsförklaringen idare framträdt, är lämpligt att ännu en gång utrycka sin åsigt genom en adress. Man har anleding tveka om att sädant är tjenligt vid den politika krisens början innan man sett slutet. Jag mines huru det gick under 1834 ärs riksdag då en dress voterades till tacksägelse för 1egeringens åtärder att utestänga koleran, som dock kort derefter tbröt. Ärnar ständet besluta adressen, så, enär stänerna ej fått del af de diplomatiska förhandlingarne, 1. I APA. Ar mm mm I Am nr Em 3 vv 3 PA MM M MH MM ce rh M mv Due? ma 2 GQ PR br rm Mete OA Oe RN DD eh DÖ ee pPord4un S. me AL Fo La oa