Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 1

Rikets två första stånd, adeln och presterna, hvilka som man vet äro de mest liberala, — nemligen i fråga om penningars anskaffande till statsverket — ha efter voteringar, och presterna ändock med en knapp majoritet, bifallit bankoutskottets tillstyrkan om hela bankovinstens utlemnande från banken, men detvåandra stånden, bondeståndet enhälligt och borgarne med en rösts pluralitet, ha stannat vid att besluta det blott 600,060 rdr vid slutet af hvartdera af åren 1854, 1855 och 1836 må utlemnas, eller tillsammans 1,800,000 rdr samt att resten af nu ifrågavarande vinst skall reserveras åt banken. Då två stånd sålunda stannat mot två, kommer sakens slutliga afgörande att hänskjutas till förstärkt utskott. Bland de många besynnerligheter som karakterisera behandlingen af denna angelägenhet torde i främsta rummet böra framhållas, att en väsendtlig skiljaktighet inom bankoutskottet uppstått i afseende på beräkningen af den nu disponibla bankovinstens belopp, så att då utskottets majoritet fått samma belopp att i rundt tal utgöra 2,709,0t0 rår, ha andra, och såsom det synes på goda grunder, funnit att detta belopp ej utgjorde mera än 1,800,000 rdr. Hör har man således eu differens på 960,000 rår. Eger banken celler eger den icke sistnämnda summa? Något klart upplysande svar härpå ha vi ej funnit i de tryckta handlingarne, men då sjelfva majoriteten antagit såsom faktiskt, att af meranämnde bankovinst, som icke beräknas för längre tid än till och med sistlidet år, under innevarande års lopp icke i någon händelse finnas till utbetalning disponibla mera än 2,000,000 rdr, har man väl äfven deri ett ganska godt skäl att, såsom professor Agardh gjort, påstå att den verkliga behållna och förut ej disponerade bankovinsten vid 1853 års slut ej är mera än 1,800,000 rår. Men hvad skall man säga om en penningeförvaltning, som ej med full säkerhet kan afgöra, huruvida den till disposition eger eller icke eger 900,000 rdr? Vidare kan äfven anmärkas, att då frågorna om ordnandet af bankens låneoch kreditivrörelse äfvensom angående nya oktrojer för privatbankerna ännu icke äro pröfvade, handlar man i fullkomligt bakvänd ordning, di man nu på förhand afgör att bankovinsten, till större eller mindre del, -ej är erforderli;; för riksbankens egna operationer. Icke heller kan man ännu med någon säkerhet veta, om denna vinst är erforderlig för statsverket, enär dettas behof för närvarande icke äro bestämda, men väl känner man af gammalt att statsverket alltid är färdigt att uppsluka så mycket som möjligt af bankens medel. Om man således, utan attriktigt veta huru stort belopp den disponibla bankovinsten verk ligen utgör, — utan att veta huruvida beloppet, då frågorna om bankens egen verksamhet komma före, dertill kan blifva erforderligt eller icke, — utan att veta om det behöfvcs för att stärka banken i händelse någon ändring skulle vid det snart inträffande slutet på privatbankernas oktrojtid ske med dessa bankers verksamhet, hviiken fråga ej heller ännu är pröfvad — och utan att bestämdt veta i hvad mån statsverket, hvars inkomster och utgifter; för nästkommande statsregleringsperiod ännu icke äro bestämda, har eller icke har beho! af bankovinsten; — om man nu, säga vi, vil sådana förhållanden, afgör att dessa medel skola, för att användas för statens allmänn.: behof, uttagas från banken, så kan väl ick. nekas, att i ett dylikt behandlingssätt af denn. vigtiga fråga erhålles ett godt prof på den förträfliga ordning, hvarmed ärendena, enlig: gamla slentrianen, skötas af vår fyrdelta ståndsrepresentation. Och ett sådant beslut är dock icke felaktigare tillkommet, än de som vi! föregående riksdagar fattats i samma fråga. Men på ungefär enahanda förståndiga sätt går man tillväga i de andra stora financiell. frågorna. De ordinarie statsinkomsterna bestämmas oberoende af de extra ordinarie eller bevillningsmedlen, såsom tullen, bränvinsskatten, chartze sigillate medlen, m. fl., likasom båda slagen af inkomster icke lika mycket voro skatter, och för alla inträffar att de, med undantag af den s. k. allmänna bevillningen eller inkomstskatten, vanligen bestämmas, innan någon beräkning blifvit fastställd för utgifterna, hvilka komma efteråt, hvarvid man synbarligen ledes af den åsigten, att om blott dugtiga inkomster och tillgångar beredas, så kan man nog sedermera få ihop utgifter som behörigen medtaga dem. Denna metod för statsregleringens uppgörande är ocksi onekligen den som mest lämpar sig för åstadkommande af höga statsinkomster, emedan man fruktar att de icke skola förslå till dc ännu okända utgifterna, ehuru det efteråt brukar visa sig att inkomsterna, oansedt frikostigheten med utgifter, med några millioner ötverstiga dessa sednare. sökes — Vi meddela längre ned i bladet en sanimandragen redogörelse för den märkliga debatten den 19 dennes i engelska öfverhusct, angående de kristnes ställning i Turkiet, så