Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 1

vittna förbundet emellan två af verldens största och mest civiliserade länders hvilkas rivalitet och tvister i århundraden stört mensklighetens lugn — att slutligen finna dem förenade i ett upprigtigt och ädelt förbund (bifallsrop), stridande, ej för cröfringar, ej för egna fördelar, utan för förtryckta nationers rätt och, jag kan gerna säga det, för befästandet af Europas frihet och oberoende (bifallsrop). Jag hoppas, mina herrar, att detta förbund skall blifva lika långvarigt som de tvister, hvilka föregingo det (högljudda och uthållande bifallsrop), och jag är förvissad att den anda af uppriktig vänskap och oegennyttig tillit hvaftmed begge nationerna inträdt i detta förbund, är en underpant derpå, att detta hopp både kan och skall uppfyllas (bifallsrop). Om menniskor förena sig — och detsamma gäller om stater som om individer — om menniskor förena sig att begå orättvisor, att utföra våldsbragder, att kränka andras rättigheter, de må nu lyckas eller misslyckas, skall dock den omoraliska princip som ligger till grund för deras förbund med säkerhet föranleda en söndring. (Hör, hör.) Om de misslyckas, skjuta de skulden på hvarandra. Om de lyckas, tvista de om delningen af den vinst deras brott akastat. (Hör, bör.) Men när menniskor förena sig för hederliga ändamål, när de förena sig för att göra godt, skall ett förbund som är zrundadt på rättvisa och heder, antingen detlyckas eller icke, öfverlefva nederlaget och ännu Fastare tillknytas under olyckan. (Högljudda bifallsrop.) Jag hoppas att detförbund, hvarom jag här talat, ej skall behöfva sättas på ett dylikt prof. Jag är tvertom viss att det skall krönas med framgång (bifallsrop); och det skall bli en stolthet för dessa begge nationer att kunna säga att de ställt sig främst att skydda rätten emot våldet, att de tagit