Aftonbladet – 17 mars 1854, sida 1

ST. pe Mian VvillStlilverKningen, har man svärt att fatta, och onekligen skall förändringen i sin början medföra sina svårigheter i en ort, der så många intressen förenat sig vid bränvinspannan; men låmgtifrån att fördenskull anse förändringen omöjlig, har man skäl att tro, att den just här är kanske mera än annorstädes af behofvet. påkallad. Huru stora omkostrnader och svårigheter ha -I1cke varit förenade mied skiftesreformen , och nide ha genska tungt drabbat just allmogen; nåmen ingen förändrimg i vårt land säkerli-Igen har medfört mera nytta än just denva alreform. Den har i många delar af riket lyfiltat allmogen till en werksamhet, ett välstånd aloch en sambhillsställming, som allmogen förut ilicke hade, knappt kunde ana. Så skall också sjemancipationen eller lösslitandet från husbesj hosbränvinspannan, äfven om den medför a lnågra bekymmer, uppoffringar och kostnader, ejxomma just allmogen till godo, förbättra dess ebåde ekonomiska och moraliska ställning se-mt tjbefria den från det förderf som ännu från tldetta håll hotar. .) Efter dessa betraktelser om förhållandena -Juti nämnde ort samt densammas ställning till gI bränvinsreformen, vända vi oss till sjelfva reij dogörelsen för ifrågavarande o inionsyttringar, af hvilka den ena, beslutad den 24 Februari, a I försvarar husbehofsbränningen, och den an-I dra, som med anledning af de kända förbe-Iredelserna till den förra afgifvits redan den ij 21 i samma månad, deremot är rigtad emot up bränvinsindustrien och öppet förklarar patt I husbehofsbränningen haft ett serdeles menligt inflytande på såväl det sedliga som det ekonomiska lvälbefinnandet i denna ort.n : Hvad den förstnämnda af dessa opinionslyttringar vidkommer, följa vi, i vår redogödrelse, den beskrifning som tidningen Svea lemI nat under titeln: Allmogesammanträdet i RöJinge d. 24 Febr. 1854. Enligt denna beskrifning hade, uppå kallelse genom kungörelse af kommitterade från Vestra Göinge härads hushållssällskap, en mängd allmoge från ofvannämnde fem härader berörde dag samlats i Röinge, för att vöfverlägga hvad mått och steg som skulle kunna vidtagas för att kunna få bibehålla en af jordbrukets hufvudnäringar — bränvinsbränningen — vid jorden., Till denna öfverläggning hade, enligt Svea, församlat sig omkring 200 af dessa häraders förmögnaste och mest ansedda medlemmar af bondeståndet. Diskussionen fördes under hela sammanträdet med l den största ordning och liflighet samt utan någon öfserilning. ; Efter en kort inledning af en af dem som underJ:ecknat kallelsen, Sven Nilsson frän Broby, företogs val till ordförande, hvilket förtroende först enhälligt gafs åt Sven Nilsson, som likväl på angifne skäl förslarade sig ej kunna emottaga detsamma. Förre iksdagsmannen Pehr Nilsson i Sandby valdes derefser att leda förhandlingarme, och organisten Hörberg i Ousby utsågs till sekreterare. Diskussionen började derefter punktvis efter kungörelsen: 1) Huruvida en adress till Rikets Ständer eller deras särskilda utskott bör af hela allmogen i dessa or:er mangrannt aflätas, uttryckande ortens önskningar och behof i bränvinsfrågan ? Denna åtgärd ansägs nödvändig, hafvudsakligen af len anledning som Sven Nilsson från Broby framdrog, att största delen af dem, hvilka förut un tecknat petitioner, varit mest löst folk, hvilka ej ddet de underskrifvit och de der den ena dagen kun Junderteckna en petition för och den andra emot sarma sak, då deremot sjelfva kärnan af allmogen, hvilken väl vore de mest kompetenta domare uti denna sak, aldrig varit för de mänga petitionerna. I följd deraf borde nu dessa till Kongl. Maj:t läta afgå en opinionsyttring, uttryckande ortens önskningar i afseende derå, den der skulle undertecknas med namnen och de antecknades egande hemmantal c. 2) Huruvida denna adress bör innehälla att bränvinsbräpningen hädanefter som bittills må uteslutande sara ett jordens privilegium ? Antogs enhälligt. Bland yttranden som härvid förekommo, var bland annat att ångbrännerier, åtminstone de större, måtte helt och hållet afskaffas och att jorden uteslutande skulle ega privilegium till bränvinsbränning. Bränvinsbränningsrätten, — yttrade d Sven Nilsson, — bar blifvit köpt att tillhöra jordbruket, och dess borttagande derifrån kan icke anses annorlunda än som ett ingrepp i eganderätten. 3) Huruvida allmogen anser de af riksdagsmannen Nils Andersson i Öståkra vid riksdagen afgifna och i iftonbladet (för d. 28 Januari 1854) offentliggjorda införande i bränvinsfrågan vara ett uttryck af allmosens allmänna tanke i ämnet? Aberopade anförande, afgifvet af riksdagsfullmäkvigen för Gerds, Willands och Albo härader, upplästes. Då vi förut i sin helhet meddelat det, få vi här i korthet omnämna att det föreslär att a) bränvinsbränningsrätten bibehålles vid jerdbruket; db) i sednaste brönvinsförordningen bestämda taxeringsvärden ä hemmanen för bränvinsbränningsrättens utöfvande bibehällas med någon modifikation, så att t. ex. för 500 rdr taxeringsvärde skulle få brännas med 20 k:rs panna i 1:sta klassen, beräknad för en tillverkning af 1600 k:r, hvilket belopp skulle blifva det lägsta på en egendom, hvaremot det högsta skulle blifva 7200 k:r och få tillverkas för ett taxeringsärde af 14,000 rår; c) beskattningen skulle bestämmas efter det kannetal, som med redskapen kinde afverkas; d) bränvinsbränning skule få utöfsas under 6 månader af året; e) angående uppmätningen af redskapen; f) att den som endast vill begagna spanmål för inmäskning, bör för den tid, som han sig dertill särskilt bör hafva anmält, få vidkännas högre beskattning; 9) försegling af bränvinsredskap afskaffas; hj angifvares rätt att wittna i bränvinsmål måste afskaffas; i) böter för utöfning af bränvinsbränning å sönoch helgedagar skulle förhöjas;; J) den nya bränvinsförfarttningen träda iverket med år 1855. På denna fråga svaradees, att berörde anförande antogs såsom mötets gemiensamma tanka, med inskränkning i bränningstidem till 4 månader i stället för 6. 4) Huruvida allmogen önskar att bränningstiden må inskränkas och skatten höjas? Denna fråga ansågs besvarad genom bifallet till Nils Anderssons anförande, ehuru deri ingenting föreslagits om skattebeloppet. 5) Hvilka följder för denna ort, som skola för framtiden uppkomma derest jorden nu beröfvas brärvinsbränningsrätten såsom privilegium och bränvinsbränningen förvandlas till fabriksbränning? Härpå svarades, att om husbehofsbränningen fräntages jordbruket, skulle wlmogen få vidkännas allt för svåra följder, om ick: rent af få gå ifrån sina hemman. Alla, som yttrate sig, öfverensstämde deri, patt bränvinsbränningen brde oupplösligen förbindas med modernäringen, jordlruket, som vore derpå till stor del byggd. Önskningar uttalades väl om inkränkning i nuvarande bränvinsbränning, ja man yttrade till och med att största delen af bränningen några år härefter borde försvinna, men ett sådart steg borde ej tagas straxt, ty det vore jordbrukarnes ruin och om en sådan ätgärd vidtoges, hade allmogen ej annat att göra än vända ryggen åt sitt fädernesland och i nya verlden söka sig ett bättre hem. (!)