Aftonbladet – 17 mars 1854, sida 1

ISTOCKAZOI 5, den 17 Mars. Nya opinionsyttringar i bränvinsfrågan. Efter de talrika opinionsyttringar som förlidet år, före riksdagens början, utgingo från alla delar inom riket, uppmanande regeringen och representationen till genomgripande reformer i bränvinslagstiftningen, och hvilka opinionsyttringar voro de starkaste som här i landet någonsin egtrum, afstannade åter denna rörelse och man tycktes nu öfverallt vilja i tysthet afbida resultaterna af representationens behandling af den stora frågan, ända till dess inom Göinge härader i Christianstads län ett sammanträde utsattes till den 24 nästlidne Februari i Röinge, för den bränvinsidkande allmogen inom Östra och Vestra Göinge samt Gerds, Villands och Albo härader, hvilket sammanträde, af sjelfva inbjudningen dertill, syntes ämnadt att träda i opposition mot reformen samt söka att motverka dess riktning till någon likhet med hvad som eger rum i Norge. Nämnde härader utgöra också, jemte vissa delar af Blekinge, den mest bränvinsproducerande orten i hela riket. Den så kallade husbehofsbränningen har här uppnått en ganska hög utveckling, och med mycket sällsynta undantag hafva alla bönder och mindre hemmansegare der slagit sig på denna rörelse med den största ifver, så att det ej är ovanligt att bönder på till och med mindre betydliga hemman med sina husbehofspannor tillverka flera tusen kannor bränvin om året till afsalu. En lätt och för potatesodling i allmänhet särdeles förmånlig jordmån, i förening med temligen billig tillgång på bränsle, har också underlättat denna industri, med hvilken folkets åkerbruk, affärsförhållanden och flesta ekonomiska intressen allt för mycket sammanvuxit. Man räknar nästan lika mycket i bränvin som i pengar; arrendeafgifter kontraheras i bränvin, liqvider bestämmas oftast med hänseende till de penningar som kunna erhållas för årets bränvinstillverkning, och bränvinsleveranskontrakter mellan allmogen samt köpmännen i Christianstad och Sölvesborg utgöra den ymnigaste källan för penningeresurserna, emedan köpmännen stundom nära ett år förut gifva förskotter på kontraherade bränvinsbelopp. Christianstad och Sölvesborg skicka också de största bränvinsqvantiteterna till Stockholm, förstnämnda stad öfver Åhus, vid utloppet af Helgeå. Vid sådant förhållande kan man just icke undra på att allmogen i denna ort hyser fruktan för en större förändring i bränvinslagstiftningen, synnerligast om den skulle leda till inskränkning i husbehofsbränningen. Väl inse redan många bland de mera upplysta, attberörde industri numera är mera skadlig än gagnande. Så länge jorden icke var utmattad af allt för ofta återkommande potatesskördar utan gaf ovanligt ymnig afkastning af potates, och så länge de vackra bokskogarne, i förening med annan skogstillgång och torfmossar erbjödo rikligt och billigt brännmaterial för eldningen under tusentals bränvinspannor, tillskyndade bränvinsindustrien denna ort en tillförene knappast anad penningeinkomst och äfven välmåga. Numera ha förhållandena betydligen förändrats, jorden blifvit utmattad af den ständiga potatessättningen samt de vackra skogarne i allmänhet blifvit förstörda eller åtminstone högst illa medfarna, och i följd deraf priset å bränsle stigit. Dessa förändringar göra, att bränvinstillverkningen lemnar allt mindre fördelar samt hotar att för framtiden undergräfva ortens välstånd, helst de genom oränvinsbränningen öfverdrifvet uppjagade priserna å spanmål och andra lifsmedel hårdt trycka de fattigare delarne af arbetsklasserna samt göra dem ännu fattigare och i en förskräckelig grad öka fattigvårdens omkostnader. Man Börjar finna att den utbredda bränvinstillverkningen sålunda omkring sig spri-) ler allt större fattigdom, nöd och uselhetj, land de arbetande klasserna, på samma gång n ymnig tillgång på sprit i förening medl: lyrheten å de oumbärligaste lifsmedlen drifKOREA )