förordnanden föreskref han, det han skullc begrafvas såsom de fattige, läggas i fattigkista och nedsättas uti gemensam graf. Begrafningen var utsatt att försiggå förliden onsdag och hans vänner voro sammankallade till kl. nio på morgonen. Man märkte bland dem hr Carnot och historieskrifvaren Henry Martin, hvilka hade vakat vid hans sida under den sista natten, vår skald Beranger samt de mest framstående medlemmarne af polska emigrationen och de tvenne sista republikanska församlingarne. Men vederbörande, som med anledning af de symtomer som gifvit sig tillkänna inom en del af arbetarebefolkningen på årsdagen af Februarirevolutionen, trodde sig ha att befara en mer eller mindre talrik manifestation vid den utmärkte mannens anspråkslösa likbegängelse, lät bortföra hans stoft redan kl. 7 på morgonen, under betäckning af en stark afdelning polisbetjening. Invånarne i qvarteret, som misstänkte något dylikt eller blifvit tillockade genom åsynen af polisagenterna, slöto sig till den lilla grupp af vänner som kommit före den utsatta timman eller hade vakat vid kistan öfver natten; denna procession, som naturligtvis tillväxte under vägen, blef flera gånger afskuren af de vid gathörnen posterade trupperna och af de starka detachementer som annorstädes afbröto de vägar som leda till östra kyrkogården, dit man jemte kistan blott insläppte det lilla antal personer som polisagenterna funnit i sorghuset. Man tillägger att kyrkogården sedermera hela dagen var stängd för allmänheten. Det berättas att såväl denna som de föregående dagarne talrika arrestringar skett. ÅA. H.