Aftonbladet – 14 mars 1854, sida 1

Middagen hade förflutit under en djup tystnad, endast afbruten af det stackars barnets klagoskri, då Cornelia inkom med ett bref till öfverstinnan, som en bondpojke lemnat. Det var oförsegladt. Fru Stobege wuppvecklade det och hade knappast läst några rader, innan hennes man såg henne blekna och vara nära att svimma, Han emottog henne i sina armar. — Läs — ssade hon med matt röst, — 0, min Gud! den oförsigtigar och likväl så ädla flickan! i Hastig tog öfversten brefvet och läste fföljande: Min älskade och vördade fostermvor! Då jag kom till den kloke gubben, var endast hans hustru hemma. Hennes gubbe har gått förut till Skedbo bruk, och sjelf känner hon intet botemedel emot den här sjukdomen. Hon vill nödvändigt att jag skall följa henne dit, och bedyrar att ej det ringaste onda skall hända mig på vägen. Hon sade bestämdt: antingen följer jungfrun med, eller dör barnet! Ö, min älskade mor, för Guds skuld, förlåt min sjelfrådighet, men jag vågade ej tänka på all jemmer derhemma; jag följer med gumman. Jag står ju i Guds hand, under hans beskydd. Ännu en gång förlåt den välmenande om ock oförsigtiga Cecilia. Stobge kände en tår fukta sina ögon... Besynnerligt nog försvunno nästan alla hans farhågor vid genomläsningen af detta bref. — Gif dig tillfreds, min bästa Carin — sade han — jag tror nästan fullt och fast att intet oncdt händer flickan. Jag har så mångfaldiga gånger settt, att den som är så fullt öfvertygad om en sak, som hon tyckes vara, för den lyckas det mest äfventyrliga. Utomdess är en sådan qvinnas beskydd ej att förakta; soldaterna äro långt räddare för henne än för presten. FEMTONDE KAPITLET. Utan något hinder hade Cecilia och nor Cajsa passerat tullen och upphunno snart färjestälet. — Se så mamsell! — sade mor Cjsa — nu ha jag sjelf följt henne hit, men har icke td att gå längre. Se här, se hit, mamsell behöfver icke vara rädd; jag försäkrar henne, att det är beskedligt fok — se dit nu, till venster der uppe i skogen ligger stan. Så snar hon kommer öfver färjan, ser hon gångstigeny; den föl jer hon, och se så, Gud vare med mamisell! Jag är nä stan säker på att gumman följer henne hem som jag ha sagt. Farväl!