Aftonbladet – 13 mars 1854, sida 2

SE TRA VA tPUSSEN SVvaldae derpa en sådan förebråelse skulle smärta honom, om den komme från en man som Hume eller en annan ärlig reformvän. men af en man (sir Sheiley) som bade ingen rätt att tala i reformvännernas namn, hade den ingenting att betyda. Huset beviljade ajourneringen och satte sig såsom generalkommittå, att bevilja supplementaranslagen för armåen. I öfverhuset gjorde lord Aberdeen samma förslag, och försäkrade mot grefve Derby att det ingalunda var regeringens afsigt att låta billen falla. Billen om kustfartens öppnande fir fremmande fartyg har i underhuset erhållt andra läsningen, och kan således antaga; såsom beviljad. Regeringen har aflåtit ett cirkulär till samtliga ängfartygskompanier, med infordring af uppgifter på fartygens antal och dräigtighet ! samt det pris hvartill de för truppttransport kunde uthyras. Reform-Club skulle den 8 dennes gifva en afskedsmåltid åt Östersjöflottans befälhafvare sir Charies Napier, hvarvid lord Palmerston skulle presidera. Flottans afsegling hade blifvit uppskjuten några dagar i anledning af en nödvändig reparation på amiralskeppet Duke of Wellington, hvilken ansågs erfordra 4 å 6 dagar. En division af ångbätsfiottar, under Commodore Martin skulle ofördröjligen afgå till Nordsjön. Enligt en telegrafdepesch af den 4 Marg skulle regeringen hafva öfvergifvit tanken på ett statslån, och fylla b-hofven för ögonblicket genom utgifvande af 5 milkNoner skattkammarobligationer. Lord St. Leonards har på sitt gods Thames Ditton öppnat en asyl för fem soldathustrur och barn. Exemplet vinner efterföljd hos de öfrige medlemmarne af noblessen och medelklassen. Court Journal berättar att drottningen skall hålla en högtidlig revy med östersjöflottan nyss. innan den afseglar. Drottningen och prina Albert skola öfvervara mönstringen ombord på ångfartyget Solentx, Rustningarme bedrifvas med mycken skyndsamhet och Sir Charles Napier har förklarat att icke ett ögonblick är att förlora. TYSKLAND. I Wien har man inom åtskilliga politiska kretsar åter upptagit det bekanta Sciwarzenbergska projektet af 1851. Österike och Preussen skola, enligt detta förslag med alla sina provinser inträda i tyska förbundet. Det är härpå, som de tidningar göra afseende, hvilka tala om vigten af att under den närvarande tidpunkten, då Rysslands händer äro bundna, återupptaga den tyska frågan. Preussen. Egaren till Telegraf. Correspondensburau,, d:r Wolff har rest till Wien, för att från någon punkt i närheten af krigsteatern upprätta en dufvopost. Han hoppas härigenom erhålla nyheter 48 timmar tiägare. Ryska regeringen har enligt Corr.B,. börjat underhandlingar med Freussen, och fordrar, stödjande sig på äldre fördrag att Preussen icke förser de mot Ryssland Jfiendtliga skeppen med vapen, stenkol m. m. Preussiska regeringen har ännu icke afgifvit någon förklaring. ÖSTERRIKE. Till Voss. Zeitung skrifves frå Wien: Österrike har öfvertagit den förpligtdsen, att genast qväfva hvarje försök att fortplnta grekernas insurrektion till Servien, Bulgarien eller Montenegro, genom att ofördröjlgen besätta de hotade provinserna. Å andra sidan skall vid gränsen mellan Grekland och Turkiet uppstiällas en engelsk-fransk armåcorps af 20,000 man. Furst Metternichs gemål, född grefvinna af Zichy-Ferraris, har aflidit. SPANIEN. Man har underrättelser från Madrid af den 28 Februari. Hufvudstaden var lugn talrika detachementer af regeringens trupper örföljde de insurgenter som uttågat från Saragossa efter det misslyckade resningsförsöket, och förföljarnes syftemål var att förhindra de flyende att uppnå franska gränsen, till hvilken de ställt kosan. Ställningen ansågs emellertid ganska kritisk i landet och ingen kude förutse huru allt skulle sluta. En kongl. ordonnans ålägger generlkaptenen i Aragonien att föreslå hennes najestät de belöningar hvaraf de gjort sig örtjenta som den 22 Februari försvarade tronenoch allmänna ordningen. Ett dekret upplöser regementet Cordova. De officerare och soldater som icke deltagit i insurrektionen komma att inkorporeras i andra regementen. TURKIET. Från Bucharest berättas, att från Rysslandskola för närvarande 50,000 infanteri och 12,000 man man dragoner vara på marsch till Wallachiet, och att efter deras ankomst, Doniuöfvergången skall företagas. Det förut meddelade ryktet, att stofursten Konstantin skall komma till krigsteatern och taga öfverbefälet öfver ryska Donauarmåen, synes bekräfta sig. Så berättas från Buckarest, att furst Stirbeys palats inredes till hans mottagande. General Anrep skall ha ingifvit sin afskedsansökan. Siebenbirgiska blad meddela från krigsteatern: Mellan den 14 och 19 Febr. gjorde ryska kolonner flera demonstrationer mot Kalafat, som dock icke ledde till något resulat. Besättningen i Kalafat skall nu uppoå till 27,000 man. Från Asien hade man i Konstantinopel lugnande underrättelser. Det hade lyckatts Curschid Pascha (Guyon) att införa ordnimg och disciplin i armmåeen. Abdi Pascha, hvilken man kan tillskrifva att fälttåget icke lyckades och utan hvars betänksamhet man skulle kunnat uppnå de mest glänsande resultater, hade redan iterkommittill Konstantinopel. Curschid Pascha erhåller visserligen icke öfverbefilet i Asien, men är president i krigsrådet, af hvilket äfven lepolska öfverstarne Bystrzanowski och Branski äro ledamöter. Den värdighet af generalissimus, som blifrit tilldelad Omer Pascha gör honom till ottonaniska rikets tredje dignitär: endast sultaren sjelf och storveziren stå öfver honom