Aftonbladet – 9 mars 1854, sida 1

— Att jag känner mig ovärdig den nåd ers Maj:t velat tilldela mig. Drottningen, som både rodnade och bleknade, kunde ej bringa ett ord vidare öfver sina läppar. Prinsen åter, som ville hafva visshet i sin förmodan, inföll med en röst så mjuk som den man skulle kunna föreställa sig hos en räf, hvilken vill narra sig in i en hönssbur: — Stobee, jag gissar hvad ni vill säga, meen ni drifver öfver med edra skrupler; fastän holsteinare ... — Holsteinare — afbröt drottningen, som ej längre kunde styra sin vrede. — På denna sista tid hade jag gjort mig förvissad, att öfverste Stobee insett obehörigheten af hertigens af Holstein anspråk, och att han ville understödja min plan att utnämna min gemål till medregent. — Nådigaste furstinna, — svarade han undezr en djup bugningz — den trohetsed jag svurit ers majj:t, såsom Sverges utkorade drottning, och den af ers Maj:t sjelf besvurna regeringsform skall jag obrottsligen håaålla; men thronen, ledig vid Ers Maj:ts död, anser jag mertigen af Holstein med rätta tillhörig. Drottningen bleknade af harm. Prinsen utiropade: — Så höfves en ädel man att tala. Glöm hennes maj:ts förhastade yttranden, som endast förestafvades af hennes kärlek till mig! Jag har emottagit ständernas fullmagt som generalissimus, och såsom sådan skall jag alltid vara eder väl affectionerad. NIONDE KAPITLET. Klockan 5 på morgonen den 9 Juni insteg Wilkens i prins Fredriks sängkammare. Gud vete hvilka andar, som bevakade prinsens läger; men säkert är att han sof, och det rätt godt ändå. Han vaknade ej förr än kammartjenaren sakta vidrörde hans axel. — Donnerwetter, är ryssen redan här? — skrek han till och satt rak lång i sängen. — Icke det jag vet, men väl kuriren, somm enligt ers kongl. höghets ordres skall afgå till... — Jag vet, jag vet, fort hit med toffor ochh nattrock ! Få minuter derefter var han i sitt kabinett,t, der den unge kuriren med den fullkomligaste militäriskka hållning