Aftonbladet – 8 mars 1854, sida 2

och beslutsamma qvinnan syntes förintad af smärta. Hofslagen af en galopperande häst återväckte henne till sans. Hon uppreste sig till sin fulla längd; en vild glans brann i hennes ögon, hennes näsborrar vidgades, hennes kinder betäcktes af en flammande glöd. Med vild glädje utropade hon: han kommer, han kommer, han undgår ej sitt öde! O Gud, dig vare tack, som lemnade i min hand, att på hans brottsliga hufvud, utkräfva hämnd för min herres mord! Endast sålunda kan jag fullborda mitt dagsverke — och dö nöjd. Den vilda qvinnan, i sin ordning ett offer för missförstådd trohet mot sina länsherrar, skyndade att gömma sig under ruinerna af den förstörda borgen, för att der afvakta ryttarens ankomst. På tio stegs afstånd från Ingrids gömställe stannade baronen sin häst; han såg sig uppmärksamt omkring. — Här är tyst som i en graf, — mumlade han, — och nyss tyckte jag mig dock förnimma, några ljud. Men nej! det var endast inbillning ... Han kastade skygga blickar öfver nejden, öfver hafvet. Solen hade just gått ner; bergstopparne, den omkringliggande skogen, ruinernas spetsar förgylldes ännu af dess strålar, under det att ett djup mörker betäckte hafvet och dälderna. Förundrad öfver det vid denna årstid så hastigt tilltagande mörkret, såg han upp mot himlahvalfvet; tunga svarta skyar framvältrade med häftighet i dess mest hotande skepnader... Duwald ryste. — Fördömdt, att jag aldrig kan besegra intrycket af dessa ammsagor och min barnsliga mörkrädsla! — Han lät sina blickar irra öfver hafvet. På långt afstånd syntes höga massor af vågor framhvälfva sig, jagade af den sig närmande stormen, ehuru ännu ej ett löf rörde sig der han stod. — Det blir ett fasansfullt väder inatt! om jag skulle rida tillbaka? Nej fan heller; ett så godt tillfälle återkommer kanske aldrig; utom dess kunde för många spatserritter hitåt väcka misstankar; den skurken Dittmar lät mig nog förstå att folket härstädes pratade om nedgräfda skatter . . . Och för öfrigt hvad har jag att frukta? Ingen menniska synes till; allt är tyst som döden sjelf... Ännu en gång måste jag dock se mig omkring.