Aftonbladet – 8 mars 1854, sida 2

— Statsutskottets utlåtande, angående erforderliga medel för nu förestående utbetalningar å neutraltetskreditivet. Uti en till statsutskottet aflåten skrifvelse ha fullmäktige i riksgäldskontoret anmält att det å samma kontor nu anvisade serskilda kreditivet af 2, million rdr bko komme att öfverstiga kontorets nuvarande kontanta behållning, jemte det med hela sitt belopp, 1,000,000 rdr, å serskill räkning i rikets ständers bank innestående räntefria kreditiv, som riksgäldskontoret intill den 1 instundande Juli eger att begagna, helst kontante medel äfven tagas i anspråk för de under denna riksdag för landtoch sjöförsvarets behof anvisade extra anslag. Genom 166 8 af reglementet för riksgäldskontoret är väl föreskrifvet, att de för detsammas räkning uppköpte räntebärande obligationer skola, i den mån sådant för verkställigheten af riksgäldskontoret åliggande utgifter erfordras, antingen till inlösen uppsägas, eller på det sätt fullmäktige pröfva mest lämpligt och ändamålsenligt försäljas,, och riksgäldskontoret innehade nu dylika obligationer till ett belopp af 3,218,650 rdr bko, i allmänhet inlösbara efter 6 månaders föregången uppsägning; men fullmäktige ha, på såsom det synes ganska goda grunder, afstyrkt en forcerad utsläppning af dessa obligationer, hvaraf åtskilliga för allmänna rörelsen missgynnande förhållanden kunde uppstå. I stället ha fullmäktige på fler derjemte anförda skäl hos statsutskottet gjort framställning om tillåtelse för fullmäktige att, utan ovilkorligt iakttagande af stadgandet i ofvan åberopade 166 S af riksgäldskontorets reglemente, få, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i samma reglementes 147 och 169 SS meddelade föreskrifter, gå i författning om upplåning af de medel, som, utöfver riksgäldskontorets härtill disponible kontanta tillgångar, kunna erfordras för ifrågakommande utbetalningar å det på riksgäldskontoret nu anvisade särskilda kreditiv; samt att denna upplåning alltså måtte få verkställas emot riksgäldskontorets obligationer, ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid neller efter föregången uppsägning, hvarvid fullmäktige ansett det böra till deras bepröfvande öfverlemnas att, med hänsigt till de vid upplåningen sig företeende omständigheter och förhållanden, bestämma räntevilkoren samt fastställa betalningsterminerna föl dessa obligationer, hvilkas förfallotid dock ej finge utsättas sednare än tio år efter de. ras utgifningsdag; och borde vid obligatio: