Aftonbladet – 8 mars 1854, sida 1

RE ET EEE hvilken helt och hållet innefattas i hr von Vinckes föredrag, som, på samma gång han försvarade sitt amendement, hvartill jag straxt skall Fomma, icke tvekade att förklara, att finansministerns med en berömdvärd öppenhet framställda budgetöfversigt var i allmänhet tillfredsställande, ehuru han och bans politiska vänner måste votera emot vissa enskilda bestämningar. Herr von Vinckes amendement gick ut på att icke votera budgeten längre ön till och med den 31 Juli 1857, det vill säga för tre år. Man vet i sjelfva verket att enligt konstitutionen af den31 Januari 1850 uppbäras de en gång voterade skatterna allt frangent och under alla förhållanden, utom och vd sidan af budgeter, ända till dess de upphifvas af en ny lag, som följaktligen erfordra: de båda kamrarnes samtycke och regeringens stadfästelse. I förkastandet af en budget ligger således i Prcussen ännu icke vägrandet af skatterna. Man begriper häraf, att venstern önskade en begränsning af den kredit, hvilken hon till följe af den allmänna ställningen samtyckte att bevilja regeringen. Icke des:o mindre förklarade hr von Vincke, att ett förJT kastande af lagförsaget kunde medföra äfvertyrliga följder. Jag och mina politiska vänner, sade den hedervärda talaren, hafva haft talrika anledningar till misstroende mot ministeren; men man får dock erkänna att hon lärt åtminstone någonting under de tre sista åren; det nirvarande ögonblicket bör förmå oss att wderJordna fosterlandskärleken alla andra konid: rationer. Ni kan lätt tänka hvilken sensition denna lika värdiga som manligt öppna bekännelse måste åstadkomma. Hr von Vincke vände sig derefter till den yttersta högern, hvilken 1 lagförslaget befarade en förlust af några eländiga thaler, och riktade några ljungande ord mot den lumpna och egennyttiga oppositionen hos detta parti, som alltid och i allt gjort ett med regeringen, men nu vän der sig emot den samma, när det kommer i fråga att göra nägra penningeuppoffringar för det allmänna bästa. Dessa herrar, sade herr von Vincke, se ut som de ville säga till regeringen hvad Schiller i sin berömda tragedi låter Wilhelm Tell säga till Gessler — — — — — I etterormens vilda gift har du Det fromma sinnets mjölk hos oss förvandlat. Detta stack hr von Gerlach, den mest junkeraktiga af alla junkrarne. Han uppstod för att under kammarens högljudda skratt tlkännagifva att äfven han ämnade rösta för lagförslaget. (Det är rimligt att hr von Gerlach undantagsvis sjelf icke eger något brärneri; han åtnöjer sig m:d att bräcna gift at liberalismen. Förlåt mig ordleken!) Men ha s parti följde honom icke, och lagen voteriads-. såsom jag ofvan segt, med en betydlig mejoritet, trots de högvälborna bränvinsfabriikenterna. Jag skickar er både kommissionens och regeringens förslag. Det första, till hvilket regeringen sedan öfvergick, har följjande lydelse : Vi Fredrik Wilhelm med Guds näde, konumg cf Preussen c., förordna härunder, med kamrarnes san tycke följande : 4 1. Regeringen bemyndigas att förhöja 1) från den 1 Augusti 1854 det genom kungöre!sen af den 16 Juni 1838 bestämda beloppet a den skatt som skall utgöras för beredande af bränyn cr spanmål och andra mjölhaltiga frukter; nemlige : a) den allmänna satsen för hvarje 20 qvart (on:kring 10 kannor) af de till mäskning eller misker jäsning brukade kärlen, och för hvarje tillmäskning, från 2 till 3 sgr (omkring 8 och 12 sk. rgs.) b) satsen för landtbruksbrännerier, hvilka endast be drifvas från den 1 November till och med d. 16; Maj, endast begagna egna råämnen och på en dag ej irmäska mer än 900 qvart, från 12, till 2!, sgr för 20 qvarts mäskrum, samt att 2) vid utförsel af bränvin eller dess användande till techniska ändamäl äfven framdeles i proportion mot len gjorda förhöjningen bevilja den hittills medgifnau skatterestitutionen. 2. Finansministern uppdrages utförandet af denna ag. Regeringens förslag fastställer en öfvergångsskatt från den 1 Augusti 1854 till den 1 Augusti 1855 af 2!V, och 2 sgr.) Jag bör tillägga att inledningsformeln XVi Fredrik Wilhelm, c., som kammaren vid eti föregående lagförslag hade öfverlemnat åt reseringen att redigera — hvilket hade sin poitiska betydelse, — denna gång bibehölls med 130 röster mot 121. Man ser att det nu har blåst en annan vind öfver vårt parlament. Jag skickar er särskildt, under korsomslag, kommissionens berättelse, äfvensom regerinsens motivering; likaså ett annat, äfvenledes f kammaren antaget lagförslag angående förvöjd införselstull på drank; med undanteg af len af bier och vin. Jag har nu att berätta er den mest utonorlentliga tilldragelse, som det på mer är två rs tid varit min lott att berätta för Atonladets läsare. Måhända känner ni den rdan enom tidningarne; i detta fall återstår mig ndast att tillägga några ord till dess förlaring. Den yttersta högerns junkrar, som på sista iden mången gång sett sin tidning Neue reussische eller den så kallade Kreutz — —V — RR 23 tånd och klokhet; jag känner få, som så äcka min uppmärksamhet. Vore det råga