Aftonbladet – 8 mars 1854, sida 1

Article Image
———— ovanligt förstånd och klokhet; jag känner få, som så förstått att väcka min uppmärksamhet. Vore det rågo man kunde invända mot henne, skulle det vara hennes tro på ett öfvernaturligt väsendes ingripande i menniskans öde. Men — må hvar och en ha sin religion — min blir: klokhet och förstånd — Detta. fruntimmer har en för märkvärdig fysiognomi, och sådana ögon sen! När hon ibland fäste dem på mig, kände jag, trots all.hennes artighet, liksom en iskyla löpa öfver ryggen. Hvar har jag sett dessa ögon förut? Plötsligt stadnade baronen: Jo nu har jag det; det vår spåkäringen Ingrids på min fasters gods; henne kinde jag heller aldrig riktigt se i ögat. Ha ha! — barnen råkade i skratt, — der ha vi det! för att den stackars baronessan nu har lika ögon med en spåkäring, så har bon nästan skrämt mig. Likväl ville bilden icke vika från baron Duwalds syn. — Om jag någonsin känt henne — fortfor han — skulle jag gå ed på, att menniskan bär ett outsläckligt hat till mig, och ej kan ge sig ro, förrän hon — som bonden säger — fått se mitt hjertblod. Besitta — tillade han efter en stunds tystnad — att jag ej kan fördrifva denna qvinna ur mitt sinne! Skulle jag tro på järtecken, så Gud vet hvad jag ej kunde inbilla mig. — Men är jag icke en riktig narr som går så här och fantiserar, i stället för att handla... Han ringde. — Petter, — sade han till den inträdande betjenten — baron Knorring har ställt sitt stall till min disposition under den tid jag vistas här. Finns det några goda ridhästar? — Ja nådig baron, präktiga kreatur... präktiga som. fan. — Jag vill bese dem. Kanhända att jag redan mot aftonen, gör en liten promenad till häst för att se stacdens omgifningar. — Något skyggt, utan att kunna görar sig reda hvarföre, frågade han: betjenten, om baronesssan, som hitkommit på samma fartyg som han, ännu hade irest. — Nej, hennes nåd skulle just resa. Vagnen var redan framkörd, hennes saker inpackade och hon sjelf skulle stiga upp, då hon blef så sjuk, att hon måste bäras tillbaka i sitt rum och genast gå till sängs.

8 mars 1854, sida 1

Thumbnail