Aftonbladet – 7 mars 1854, sida 2

tt samma regering inskränkt sig att för närarande tillstyrka begärandet af nämnde beopp, ehuru H. M. Konungen uppgifvit 500,000 peciedaler kunna blifva för ändamålet bevöfliga, hvilken afprutning motiverats dermed tt om vidare medel erfordrades, hade man itvägen öppen att derom då göra framställing till representationen. Detta är just hvad lågra af de liberala ledamöterne inom vår gen representation androgo i fråga om det vär begärda neutralitetskreditivet, ehuru man 108 oss icke ville det minsta lyssna till dessa undraganden. Afskrift af Norska regeringens förslag af deni 18 Februari 1854. Chefen för finansoch tulldepartementet, statsrådet Brettevil!e, har föredragit följande: Under den 8 i denna månad har det behagat H.l M:t att tillkännagifva och befalla som följer: 1. H. M:t vill härmed gifva norska regeringen tillfälle att erhälla fullständig kunskap om de underhandlingar och ätgärder, som från H. M:ts sida egt, rum med afseende på den neutrala ställning, som H. M:t för de förenade rikenas räkning, i förening med konungen af Danmark, funnit sig böra intaga för denl, möjliga händelse att de politiska förvecklingarne i Orienten och det mellan Ryssland och Turkiet utbrutna kriget skulle leda till fredsbrott mellan flera af de europeiska makterna. I det H. M:t derföre tillställer norska regeringen afskrifter af hosföljande protokoll bifogade handlingar, hvilka på grund af sin diplomatiska beskaffenhet, liksom detta protokoll, af norska regeringen måste Lehandlas såsont hemlig sak, — vill H. M:t, som för Sverges räkning har lå:it dessa handlingar komma till Rikets Ständers hemliga utskotts kännedom, i brist på något i Norges grundlag deremot svarande, härmed nådigst hafva ålagt h. exe. ståthållaren, att till ett utskott af Storthinget afgifva ett, dock alldeles förtroligt meddelarde af samtlige Ifrågavarande handlingar, hvilkas allmännare offentliggörande deras diplomatiska beskaffenhet och innehåll icke tilläter, samt vid detta tillfälle på H. M:ts vägnar tillkännagifva följande: H. M:t är förvissad att detta utskott, sedan detin hemtat allt som i denna sak hittills förekommit, skall inse att H. M:t på ett för de förenade rikena och deras vigtigaste fördelar tryggande sätt har sökt tillförsäkra Norge och Sverge en, under möjligen inträffande händelser, oberoende ställning. Med oinskränkt förtroende till norska folkets fosterlandskänsla förlitar sig H. M:t tryggt uppå, att Storthinget skall finna den af H. M:t följda politik och beslutade fullkomligt neutrala ställning lika så värdig vär ära och sjelfständighet, som nödvändig för upprätthållandet af vårt materiella välständ. H. M:t inser, att omständigheter, som det icke stär i mensklig makt att förutse, kunna göra denna ställning vansklig; men liksom H. M:t med allvar och kraft vill sträfva att besegra möjligen inträffande hinder, lika öfvertygad är H. M:t derom, att hos de förenade rikenas nu församlade folkrepresentanter finna det bistånd och den samverkan, som skola vara ett troget genljud af de känslor, med hvilka underrättelsen om den af K. M:t beslutade neutraliteten, säväl i Norge som i Sverige, blifvit mottagen. Denna neutralitet är grundad i sakernas natur, men om de mellan andra makter uppkomna stridigheter än äro oss främmande, så kunna de dock icke blifva utan inflytande på oss och våra förhällanden. I öfvertygelsen om vår rättighet att intaga den sjelfständiga ställning, som dessa kräfva, böra vi med kraft, enighet och fosterlandskärlek möta hvarje våda och svärighet, och icke sky något nödvändigt offer för att uppnä det åsyftade ändamålet. Begge de förenade rikenas vigtigaste fördelar kunna, om än i olika grad, röna inflytande af de förestående händelserna. För Norge är isynnerhet en ostörd handel och sjöfart af oberäknelig vigt; men för att ernå detta goda skall Storthinget inse nödvändigheten af att Norge, liksom det redan är af Rikets Ständer till någon del beslutadt för Sverige, sätter H. M:t i stånd till att med kraft upprätthålla de i neutralitetsförklaringen stadgade bestämmelser, samt öfverhufvud, under ett möjligen inträffande krig mellan Europas större sjömakter, att kunna värna vära kuster och hamnar, samt skydda vär handel och sjöfart. Till detta ändamål sko!a sannolikt rustningar både till lands och sjös, samt flera ätgärder för försvarsväsendet, befinnas nödiga. Dä omfånget af dessa beror på omständigheterna, ser H. M:t sig blott i ständ till att, i den proposition som i afseende härå till Storthinget inlemnas, nämna ett ungefärligt belopp, hvars användande skall blifva afpassadt efter hvad sträng nödvändighet kräfver. H. M:t bemyndigar utskottet att meddela Storthingets öfriga medlemmar den af H. M:t afgifna neutralitetsförklaringen samt de punkter af handlingarne, som skola för utskottet närmare angifvas. Den fullständigare öfverblicken öfver denna för begge de förenade rikena sä vigtiga sak skall sätta utskottet i stånd till att för Storthinget uttala sin derpå grundade öfvertygelse om ändamålsenligheten och nödvändigheten af hvad H. M:t kan finna sig föranledd att föreslå. 2. H. M:t ålägger härmed den norska regeringen att i anledning af ofvan omförmälda framställning afgifva underd. betänkande öfver en af H. M:t pätänkt näd. proposition till det nu församlade Storthinget om beviljande af omkring 500,000 Spd. till bestridande af de utgifter, som äro oundgängligt nödvändiga för upprätthällande af de förenade rikenas neutralitet och för förberedande åtgärder till att kunna möta möjliga eventnualiteter i detta afseende i hvad angär Norge.r Till följe häraf skall den norska regeringen afgifva sitt underd. yttrande om saken, och har det blifvit detta departement anförtrodt att ingå med betänkande härom. Som betydliga penningemedel äro af nöden för verkställande af de åtgärder, som, efter hvad i ofvannämnde nåd. meddelande blifvit upplyst, mäste vidtagas, och som för detta ändamäl ingenting ännu blifvit beviljadt, så anser departementet för otvifvelaktigt att man i detta hänseende mäste vända sig till Storthinget, och får derföre underd. tillstyrka, att en kongl. näd. proposition måtte i detta afseende föreläggas Storthinget. Då det af sig sjelf förstäs, att Norge under närvarande omständigheter och till det bruk, hvarom här blifvit taladt, mäste efter förmäga och i passande förhållande bidraga till hvad för bäda rikenas ära och säkerhet fordras, så kan här endast vara fråga om huru stort belopp det för tillfället kan vara nödigt att begära af Storthinget. H. M:t har nädigst behagat begränsa den summa, om hvars beviljande en nådig proposition skall föreläggas Storthinget, så att densamma icke skall öfverstiga 500,000 Spd. Det är emellertid obekant för departementet till hvilken utsträckning och af hvilken beskaffenhet de ätgärder komma att vidtagas, som för tillfället kunna anses nödvändiga för ändamålets uppnäende; äfvensom utvecklingen af de händelser, sm föranleda åtgärderna, möjligen kunna få den päföljd att antingen ett större belopp, än det nu omnämda, kan komma att fordras eller ock tvärtom att man kan hjelpa sig med en mindre summa. Under dessa omständigheter har departementet ancett det vara riktigast att den summa. som StorthinTEN STRROE