Aftonbladet – 7 mars 1854, sida 1

hen a oe a a. a AH SOM halva nog höga platser i det höglofliga huset. Förståndet, insigterna och erfarenheten kunna vil ej anses vara något monopol för de främsta bänkarne på riddarhuset, men då så ej är, har man svårt att försvara det privilegium de gifva till ordförandeskap vid riksståndens gemensamma förhandlingar. Att detta förs nu likasom 1844 skall vinna de tre ofrälse ståndens bifall måste tagas för afgjordt, churu presteståndet, under itt nog långt gångna beroende af de adliga sympatierna, vid scdnaste riksdag instämde med adeln i ett förklara förslaget vara hvarken nödigt eller nyttigtv. Men deremot kan man frukta att riddorhuset ej heller denna gång är benäget för den lilla koncessionen till åstadkonsmande af mera jemlikhet mellan stånden samt ctt limpligare sätt för utseende af skickliga personer för ordförandeplatserna. Då emellertid allmänna meningen icke blott hos nationen, uitan äfven inom sjelfya adeln numera ogillar sjtellskrifvenhetsprincipen, hvilket nu sedn ganska tydligt framlyste på riddarhuset under diskussion:n om det nyligen förkastade hvilande representationsförslaget, då de flesta af dem som yttrade sig antingen för eller mot förslaget, läto förstå sitt underkännande af denna princip, kunde det väl vara på tiden att åtminstone i förevarande fråga öfvergifva samma princip, och om detta ej sker, mer sådant att af nationen uppfattas ytterligare bevis derpå, att adeln någon allvarlig mening med sina tid citer annan framstillda yttranden om någon mera likställighet i politiskt hänseende med de öfriga delarne af folket. Vill adeln ej medgifva ett så beskedligt anspråk som åct nu ifrågavarande på litet mera jemlikhet inom svenska nationen, så upphöra nästan alla förhoppniagar på adelns beredvillighet i denna riktning, och på samma gång komma nationens fordringar derpå snarare att ökas än minskas, för att göra sig gällande så snart konjunkturerna gifva stöd åt dylika fordringar. I en sådan tid som den närvarande, vore det väl om rikets första stånd noggrannt öfvervägde, hurnsom en billig eftergifvenhet å dess sida skulle mildra ståndssplitet och söndringen inom samhället samt derigenom bidraga att bilda den endrögt och samverkan, som nu vore så önskvärd, cch vi hoppas att riddarhuset icke må förbise dessa förhållanden. Näst efter frå ordförandeplats an om val till förenämnde synes oss förslaget om årIl ga revisioner vara förtjent af deltagande. Vid sista riksdag bifölls det af tre stånd. Må det nu godkännas af alla fyra. Det af rådman Björck vid sista riksmöte motionerade förslaget, att regeringens proposition om statsverkets tillstånd och behof borde följas af förslag rörande sättet att fylla nämnde hehof genom bevilln ngar innefattar jemväl ett icke oväsentligt framsteg. Regeringen bör väl icke endast hafva till åliggande att begära penningar af ständerna för uppgifna ändamål utan äfven att efter en omfattande pan för hela beskattningsväsendet afgifva förslag för åstadkommande af de för samma ändamål erforderliga statsinkomster. Att frågan om utländske mäns naturalisation bestimmes genom en af Konung och ständer zemensamt stiftad lag vore också onekligen en förbättring. Nu hänföres denna fråga under den af regeringsmakten uteslutande becoende s. k. ckonomiska lagstiftningen, och behandlas i följd deraf efter de mest omvexlande, grundsatser. Än fordras tre års, än två ärs och än ännu kortare tids vistande i riket för vinnande af svensk medborgarerätt, och en dylik osäkerhet är ej heller lämplig. Ett steg till förbättring vunnes derföre genom det, hvilande förslagets antagande. Ar 1851 antogo adel, prester och borgare till hvilande förslaget, att hvarje af riksdagsman inom stånden väckt förslag skall utan remiss nedläggas, om två tredjedelar af ståndets närvarande ledamöter förena sig om ett sådant beslut, men bömderne ogillade detta förslag, som åsyftat att motverka omogna och obefogade motioner. Då erfarenheten denna riksdag mera än på länge visat skadligheten af den riktiga syndaflod af motioner som väckas inom stånden, kan man icke annat än önska intagande af berörde förslag, som möjligtvis i någon mån skulle stäfja motionsraseriet, utan att tillfoga de enskilda representanternes motionsrätt nagon i minsta mån farlig inskränkning, då. tvåtredjedelars pluralitet erfordras för umdertryckandet af en motion. Om t. ex. en sådan pluralitet inom bondeståndet uttalar sig för nedläggande af en motion, är det också ganska säkert, att den förtjenar ett dylikt öde. Vi hoppas derföre att ifven bondestå.:det nu må omfatta detta förslag. Beträffande de öfriga förslagen få vi blott i största korthet omnämna, att vi, utar att finna några betänkligheter emot der. a dem innebära några förbättring En förenklad behandling uf kottets betänkanden; upphörande af bevillningsutskottets skyldighet att ovilkorligen vid hvarje riksdag ånyo pröfva grunderna för bevillningen, fven om inga frågor derom inom stånden väckas; öfverflyttande från förstärkta statsntskottet till förstärkt bevillningsutskott af de frågor som angå bevillningen, hvilka blifvit af sistnämnde utskott behandlade och utredde; enahanda bestämmelse i riksdagsordningen för valet af Stockholms representanter som för de andra städernas; den föreslagna förändrade redaktionen af 3 mom. i 14 5 riksdagsordningen, angående grunderna för röstberäkningen vid städernas riksdagsmannaval, åsyftande mera lätthet att deri vinna en billig ändring, då de, såsom t. ex. i Götheborg, äro af den beskaffenhet, att tre personer bland 550 väljande kunna disponera öfver en tredjedel af hela röstbeloppet; samt förslaget till en ändamålsenligare organisering af de sammansatta utskotten, som nu stundom blifva alltför oformligt talrika, — alla dessa förslag innefatta väl icke några stora reformer i vår konstitutionella författning, och torde det derföre af mången anses med likgiltighet, antingen de förkastas eller antagas, och vi lägga icke heller nåsvon utomordentlio vict nå dam man 1 orunc atsuts.