Aftonbladet – 7 mars 1854, sida 1

STOCKHOLT, den 7 Mars, öd De från sednaste riksdag hvilande förslagen till partiella förändringar i regeringsformen och riksdagsordningen, för hvilka vi för några dagar sedan redogjort, skola i morgon företagas till slutligt afgörande hos Rikets Ständer. De flesta af dessa förslag äro icke af någon större politisk betydenhet, men de synas oss, med ett enda undantag, innefatta så beskaffade förbättringar i våra grundlagsstadganden, att det vore önskligt att de vunnc framgång, helst erfarenheten vid flera riksdagar visat huru stora svårigheter uppstå emot de mera omfattande grundlagsförslagen, hvadan det är skäl att ej förkasta de mindre, så snart något godt derigenom kan erhållas. Vi förorda också hvarje grundlagsförslag, som medför någon verklig förbättring, äfven om den är mindre väsentlig, och vi höra således icke till dem som sägas önska allt eller intetv. Men vi äro dock bestämdt emot alla sådana reformer som, ehuru i vissa delar lofvande förbättring, äro behäftade med det hufvudsakliga felet att i stället att bidraga till utbildande af representationens sjelfständigz verksamhet och betryggande af densammas konstitutionella rätt, i ett eller annat hänseende kunna hota med skadliga inflytelser på dess politiska-oberoende eller som ytterligare utvidga kretsen för regeringens godtycke. Af sistnämnde anledning är det äfven som vi afråda antagandet af det nu hvilande förslaget till den ändring i 28 S regeringsformen, att Konungen skulle, efter vederbörandes hörande eller uppå deras framställning,, ega till vissa lärarebefattningar och till läkarebefattningar kalla och befordra utländsk2 män. Förslaget är nemligen så redigeradt, att Konungen här genom grundlagen skulle få rätt att, med åsidosättande af eljest föreskrifna och för alla inhemska kandidater gällande befordringslagar, kunna så godt som helt och hållet godtyckligt befordra utländningar. Ett sådant förslag är icke någon förbättring utan en verklig försämring af grundlagen, och då vi i afseende derpå hänvisa till en längre fram i bladet införd insänd artikel i ämnet, inskränka vi oss att här förklara, att det väl kunde vara bra om utländske lärde icke vore uteslutne från all möjlighet att vinna anställning såsom lärare här i landet, men att en sådan anställning icke bör medgifvas utan i öfvensstämmelse med befordringslagarne. Ett annat befordringssätt skulle kunna medföra allt för mycken orättvisa emot infödde sökande. : Bland de andra förslagen, hvilka vi gerna skulle se antagna, sätta vi i främsta rummet det om upphörande af adelns sjelfskrifvenhet till ordförandeplatserna i utskotten och andra rikets ständers delegationer, såsom utskottsafdelningar, nämnder och revisorer samt fullmäktige i banken och riksgäldskontoret. Att adelns ledamöter härtill skola hafva uteslutande rätt, och det efter nummerföljden på riddarhuset, är på samma gång en orimlighet och en förnärmelse emot de öfriga delarne af representationen, som välicke böra anses ovärdiga till ordförandeplatserna och som ofta skulle för dem erbjuda mycket mera lämpliga personer än som nu genom nära nog ett slags slump dit insättas. Den rådande majoriteten på riddarhuset har också ganska ofta ej så liten svårighet vid utskottsvalen att