Aftonbladet – 6 mars 1854, sida 1

STO KLOLAR, den 6 Mars. Det stora europeiska dramats förlåt uppgår omsider, efter ett årslångt förspel af krigsrustningar och fredsförsäkringar, af hopp och fruktan, af oro och ovisshet, och handlingens hufvudpersoner inträda på scenen. Det finns icke mer någon utsigt till fredens bibehållande, eller ens til! krigets inskränkande inom ett aflägset hörn af Europa. Allt hvad vii dotta ögonblick förnimma från östern och från vestern gifver vid handen att vi stå vid randen af händelser, hvilkas utgång ingen mensklig beräkning kan förutse. Ryska kejsaren har svarat på Ludvig Napoleons bref, och offentliggjort både bref och svar i sin egen officiella press. Vi meddela längre ned i bladet, efter Posttidningen, detta sednare dokument, tillika med ett genast derpå utfärdadt manifest till ryska nationen, som i sjelfva verket icke är något mer eller mindre än en öppen krigsförklaring mot de vestra makterna. Dessa aktstycken äro utan fråga det märkligaste af allt det märkliga som de två sista dagarnes utländska poster bringat oss. Det vestra Europas kolossala rustningar voro oss ingen nyhet; de inbördes strider, som synas vilja sönderslita den pyreneiska halfön, kunde icke länge låta vänta på sig, och den under så lång tid från ordningens heliga rike underblåsta upprorslågan bland Portens grekiska undersåter skulle en gång slå ut i vilda flammor. — Allt detta kunde man beräkna; men attryska czaren skulle i den ryska pressens spalter framlägga sin brefvexling med Frankrikes kejsare, med en brådska liksom fruktade han att dessa akter på andra vägar skulle komma till hans undersåters kännedom, det var en hyllning åt offentligheten som man från detta håll knappast kunde vänta sig. Det synes såsom äfven han, den oinskränkte envåldsherrskaren, känt behofvet att vädja till sitt folk och försöka ctt rättfärdigande af sina handlingar i detta folks ögon, innan ännu saken kommit till det sista afgörandet. Nu, om någonsin, gäller det för honom att elektricera sina råa horder till strid på lif och död mot de fria och civiliserade folken i det vestra Europa. Vi betvifla ej att hans konstfullt lagda ord skola utöfva den beräknade verkan på dem, för hvilka de i första rummet äro ämnade. Inför det öfriga Europa skola de endast sätta kronan på det system af underhändlingskonst, som engelska kronans ministrar nyss så dräpande karakteriserat i engelska underhuset. Knappt hade storbritanniska regeringen för Europas ögon framlagt de diplomatiska urkunderna, hvaraf det visat sig att Ryssland, ännu innan furst Menschikoff anträdde sin sällsamma beskickning, hade förberedt allt för Donaufurstendömenas besättande, förrän ryska czaren försäkrar att denna ockupation ännu endast är tillfällig,, och att den är föregången och till en stor del föranledd af de förenade flottornas uppträdande i Dardanellernas grannskap! Och medan det engelska parlamentets murar ännu genljuda af anklagelser mot detta länds regering för dess lättrogenhet mot ryska försäkwngar, för dess undfallenhet