Aftonbladet – 3 mars 1854, sida 2

endast kommendera en reservkår. De nyskapade garderna skola bilda kejsarens lifvakt och kallas kejsarens garder,. Det hvarje år i närheten af Paris, förut i Compiegne och sednast i Satory, uppslagna läger för de trupper som hålla garnison i hufvudstaden och dess omgifning, lärer nu af sanitära orsaker komma. att förläggas till Vincennes. Under loppet af de sednare dagarne hade i Paris verkställts talrixa arresteringar, synnerligen i förstäderna, men hvilkas omtalande blifvit tidningarne på det strängaste förbjudet. Det säges ha varit fråga om en för den 24 Febr. aftalad manifestation. Nyligen bildades, som läsaren påminner sig, en syndikalkassa för bagarne i Paris, hvars upppift är att utgöra en mellanlänk mellan staden och bagarne i hvad angår dessas godtgörande för de förluster de lida till följd af tvångspriset på bröd. Denna kassa lärer hafva ganska svårt att uppfylla sitt åliggande. Den har blifvit bemyndigad att utställa obligationer till ett belopp af 24 millioner fr., men lärer ännu ej ha kunnat placera mer än 700 000 fr. Man fruktar derföre, att om det närvarande tillståndet förlänges, skall staden se sig nödsakad upptaga ett lån föratt kunna godtgöra bagarne. Från September, då tvångspriset först påbjöds, oc till den 31 Jan. utgör deras förlust omhking 10 millioner fr. och innan Augusti månad, till hvilken tid tvångspriset måste fortfira, kommer den att stiga till 23 å 24 millioner. Förvaltningsrådet för den stora expositionen har haft företräde hos kejsaren, som dervid uttalade sig högst hgnande i afseende på krigets möjliga inflytanle på expositionen. I Havre befunno sig öfver 4000 utvandrare. De sednaste underrättelserna innefattas i öfrigt uti följande depesch: Paris den 24 Febr. f. m. Monitören offentliggör ett dekret, genoma hvilket reserverna för åren 1848 och 1849, utgörande tillsammans 80,000 man, inkallas till tjenstgöring,. Kursen på statspappcer noterades den 23 Febr.; 4V, 94 96. —; 3 4 66,63. ENGLAND. Sista underrättelsen innehålles i följande telegrafdepescher: London den 23 Pebr. I underhuset förklarade i dag Jord J. Russell, på en fråga af hr Horsfall, regeringens åsigt vara, att de neutrala makternas och deras undersåters intres-sen enligt folkrättens bestäimmelser under närvarande omständigheter hafvca anspråk på största möjliga skonsamhet och wndfallenhet å brittiska regeringens sida. London den 23 Febr. I underhusets session i dag besvarade lord J. Russell en till honom stä.ld interpellation derhän, att det med Frankrike afslutade fördraget om upprätthållande af Portens integritet icke omfattar de fria tscherkess-stammarne. Tillika, förklarade han, att det icke var honom bekant, att franska kejsaren hos konungen af Grekland inlagt reklamation angående uppviglingar, genom grekers inblandning, af sultinens undersåter., Southampton den 22 För. De till expeditionskåren hörande batajonerna af gardes-, grenadieroch Cold-Stream-garde-regementet hafva just nu inskeppat sig till Malta., Tidningarne innehålla mu fullständiga redogörelser för underhusets ssession den 20 Febr., hvarest, såsom vi i tisdargs nämnde, Cobden hade angripit regeringems politik, på den grund att dess inblandning i den orientaliska frågan var onödig; han påstod att Turkiet förtrycker ej blott sina kristna, utan äfven sina muhamedanska undersåter, att Englands handel med Turkiet ej kunde ställas vid sidan af dess handel med Ryssland, att svårigheterna af ett krig med Ryssland voro betydande, då största delen af Europa hade förbehållit sig att förblifva neutralt. Skulle England nödvändigt bistå Turkiet, borde man inskränka sig till ett sjökrig, ty med 20,000 man vid Donau uträttades ingenting. Saken hade kunnat vara slut om man tvungit Porten att antaga Wienernoten. Lord J. Manners tadlade tvärtom regeringers lättrogenhet och undfallenhet mot Ryssland. Horsman uppträdde mot Cobden. Sidney Ilerbkrt försvarade ministören. Disraeli kriticerace regeringens politik, som ej tidigare genomskådat Rysslands afsigter, utan ådagalagt antingen en otrolig grad af lättrogenhet eller också rent af en obegriplig undfallenhet för Ryssland, samt tadlade äfven ministåören för densammas underlåtenhet att af Preussen och Österrike fordra bestämda förklaringar öfver dessa makters afsigter i händelse ett krig utbryter. Lord Palmerston medgaf, att landet stod vid randen af ett krig och att folket hade rätt att fordra noggranna redogörelser af regeringen. Men handlingarne hade blifvit framlagda och hvar och en kunde döma deröfver. Hade ministeren handlat lättroget eller visat undfallenhet för Ryssland, så återstode intet annat än att genom ett misstroendevotum aflägsna den från affärernas ledning. Pen anklagelse man gjort regeringen att hafva visat för mycken efterlåtenhet, borde nu blicen anledning för folket att sluta sig till heme och taga kriget och dess börda såsom en amdviklig nödvöndighet. Talaren visade nu med depeschernas tillhjelp, att regeringen ej visat lättrogenhet mot Ryssland, som gifvit de bestimdaste för säkringar om att frågan endast rörde de he. liga orterna. Han måste med ledsnad be. känna, att ryska regeringen och dess agenter från början till slut sökt undflykter och begagnat sig af alla grader af sanningslöshet, Med hotelser hade England ingenting vunnit, men nu är det helt annorlunda rustadt än för ett halft år sedan. För Preussen och Österrike hade frågan en större betydelse än för England, ty om Ryssland finge fast fot i Turkiet, vore det slut med deras sjelfständighet; men dessa makter voro ej mycket fallna att bryta med Ryssland, och man måste derföre på omvägar; vinra deras medverkan. Lord Palmerston vedelade derefter några yttranden af Cobden on Turkiets stillastående i politisk utvecklirg. Slutligen erinrade han huru Rysslands nakt alltid blifvit öfverskattad; mot Frankrile och England skulle aldrig ezaren uppnå åna syften, ännu